Tappade livsgnistor som ligger och pyr?

Kort Med oändliga möjligheter. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.Hemma igen, efter att ha följt älsklingarnas första stapplande steg på slalomskidor för första gången i livet, till deras gnistrande glädje nedför svarta pisten dag 3 (!) med stolta ryggar och självkänslan i topp, är jag, återigen, fascinerad över vår fantastiska potential till lärande.

Och då menar jag inte bara barnen!

Vi vuxna har också hjärnor och kroppar som är byggda för lärande, även om det kanske inte går riktigt lika fort (jag kanske inte skulle våga mig på svarta pisten förrän dag fem …).

Vad händer om vi förbiser det och slutar lära oss nya saker? Vad händer om vi sätter oss ner och tror att vi redan kan allt som är värt att veta? Vad händer om vi slutar vara nyfikna på vår omvärld och tror att vi redan vet vad som kommer att hända?

Är det inte där många tappade livsgnistor ligger och pyr, många ryggar börjar böjas, och många självkänslor börjar naggas i kanten? När vi slutar att stå upp för den delen av oss själva som vill lära nytt, som vill utvecklas, som vill känna upptäckarglädjen i livet?

Vi tror inte det är någon idé längre, att vi inte kan lära oss något nytt, eller att det inte är värt besväret. Vi blir kanske apatiska, eller cyniska, och hittar kompisar som också är det, som bekräftar vår syn på livet. Men egentligen har vi glömt något av det viktigaste vi har.

Där och då tappar vi en stor del av vad det är att vara människa.

Att vara människa är att hela tiden vilja sträva framåt (och det finns ingen motsägelse i det och att samtidigt njuta av livet – tvärtom visar forskning att vi mår som allra bäst när vi har något att sträva efter och upplever lagom stora utmaningar längs med vägen).

När vi slår oss till ro och tror att det inte finns mer att upptäcka, när vi tappar vår nyfikenhet på livet och vad som finns att lära, det är då vi börjar dö en smula.

När jag såg mina killar i skidbacken, lyckan i blicken, den höga energin och stoltheten över att ha bemästrat något som de inte varit helt säkra på att de skulle klara, då insåg jag – än en gång – att vi aldrig, aldrig, aldrig får sluta lära oss nya saker.

Upptäckarglädjen är en del i att vara en hel människa, den är en del av att vara en kreativ, skapande varelse. Att ständigt lära nytt, att sätta högre mål, att bemästra sådant som vi kanske inte trodde var möjligt, är själva livsluften för oss människor.

Så vad har du att upptäcka idag? Vad är du nyfiken på?

Det behöver inte handla om att bestiga ett helt berg, det kan vara något mindre, som att vara lite extra nyfiken på dem du lever ihop med eller känner sedan länge – kanske du inte vet allt om dem?

Eller att vara nyfiken på dig själv – tänk om dina gamla “sanningar” om dig själv inte (längre) stämmer?

Du kanske (åter)upptäcker nya sidor hos dig själv och andra, nya och gamla drömmar, som ger livsglädje och kanske en hel massa energi – och det kan du aldrig veta innan du har provat!

Må du aldrig känna dig fullärd och tappa nyfikenheten! Du är värd all livskraft och livsgnista som finns, och den bor i upptäcktsfärden in i nya inre och yttre landskap.

Önskar dig all nyfikenhet och äventyrslust!
Carolina

PS. Du har väl inte missat att vi har lanserat en app, Livskonstnär, där du kan få daglig inspiration i din iPhone, som hjälper dig att hålla nyfikenheten på livet levande? Introduktionspris till och med den 12 mars – passa på!

4 thoughts on “Tappade livsgnistor som ligger och pyr?

Kommentera gärna!