Hur du kan vända dina rädslor till att bli dina bundsförvanter

Magnet Det finns ingenting att vara rädd för. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Hej fantastiska du!

I förra inlägget besvarade jag en fråga här på bloggen, som handlade om att göra “rätt” och ändå inte hitta flytet. Där kom jag in på rädslor, vilket jag utlovade att berätta lite mer om idag. Så här ser det ut i min värld:

Även om det känns som om vi människor har hundratals olika rädslor så brukar de, när vi tittar närmare på dem, koka ner till endera av tre grundrädslor, eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation och ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara en del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Eftersom vårt medvetande skapar vår verklighet så kommer den här typen av rädslor hela tiden att manifesteras i våra liv, tills vi blir medvetna om dem och kan läka dem.

Är du den som alltid blir lämnad eller som alltid själv lämnar? Tappar du vänner eller arbeten utan synbar orsak? Känner du dig ofta ensam, ibland helt “utan orsak”? Då kan rädsla för separation och ensamhet vara en grundläggande rädsla hos dig.

Upplever du ofta att du inte värderas av din omgivning, att du inte blir vald, att du negligeras? Eller upplever du att det alltid kommer något i vägen för att du ska kunna uppnå det du vill i livet? Följer det alltid ett ”men …” efteråt, när du berättar om dina drömmar? Skjuter du upp eller bortförklarar varför du ännu inte har gjort det du vill? Då kan rädsla beroende på lågt självvärde ligga bakom, för den säger att du inte är värd att ha ett bättre liv, att du inte är värd att uppnå dina drömmar.

Oroar du dig ständigt för att någonting ska hända dig eller dina närstående? Känner du dig inte trygg i livet, hemma, på din arbetsplats, med andra människor? Tycker du att du ofta blir förd bakom ljuset, att du inte kan lita på folk? Om det känns som att du saknar stabilitet och trygghet i livet kan det bero på rädsla beroende på bristande tillit.

Om du blir medveten om vilken rädsla eller kombination av rädslor som är drivande i ditt liv, så kan du lättare få syn på rädslorna när de dyker upp.

Om du till exempel tvekar att ta ett fantastiskt jobb du blivit erbjuden, kan du lättare känna igen din rädsla för att misslyckas och tacka ja ändå, för jobbet är verkligen rätt för dig.

Om du har träffat en kvinna som du är otroligt attraherad av, men som ändå inte verkar bra för dig, kan du genomskåda din önskan att bli älskad, tacka nej till henne och istället välja att öka din självkänsla på andra och mer långsiktiga sätt.

Läk rädslorna och förbättra hela ditt liv
När du har identifierat dina grundläggande rädslor kan du arbeta medvetet för att läka dem. Bara att du känner till dem gör att du enklare kan få syn på dem och istället för att tro att din omgivning ska rädda dig från rädslan (ge dig kärlek, lita på dig, skapa trygghet för dig, låta dig vara med etc), så kan du ge det du behöver för att må bra till dig själv.

Den goda nyheten är att om du lyckas läka en rädsla på ett område i ditt liv (samma rädsla brukar normalt uppträda på alla områden av livet), försvinner den automatiskt även från de  andra områdena på en gång. Så du har mycket att vinna på detta arbete!

Själv har jag tidigare levt med en rädsla för separationer. Jag kände mig ofta ensam och oförklarligt ledsen, blev gång på gång lämnad av pojkvänner eller lämnade själv innan de hann, fick flytta elva gånger på sex år och bytte ofta arbete eller arbetsuppgifter.

Efter att jag har bearbetat min separationsångest i terapi samt utvecklat min andliga (existentiella) sida har jag i dag varit tillsammans med samma man i femton år, jag bodde elva år i samma hus innan vi flyttade hit till skärgården (och det var mitt eget beslut, baserat på längtan efter havet – jag var inte tvungen att flytta), jag har haft samma arbete i tio år (och nu när jag är på väg in i något delvis nytt är det återigen mitt eget beslut, och inget som bara “händer mig”, utan det kommer från hjärtat), jag är inte ett dugg rädd för separationer och känner mig allt annat än ensam!

Det handlar om att ändra hur vi ser på oss själva, så att något annat ska kunna manifesteras i våra liv.

Det är inte enkelt, för vi får ju hela tiden ”bevis” för att det “är” på det ”gamla” sättet genom att våra liv i dag är resultatet av hur vi tänkte och kände förut.

Vi måste därför först känna oss trygga i relationer och känna att vi inte är ensamma, utan delar av en större helhet, innan det också manifesteras i vårt liv.

Vi måste börja se på oss själva med större kärlek innan vi upplever att vi också får det från andra.

Och vi måste börja ha tillit till omvärlden utan att först ha ”bevis” för att världen är god och att andra går att lita på.

Det är alltså du som måste ta första steget och bjuda upp. Det börjar alltid med dig!

För att hjälpa dig lite på traven, tänk så här: När du är ute och kör bil i mörkret ser du bara så långt framför dig som ljuskäglorna från bilens strålkastare räcker. Men du vet ju att vägen fortsätter framåt, trots att du inte ser den. Du litar på att du kommer att se nästa del av vägen när du fortsätter att köra, meter för meter. Eller hur?

Det är samma sak i livet. Vi ser bara en ljuskäglelängd av livet framför oss. Vi måste därför lita på att vägen finns där och att vi kommer att få se nästa bit bara vi fortsätter att röra oss framåt.

För om vi stannar, slutar att förändras, så kommer vi aldrig att se något annat än det vi ser just nu.

Så fortsätt bara att röra dig framåt, steg för steg, i full tillit till att du kommer att få mer information om vägen i nästa steg. Då kommer du också att märka att vägen och omgivningarna förändras när du förändrar dig själv inifrån.

Om du känner att det är svårt att arbeta med dina rädslor (eller ens se vilka som är dina, det kan ibland vara enklare för andra att se), så rekommenderar jag varmt att ta hjälp av en terapeut. Hitta någon som passar just dig och ditt sätt att vara och fungera. Eftersom jag själv har varit mycket “uppe i huvudet” tidigare, så har jag alltid uppskattat terapier som går förbi huvudet och istället jobbar med symbolik och det undermedvetna, som till exempel psykosyntes.

Men du måste känna efter vad du tror kan passa för dig! Det finns mycket att välja på, och i mitt tycke är det inte mycket i livet som är lika viktigt att lägga pengar på som den egna utvecklingen och välmåendet, för det ger ringar på vattnet över hela jorden. Så ser det ut i min värld.

Önskar dig SÅ mycket gott i livet!
Carolina

“Jag kan inte leva mitt liv, för jag är sjuk.” Är det verkligen sant?

Ett kort ur Inspirationskort Gör din grej. (c) Kreativ Insikt.Hej värdefulla du!

Den här bilden ur Inspirationskort Gör din grej lade jag ut på facebook häromveckan. En av kommentarerna löd så här:

“:-) men ingen är fri leva som man vill om man inte har hälsan …”

Och så kan det ju kännas! Förstås.

Ändå tror jag att alla människor, både friska och sjuka, faktiskt kan leva sina egna liv.

För oavsett om du är frisk eller sjuk har du tusen val du ställs inför varje dag, och varje val kan du göra från hjärtat – eller inte. Varje val kan hjälpa dig ett steg närmare ditt eget liv – eller längre ifrån det, varje val kan ge dig mer kraft – eller dränera dig, varje val kan leda till att du sprider energi i världen – eller inte, varje val kan hjälpa dig att uppnå någon av dina drömmar – eller inte.

För allt beror på hur du väljer att se det.

Du kanske inte kan göra precis allt du vill, men vem kan å andra sidan det?

Alla har vi olika former av begränsningar i våra liv, om det så är antalet timmar på ett dygn, att vi har familj, att vi inte har familj, att vi har ett arbete, att vi inte har ett arbete, att vi har en partner, att vi inte har en partner, att vi är högkänsliga, att vi inte är högkänsliga, att vi inte har tillräckligt med pengar, att vi är för korta, att vi är för långa, att vi har för ljus hud, att vi har för mörk hud, att vi är för smärtkänsliga, att vi är för hårdhudade, att vi är sjuka, att vi är friska och så vidare.

Men alla människor är fria att välja hur vi tar emot det som händer oss, och vad vi väljer att göra med det. Vad vi lär oss på det, och hur vi låter det påverka oss. Hur stor det av livet det får “ta” och vad vi väljer att istället fokusera på, som får oss att må bättre.

I min värld går det alldeles utmärkt att välja ett liv som är helt och hållet MITT, även om jag har saker i mitt liv som begränsar vad jag faktiskt kan göra:

Jag kan ändå sträva efter att vara mig själv så mycket som möjligt, att vara närvarande och äkta i mina relationer, att göra det bästa av varje situation jag befinner mig i, att förlåta mig själv och andra så att jag får frid och ro i sinnet, att uppskatta de små sakerna i livet, och de stora, att känna tacksamhet så ofta jag kan för allt som ändå är gott i mitt liv, att lägga mitt fokus och min energi på det som gör mig glad och lite starkare, att ge mig själv och andra så mycket kärlek jag kan och klarar av i varje givet ögonblick.

Och att inte kritisera mig själv när jag inte orkar.

Alla människor, friska såväl som sjuka, har något att bidra med i världen, hur litet vi än själva upplever det vara. Vi påverkar världen på så många fler sätt än vi tror genom vår intention, vår vilja att vara oss själva så mycket vi kan, vårt inre ljus och all vår kärlek. Det är så värdefullt. Tro inget annat.

Jag tror också att vi själva är de som är snabbast att sätta upp begränsningarna. Bara att gå runt med tanken “Ingen är fri leva som man vill om man inte har hälsan” (en riktigt stark affirmation) är begränsande, det kan till och med vara mer begränsande än vad själva sjukdomen är.

Varför inte välja att istället dagligen gå runt med tanken “Jag väljer att leva mitt liv, oavsett vad som händer mig”, “Jag väljer alltid utifrån mitt eget hjärta”, “Jag är värdefull och har något att bidra med på jorden, oavsett hur mitt liv ser ut” eller “Jag är fri att leva mitt liv varje dag” – och se vad som händer.

Ingen kan ändå göra allt man vill i varje ögonblick. Men i varje ögonblick kan vi välja att leva vårt liv och ingen annans; i varje ögonblick kan vi välja att utgå från det egna hjärtat, och att lyssna mer på oss själva och vår visa kropp än på andra; att hedra den gåva som är livet och som vi alla har fått, hur det än gestaltar sig just nu; att ta tillvara på och låta våra egna speciella talanger, egenskaper och gåvor få lysa i världen; att välja det som ger oss energi istället för det som tar vår energi; att utgå från kärlek istället för rädsla så ofta vi känner att vi kan; och att älska och respektera oss själva, och det syfte som är vårt och bara vårt.

Önskar dig mycket kärlek och glädje och drömmar och energi och utmaningar och sol i ditt liv, alldeles oavsett hur det ser ut just nu!
Carolina

PS. Och så vill jag passa på att önska dig en riktigt härlig midsommar! ♥

Inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss

Kort Du är en inspiration! ur koll Ljus och kärlek. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ iInsikt.Hej allra vackraste du!

Att vara målinriktad är ju något som anses positivt i vårt samhälle idag.

Jag har funderat en hel del på det här med att arbeta mot ett mål som vi har bestämt oss för och satt upp, jämfört med att istället vara öppen för att låta oss drivas av inspirationen, som kommer inifrån.

I det första fallet finns risken att vi dels har bestämt oss för ett mål utan att stämma av med magen och hjärtat om det verkligen är en bra väg att gå, så att målet faktiskt är fel för oss.

Och dels att vi riskerar att köra på med målet för ögonen och skygglappar åt sidorna, så att vi dessutom missar alla signaler längs med vägen och hamnar ännu mer fel än vi hade behövt från början.

Tyvärr kan det för många av oss stressade människor idag kännas som det enda sättet att få något gjort. Vi tänker inte på konsekvensen, att vi kanske har satt upp fel mål eller är på väg åt fel håll, vi bara kör på, för vi har inte tid att känna efter.

Men för att vi ska kunna höra inspirationen – som talar till oss om vad det egentligen är tänkt och meningen att vi ska göra, det som vi egentligen är här för – så måste vi göra utrymme för den.

Vi kan inte planera in att “få inspiration” på en kafferast eller på bussen på väg till eller från jobbet. (Även om det naturligtvis kan hända där också – när vi väl har hittat flowet, inspirationen, så kan den komma precis när och var som helst!)

Vanligtvis, om vi är stressade som tyvärr så många av oss är idag, är det väldigt svårt att höra vår naturliga inspiration och intuition.

Första steget blir då att skapa utrymme för inspirationen att nå oss. Till exempel genom att planera in tid för reflektion under dagen (det kan räcka med 10-15 minuter varje morgon eller kväll), genom att arbeta lite mindre, planera in färre aktiviteter och mer vila, eller aktiviteter som ger avkoppling och energi, istället för sådana som tar vår energi.

När vi på det här sättet börjar bjuda in inspirationen, så är det sedan bara att lyssna. Och känna efter. Vad känns lite roligare än annat? Vad känns lite bättre än annat? Vilka idéer får jag? Vilka människor söker sig till mig? Vilka förslag stöter jag på?

Det gäller att ha stora öron och ögon, och ett stort hjärta, som känner igen inspirationen när den dyker upp.

Det blir som en dans, där vi tar ett steg och inspirationen tar nästa. Ett steg i taget närmar vi oss vad själva livet vill att vi ska göra, istället för vad vårt ego tycker att vi ska syssla med och vara.

Ibland kan reaktionen bli, när vi förstår vartåt det lutar: Vadå? Ska jag??! Neej, inte kan väl jag …?

Men någonstans inom oss så vet vi att, jo, så är det, vi kan. För inspirationen kommer från vår själ, inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss. 

Så sluta inte lyssna för att du tycker att det känns för stort eller svårt eller till och med omöjligt, det som inspirationen visar dig, eller för att du inte tycker att du är där än. Inspirationen kommer att hjälpa dig ett steg i taget på din väg, så att du kommer att klara det. Även om det känns lite läskigt.

Ja, du kommer att klara det. Kanske inte så som DU tror, men precis så som din själ har tänkt sig. För du får inte inspiration till någonting som du inte klarar av.

Och när du gör det kommer du att känna en tillfredsställelse som är oändligt mycket större än den du känner när du har nått ett mål som ditt intellekt eller ego har satt upp. Ingen tomhet, inget “vad är nästa mål?”, bara tillfredsställelse över att du är ett med din process, ditt liv, och att din själ vet vad som är nästa steg. Du behöver bara lyssna.

För inspirationen leder dig aldrig enbart mot ett enda mål, den för dig genom en utvecklingsprocess som fortsätter hela livet, där varje steg är lite mer utmanande och ännu mer givande än nästa.

Det är som den bästa sortens åktur på tivolit. Och det är bara att hänga med, du behöver inte göra mer än att gå upp på morgonen och sätta ena foten framför den andra! Och: att ha tillit.

Så, jag utmanar dig att våga bjuda in inspirationen till dans och se vart den för dig.

För när du följer din inspiration, så gör och är du det som det är tänkt att du ska här i världen, och det kommer oss alla till del på allra bästa sätt. Så ser det ut i min värld.

Tack för att du finns.

Önskar dig mycket inspiration!
Carolina

Att ta sig upp ur Vem-tror-jag-egentligen-att-jag-är-gropen

Kort Var din egen stjärna, värm världen med ditt ljus. (c) Kreativ Insikt ABHej fantastiska du!

Som jag har berättat tidigare håller jag som bäst på att föda fram något nytt till världen, med allt vad det innebär av födslosmärtor, nya insikter och upplevda begränsningar att ta sig igenom. Det är underbart inspirerande och roligt – och samtidigt emellanåt fruktansvärt utmanande!

För ett tag sedan ramlade jag till exempel rakt ner i den där Vem tror jag egentligen att jag är- eller Vem är JAG att …-gropen. Den berömda!

Efter att ha flugit fram på säkra vingar och vetat vart jag var på väg så kraschlandade jag plötsligt rakt ner i träsket. Eller hur man ska uttrycka det. Plötsligt kändes det inte som om jag hade någonting alls att komma med. Du kanske också har varit där nere och vänt?

Min upplevelse är att de flesta av oss ligger där och sprattlar åtminstone någon gång då och då. En del lyckas med konststycket att bara kika över kanten, rysa till och dra sig undan i tid, men det finns också tyvärr några som föll ner för länge sedan och kanske aldrig över huvud taget kommer upp igen.

Hur gör du när du hamnar i det där Vem tror jag egentligen att jag är-ältandet? (Och här hoppas jag att vi är överens om att det är helt förkastligt att tänka så, eftersom vi alla verkligen ÄR någonting, och inte bara någonting litet, utan någonting helt makalöst fantasiskt!)

Jag tänkte i alla fall bjuda på några av mina bästa tips för att ta sig ur det här slukhålet, som annars kan förtära en snabbt. Jag tar gärna emot fler tips från dig! Det här är saker att samla på, för man vet ju aldrig när det kan vara dags för ett nytt besök i “gropen” …

Så här gör jag för att ta mig upp ur Vem tror du att du är-träsket:

  1. Påminner mig om varifrån Vem tror du att du är-mentaliteten (grunden i Jantelagen) kommer: Feodalherrar på medeltiden som högg huvudet av uppstudsiga undersåtar för att beteendet inte skulle sprida sig. Sådan mentalitet kan jag ju inte vara med och kultivera! Det behöver vi verkligen inte mer av i det här landet. (Men det kan förstås vara lättare sagt än gjort …)
  2. Pratar med en god vän, som jag vet ser det bästa och högsta i mig. Det kan inte vara vem som helst! Det måste vara en som jag VET bekräftar mig och mitt hjärta. Jag är välsignad med några sådana vänner, och mycket tacksam för det.
  3. Slutar titta på andra ett tag. För mig kommer den här Vem tror jag att jag är-ångesten oftast när jag jämför mig med andra duktiga människor. Jag ÄLSKAR att bli inspirerad av andra passionerade och fantastiska människor! Men då måste jag vara i min egen kärna, annars finns det risk för att jag börjar jämföra och tycka att de är bättre än jag (vilket ju egentligen är vansinnigt för det handlar ju inte om att vara bäst på att göra någonting – det handlar bara om att vara bäst på att vara sig själv … Men det är inte alltid så lätt att se det där nerifrån gropen). Så innan jag har hittat tillbaka till min egen kärna igen, kan det vara bra att helt enkelt sluta titta på andra ett tag, och istället bara vara i min egen lilla bubbla. (Det får man.)
  4. Mediterar. Detta är något jag alltid faller tillbaka till när jag är på väg att tappa bort mig själv och min kärna, för jag vet att där inuti mig, dit jag når enklast genom meditation, där vet jag allt, där är jag trygg och älskad och där får jag mod att göra det jag vet att jag behöver. Det är inte alltid jag lyckas ta mig dit, men jag försöker.
  5. Går tillbaka till min egen historia och söker mitt syfte. Var kommer jag ifrån? Hur hamnade jag här? Varför gör jag det jag gör? Vad är min röda tråd i livet? Vad är det som vill komma ut genom mig? Vad ger mig energi? Vad vill jag? Att hitta något som jag kan kalla mitt syfte, mitt tema eller min vision i livet kan hjälpa till att lyfta blicken från jaget eller egot, det som såras så lätt, till Självets eller Själens nivå, som är så mycket stabilare.
  6. Jag hämtar in min energi tillbaka till källan, till mig själv. Låter mitt medvetande husera i solar plexus, min mitt, mitt kloka inre, och inte ute hos andra, som inte känner mitt inre lika bra som jag. Jag är lite mer för mig själv. Lyssnar inte lika mycket till andra och försöker hämta tillbaka min balans och kraft till mig. Jag andas och känner fötterna mot marken, mot jorden. Här och nu. Här är jag. Jag är en gudomlig varelse, precis som alla andra på jorden. Vi är alla här för att utforska vår potential och vår glädje. Så ser det ut i min värld. Det påminner jag mig om.
  7. Påminner mig själv om varför jag är på väg att göra det jag gör – för att mitt hjärta säger det. Inte för att någon annan säger det, inte för att mitt ego vill det, inte för att det är “rätt” eller “statusfyllt” eller förväntat av någon annan, utan för att jag leds till det från mitt hjärta, min inre vägledning. Allt jag möter just nu pekar i den här riktningen, det måste vara av en anledning. Det är bara att fortsätta att gå, även om det ibland är lite läskigt …
  8. Upprepar mitt mantra: Jag är unik. Ingen annan är som jag. Även om många andra gör samma sak som jag så finns det ingen som gör det på exakt samma sätt som jag – och alla sätt behövs, för olika människor behöver höra samma sak på olika sätt från olika källor, och samma människor behöver höra samma sak på olika sätt under olika perioder i livet. Det finns alltid plats för passion!
  9. Påminner mig själv om mitt syfte och det jag brukar säger till andra: När det känns för stort för dig är det förmodligen rätt, för meningen med ditt syfte är att få dig att växa, gå utanför din bekvämlighetszon, utmana dina rädslor och stå upp för dig själv i världen. Det är läskigt! Och det ska vara det. Och ut ur det kommer något fantastiskt – precis som med fjärilen, som vågade växa, utvecklas och till slut spräcka sin puppa, så att den kunde lämna den trygga vrån och flyga ut i frihet i världen. Och så att världen kunde få njuta av dess skönhet!
  10. Jag faller tillbaka på min grundsten tacksamheten. När jag räknar upp allt jag är tacksam för i livet brukar det vara så mycket att jag dels bara inte kan fortsätta må dåligt, och dels börjar tycka att mina Vem tror jag att jag är-tankar är futtiga och löjliga i jämförelse med all den kärlek och glädje som finns att ägna sig åt och lägga energin på istället!

Med den här hjälpen har jag lyckats kravla mig upp ur det lömska hålet för den här gången. Puh!

Hur är det med dig? Trycker du ned dig själv, eller lyckas du hålla din låga brinnande och huvudet högt? Jag hejar i alla fall på dig, oavsett var du för tillfället är! Alla tar vi nog en tur ner i den där gropen då och då, och det kanske till och med kan vara nyttigt, om vi ser till att lära oss något av det.

Bara vi inte stannar för länge och därmed berövar världen vårt ljus. För vi behövs, alla och envar, med hela våra hjärtan och inte bara delar av dem.

Önskar dig allt gott, med mycket kärlek,
Carolina

Berlock Lyckofrö ESSENS (c) Kreativ Insikt ABPS. Jag kan också ta hjälp av vackra smycken för att stärka mig, till exempel mina nya berlocker Lyckofrö med texterna Lyckofrö, På väg, Energi eller Livskraft, Den jag är, Essens eller Oändlighet, Drömliv, Potential – alla lika passande för att följa sitt hjärta och leva sitt eget liv!

Konsten att få inspirationen att flöda

Kort Livet är fullt av magi, ur kollektion Tio komihåg som vände livet. (c) Kreativ InsiktHej fantastiska du!

Kanske du har märkt att jag inte skrivit lika ofta här på bloggen som tidigare? Det beror på att jag febrilt förbereder födseln ut i världen av något helt nytt.

Nej, jag är inte med barn.

Men jag känner mig gravid, på väg att föda en ny idé, och det tar en stor del av min tid i anspråk just nu och en tid framöver. Det är SÅ häftigt! När inspirationen bara flödar och allt känns så rätt. Det ger en enorm energi!

Jag sitter nästan och hoppar på stolen för jag vill att graviditeten ska vara slut snart, och den här fantastiska, härliga, kärleksfulla varelsen ska få födas till livet, och få träffa er alla!

Det dröjer lite till, men jag jobbar febrilt på att du ska få se resultatet förhoppningsvis redan innan sommaren. Håll tummarna att allt ska gå bra!

För det är ju lite läskigt också.

Men det är precis så det ska vara när inspirationen kommer från det där rätta stället. För inspirationen visar oss vägen till det som får oss att må bra, och det som får oss att växa. När den första idén kommer kanske du säger – Vaddå? Jag?? Aldrig!!! Det gjorde jag.

Men någonstans längst där inuti så känns det ju så rätt. Och idéerna och inspirationen bara fortsätter att komma. Och då är det bara att lita på känslan, lita på att jag inte skulle få den här inspirationen, de här idéerna, om jag inte också skulle klara av det. Lita på att det är för mitt och för allas bästa.

För så tror jag att det är. Och har själv upplevt så många gånger vid det här laget. Att när jag lyssnar på hjärtat, på glädjen, på inspirationen, så får jag, hur läskigt det än känns till en början, hjälp längs med vägen, och det blir gärna bra i slutänden. Kanske inte alltid på det sättet som jag trodde från början, men på något sätt. Och det leder alltid – ALLTID – till att jag växer som människa. Och det är inte fy skam!

Har du också haft en sådan där enorm inspiration någon gång? Kanske i något som har med ditt jobb att göra? Hemma? Eller i något engagerande fritidsintresse?

När det känns som om allt bara flödar, den ena idén efter den andra dyker upp, du får hjälp från höger och vänster, och ny inspiration kommer så snart du verkar ha fastnat, för att lossa på knutarna. Ibland är det nästan så att du inte hinner med, för det går så snabbt!

Och du känner att du får använda precis alla dina talanger och göra allt det som just du tycker är roligast i världen. Du känner dig hög och lycklig, och som om du är ett med själva livsflödet. Och det är liiiite, lite läskigt. Det hisnar lite i magen, men du gör det ändå.

Visst är det underbart? För mig är det nästan som meningen med livet, den här känslan av flow och kreativitet.

Knepet för att få inspirationsflowet att hålla i sig
Kanske har du varit med om att känna en sådan här stark inspiration, men att den sedan har försvunnit och inte kommit tillbaka? Eller är det kanske så att du tidigare i livet kunnat känna dig inspirerad och få mycket idéer, men inte nu längre?

För mig funkar det med inspiration precis som man brukar säga att det är med intuition (och det känns ju rätt, för båda kommer i min värld från samma källa): När du lyssnar på den och agerar efter den, så får du bara mer och mer. Men när du inte lyssnar på den, när du inte agerar på den, då tystnar den till slut.

Så det absolut bästa sättet att få mer inspiration och kreativitet i livet är att VARJE GÅNG du känner inspirationen pirra i hjärtat eller magen eller var du nu brukar känna den, så AGERA PÅ DEN! PÅ EN GÅNG!!

Annars, om du kväser varje energiryckning och glädjepirr som visar på vad som är rätt för dig i ditt liv, så kanske du riskerar att den tröttnar på att påminna dig och till slut inte dyker upp igen.

Nu hör jag dig invända: Men inte kan jag väl slänga allt annat VIKTIGT åt sidan för att agera på en impuls? Det vore ju oansvarigt!

Jag vet! Det kan ju kännas så när vi traskar runt i våra liv fyllda av viktiga saker. Men då är frågan VAD som är verkligt viktigt i livet?

I min värld, där vi alla är här av en anledning, upplever jag att jag får så mycket högre energi och mår så mycket bättre (och gör därmed så mycket bättre saker, både för mig själv och min omvärld) ju mer jag lyssnar till min egen inre röst och inspiration och gör vad den kärleksfullt ber mig om. Och då är det ju detta som är det verkligt viktiga i livet. Det som jag ska försöka prioritera till varje pris.

Och även om du kanske inte kan slänga “allt annat” åt sidan just när pirret kommer, så kanske du kan göra något LITET på en gång – och så kan du skriva ner en påminnelse att göra något större lite senare.

Och se då till att plocka bort något annat ur livet, något som, med de här glasögonen på, egentligen inte är lika viktigt som din gudomliga inspiration (som något tv-program här, eller någon städning där). Då kommer du också att hitta tiden att agera på inspirationen.

Det viktiga är att verkligen GÖRA något, även om det är hur litet som helst, för det är DET som är signalen till det stora som har skickat inspirationen, signalen som talar om att du  lyssnar och VILL ha mer.

Så nästa gång inspirationen – tänk på den som en ovärderlig gåva! – tittar in hos dig, tysta inte ner den, utan lyssna på vad den har att säga, vad det än är för något som du har gått igång på. Det är INTE trams och oviktigheter, det handlar om DITT liv och det som är viktigt för dig. Det är bara att vika sig för kreativitetens och inspirationens gudar!

För när du börjar respektera dem och göra det lilla, lilla du kan idag för att uppmuntra inspirationen att fortsätta flöda, så kommer den till slut inte att gå att stoppa. Den är som en lavaflod av kärlek och energi som du bara behöver surfa på!

Och surfa, det är just det jag gör just nu – whops! Där kom en redig våg, men jag klarade den, redo för nästa … Tjohoo, håll i hatten!

Jag önskar dig allt gott och en riktigt härlig surf, du skapande och kreativa människa!
Carolina

Har vi verkligen rätt att leva våra bästa liv?

Ur Inspirationskort Gör din grej. (c) Kreativ Insikt.Hej fantastiska du!

Häromdagen fick jag en fråga som löd ungefär så här:

“Jag har läst din bok tidigare men inte ‘jobbat’ mig igenom den till hundra procent. Jag har försökt sätta mig ner för att skriva ner vad som är viktigt, grundvärderingar osv … men jag KAN inte … Jag kan inte hitta en tillräckligt bra anledning till att jag verkligen har rätten … Så fort jag försöker göra det här så känner jag mig bortskämd! Har du några kloka ord på vägen?? Har vi verkligen rätt att skapa vårt bästa liv …? Varför har vi det …?”

Jag svarade henne i ett personligt mejl, men jag tänkte att det kanske finns fler som brottas med samma dilemma, så jag skulle vilja svara på det även här.

Den första frågan, som jag tolkar mejlet, är: “Är det inte egoistiskt att sträva efter sitt drömliv?

Min motfråga blir då: Om du inte lever ditt drömliv, det vill säga det liv som du skulle må allra bäst av att leva, vad har du då att bidra med i världen? Hur mycket energi har du? Hur mycket glädje kan du dela med dig av? Hur mycket kärlek kan du sprida? Hur många av dina talanger får du utlopp för och kan hjälpa världen genom?

Säkert en hel del. Men inte lika mycket som om du levde ditt bästa liv.

Då skulle du ha ännu mer energi, tillit, glädje och kärlek i ditt liv. Energi, tillit, glädje och kärlek som du kan sprida vidare ut i världen. Och med största sannolikhet så använder du dig av dina särskilda talanger och egenskaper, vilket gör gott på jorden, både i det lilla och i det stora.

En människa som lever sitt bästa liv – en människa som tar hand om sig själv, reder ut varifrån hon kommer och vilket bagage hon har med sig, kastar det som hon inte längre behöver, det som inte tjänar henne, och reser vidare med enbart det som gör henne och världen gott, en människa som medvetet arbetar på att höja sin egen energi, som gör sig själv medveten och närvarande i livet, och därmed förmår välja kärlek istället för rädsla, en människa som står upp för det hon tror på – det är en människa som gör gott i världen, oavsett vad hon gör. Och det sprider sig, alltid, som ringar på vattnet.

Så jag tycker att det är det största och vackraste ansvar vi kan ta, att ta hand om oss själva så att vi mår så bra som möjligt, för jag är helt och hållet övertygad om att den positiva energin som då byggs upp sprids över jorden på alla möjliga sätt, och det är enbart av godo.

Jag känner ingen enda människa som har jobbat igenom det material som ingår i min bok (eller liknande böcker och kurser) och INTE kommit ut som en mer ödmjuk människa, mer full av kärlek och omtanke, och mer inställd på att göra gott i världen.

För det är det vi hittar inom oss när vi väl tar oss tiden att stanna upp och se vad som finns där inne, i våra hjärtan. Där finns bara kärlek och tillit, och när vi får kontakt med den kan vi också sprida den till andra.

Så där tycker jag att jag har besvarat frågan om det inte är egoistiskt att leva sitt drömliv. Det är det alltså inte!

(Om du inte med “drömliv” menar ett liv som sker på bekostnad av andra – men det är inget som finns beskrivet i något som jag har skrivit. Det jag menar med “drömliv”, “mitt eget liv” eller “mitt bästa liv” är det liv som är bäst för mig, och det är det liv som kommer inifrån, från mitt hjärta eller min själ. Det ser olika ut för alla människor. Och det sker aldrig på bekostnad av någon annan – om de inte låter det.)

Den andra frågan jag läser in är den här: “Är jag verkligen värd att leva mitt drömliv?”

Här handlar det istället om självkänslan, känslan av att ha ett värde oavsett vad man gör, och den är för låg. Man tycker inte att man är värd att leva sitt drömliv.

Själva frågan antyder också att andra skulle vara mera värda att leva sina drömliv. Varför då? Hur kan det någonsin vara skillnad på värde på människor – och vem skulle i så fall bestämma vilka som var värda mer eller mindre?

I min värld är alla människor lika mycket värda, oavsett vad de har valt att göra av sina liv eller vad som har hänt dem. Det finns människor som har gjort saker som vi inte tycker är bra, men deras värde som människa kan ingen ta ifrån dem. Det är som en tusenlapp – den är lika mycket värd oavsett hur skrynklig den är.

När vi har det klart för oss, så är det ändå så att många av oss går omkring och tror att vi är mindre värda av olika anledningar. Helt utan orsak!

Då behöver jag börja i änden att se och omfamna alla delar av mig själv, lära mig att tycka om mig själv, respektera mig själv och till slut älska mig själv. Och det är det bästa och viktigaste jobb jag kan göra i livet. För om jag inte älskar mig själv villkorslöst, så kan jag inte fullt ut älska någon annan villkorslöst heller. Och det är ju det vi alla längtar efter. Eller hur?

Det börjar alltid hos mig själv.

Återigen, de uppgifter som finns i boken kan hjälpa dig med det här. Där finns jättefina övningar för att lära känna sitt inre barn, och ta hand om sig själv. Där finns också bra övningar för att lära sig att stå upp för sig själv och det man tror på. För varje gång du gör det, så stärker du din självkänsla.

För oavsett vad du har för röster i ditt huvud, om du har det, som säger att du inte har rätt att må bra, eller inte har rätt att satsa på dig själv, så har de fel. Det är bara röster från barndomen eller omgivningen som har fått växa sig starka.

Om du börjar lyssna efter din egen innersta röst, så kommer du bara att få höra att du är älskad och trygg och värd allt det bästa – för det är det bästa för dig, och det är därför samtidigt det bästa för alla.

Jag hoppas att du kan komma till en plats där du åtminstone vill börja nysta lite i det här. Där du känner att du är värd att må bra, lika mycket som alla andra. Där du kan känna att du har något att bidra med, och att det är viktigt.

Och om du vill, så kan du få hjälp att finna det genom min bok Släpp loss din inre livskonstnär – eller på något annat sätt. Jag hoppas att du tar chansen! För allas vår skull, men mest för din egen.

Tack för att du finns, du är en ovärderlig del av universum.

Jag önskar dig allt gott!
Carolina

Börja morgonen med att inspirera din själ

Kort Unna dig att njuta av själva livets andlösa skönhet. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.I förra veckan lyssnade jag på några kvinnor, som fick frågan: Hur kan man börja morgonen för att inspirera sin själ?

En bra fråga, tyckte jag och spetsade öronen. Detta fick jag mig till livs (de tipsade om en sak var, men de tre bildade en helhet som blir en fin ceremoni att göra då och då – eller varje morgon, om man vill):

1. Känn tacksamhet över livet
Börja redan när du vaknar och ligger kvar i sängen att tacka för livet. För även om vi inte kan hitta något annat att vara tacksamma för, som Buddha sa, så har vi i alla fall lärt oss något litet. Och har vi inte lärt oss något litet, så är vi i alla fall friska. Och är vi inte friska så är vi åtminstone vid liv.

Så att börja dagen med tacksamhet för att vi är vid liv är den första nyckeln för att bibehålla kontakten med själen. Det skriver jag under på! Jag gör samma sak, men fyller också på med allt annat jag kan komma på som jag också är tacksam för. Det gör man naturligtvis som man vill, och som det känns bra.

2. Andas i enhet med jorden
Det andra, och nu kanske du har stigit upp och sitter en stund på sängkanten tänker jag, är att ta några djupa andetag och riktigt känna kontakten med livet. Här tar du in att andetaget som du syresätter ditt blod med, nödvändigt för din överlevnad, har producerats i en komplex och helt genial process, där du själv, jorden, solen, naturen och djuren är inblandade, fotosyntesen. Allt för att du ska få syre att andas!

Det är en fin tanke, tycker jag. Naturligtvis sker fotosyntesen inte enbart för att vi ska få syre och leva, den gör ju att hela jorden kan leva, men påminnelsen om att vi inte skulle kunna leva utan den, och att den är ett resultat av ett samarbete och kretslopp i naturen som vi är en del av, är fin och ger en ödmjuk inställning så här i början av dagen.

Några andetag till, och vi går vidare till den sista punkten:

3. Grunda dig
Ställ dig nu upp på golvet. Sträck på ryggen, så att du känner dig så lång som du kan. Känn den värdighet som kommer av att sträcka på ryggraden. Föreställ dig att du fortsätter ner i jorden, till jordens innanmäte – och upp, upp till himlen och universum. Du står mitt emellan, i centrum.

Tänk dig nu att du breder ut kroppen åt sidorna istället, skjut ut din energi till vänster och höger och gör dig så bred som möjligt. Det här representerar dina relationer, så tänk lite på alla dem du har omkring dig, dem du älskar och har utbyte av.

Sedan vänder du din medvetenhet till din bak- och framsida. Börja med baksidan, som ofta är lite bortglömd (vi är kanske hela tiden på väg någonstans, framåt, framåt?). Känn hur du växer bakåt, känn din historia och var du kommer ifrån, dina förfäder och alla som möjliggjort att du är här på jorden idag. Vänd sedan fokus framåt och låt din framsida växa. Du får ett djup, och du står i centrum, här och nu, i mitten av alltet.

Slutligen vänder du uppmärksamheten mot din mage, din kärna, det som är du. Vad känns meningsfullt för dig just nu i ditt liv? Vad är viktigt? Vad vill du uttrycka?

Så där ja! Nu är du grundad och redo för livet.

Var inte det en fin ceremoni? Jag tyckte mycket om den, tack till de härliga kvinnor som delade med sig.

Önskar dig allt gott och många härliga skratt idag!
Carolina