Att vara eller inte vara – är det frågan?

Kort Sitt stilla ett ögonblick, känn vinden i ditt ansikte, blunda, slappna av – nu kan du göra vad som helst. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.När jag läste psykosyntes på HumaNova ritade läraren upp en graf som jag alltid bär med mig: På ena axeln stod det To Be, på den andra To Do.

Han sa att många människor är långt ut på skalan To Do, de bara presterar och presterar och presterar och låter aldrig sig själva bara vara. Det blir inte bra i längden.

Sedan har vi den andra gruppen, de som bara är, de kanske mediterar hela dagarna eller ligger på soffan och tänker på sitt drömliv, men det kommer aldrig, för det händer ingenting, de skapar inget på jorden. Det blir inte heller bra i längden.

För att det ska blir riktigt bra, sa min lärare sjungande som björnen Baloo, ska det vara lite “Do-Be-Do-Be-Do-Be-Do”, och så ritade han ett ringlande streck mitt emellan axlarna, som en våg ungefär, snett uppåt. Den bilden har jag tagit med mig sedan dess! Livet ska vara lite dansande dobedidoo – jag säger dobedobedobedobedobedido, jag säg … Åh, förlåt! Var var jag?

Jo, kombinationen av att vara, i nuet, avslappnad och i kontakt med mitt inre, och därifrån hämta kraften och inspirationen till vad och när jag ska göra saker, det vill säga uttrycka mig själv på jorden, är oslagbar. När agerandet kommer inifrån, och sker på inspiration och med kreativitet, så blir det varken krävande eller jobbigt. Det flödar fram istället för pressas fram.

Så det är min gåva till dig idag: Lite dobedido!

Önskar dig allt gott!
Carolina

Arbeta med dina delpersonligheter

Kort Skapande kraft. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.Så här kan du göra för att arbeta med dina delpersonligheter:

Identifiera delpersonligheterna
Tänk och känn efter om du kan se någon eller några delar av dig som skulle kunna vara en eller flera delpersonligheter. Ta gärna hjälp av exemplen, men lås dig inte vid dem utan tänk fritt.

Vilka delar av dig själv kämpar du med (de är naturligtvis mest intressanta att titta på)? Finns det tillfällen när du agerar på ett sätt som du inte egentligen vill eller som du inte riktigt förstår? Finns det delar av dig som du tycker mindre bra om eller skäms över?

Lär känna dem, acceptera och tacka dem
Titta på delpersonligheterna en i taget. Rita en bild av den och ge den ett passande namn. När tror du att den uppstod? Varifrån tror du att den kan ha kommit? Vad försökte den skydda dig ifrån? Vilka positiva respektive negativa sidor har den?

Skriv ett brev till den där du tackar den för allt som den har gjort för dig och berätta att den inte längre behövs för just det här jobbet. Kan du försöka utveckla dess positiva sida till något som tjänar dig bättre? Eller tror du att den kan tänka sig att ”pensioneras” eller bli ”mentor”?

Gör så här med alla delpersonligheter som du kan komma på att du har, så att du lär känna dem ordentligt. Tänk i din vardag på vilken delpersonlighet som du använder och inte. Föreställ dig att du är dirigenten som styr alla dessa delpersonligheter i rätt riktning. Du är ledaren!

Utveckla delpersonligheterna
Försök nu att se om det är några av dina delpersonligheter som är motsatser till varandra, som till exempel Stressaren och Soffliggaren eller Pajasen och Den introverte.

Föreställ dig ett möte mellan de två motsatserna. Tänk dig att ditt Jag står i mitten och försöker medla, som en god ledare som vill locka fram det bästa hos alla medarbetare och få dem att arbeta åt samma håll. Se om du kan uppnå en syntes av de två delpersonligheterna, det vill säga något som blir större och bättre än de två delarna tillsammans.

Kanske de inte alls vill närma sig varandra, då är det inte dags än utan du får vänta lite och jobba vidare med respektive del för sig. Men om de är med på det, så kunde till exempel Stressaren och Soffliggaren kanske utvecklas tillsammans till en ny delpersonlighet, Lagomjobbaren, som alltid vet när det är dags att springa och när det är dags att vila! Eller någonting helt annat, det är du som känner dina delpersonligheter bäst.

Stressaren blev Effektiva Lina
En av mina delpersonligheter som jag har lyckats utveckla till något bättre med hjälp av mitt Jag är den som jag från början kallade för just Stressaren. När jag upptäckte den här delen av mig kändes det som om den styrde hela mitt liv. Allt var det bråttom med! Stressaren fick mig att springa runt och göra allt så snabbt, så snabbt, så snabbt. Jag var helt slut!

Men när jag väl hade identifierat den här delpersonligheten så kunde jag ibland be den att sticka iväg och ta det lite lugnt en stund. Jag kunde resonera med den och berätta att jag kommer att vara mer effektiv sen om jag får vila eller träna lite nu. Jag kunde berömma den för att den, i sina bästa stunder, hjälpte mig att vara effektiv när jag verkligen behövde det.

Genom åren har jag utvecklat Stressaren till en delpersonlighet som jag istället kallar för Effektiva Lina. Henne kallar jag in när jag behöver göra någonting snabbt – men bara då! Hon är en jättebra hjälp för mig och har blivit mycket mer fokuserad nu när hon har fått en chef, mitt Jag, som säger till henne när och med vad hon ska jobba. Hon är mycket nöjdare också, det var ju jättetufft för henne att behöva springa på alla bollar … Hon tycker det är så skönt att ”chefen” säger till henne när hon ska rycka in och jobba!

Det är roligt att arbeta med delpersonligheter, för det sker med sådan respekt. Ingen del förtrycks eller ses som negativ, utan alla delar av oss kan utvecklas till någonting positivt som kan hjälpa oss. Och det får ta den tid det tar, inget ska pushas fram utan allt händer när du är redo för det.

Önskar dig, ditt Jag och alla dina delpersonligheter allt gott!
Carolina

PS. Texten ovan är hämtad från min bok Släpp loss din inre livskonstnär!. Om du blir nyfiken på att arbeta med delpersonligheter tillsammans med en terapeut, sök upp en som arbetar med psykosyntes.

Plocka fram din inre dirigent!

Plånbokskompis Du är konstnären - livet din pannå. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.I måndags pratade jag om att inte tappa kontakten med Jaget, vår inre dirigent. Jag tänkte utveckla det resonemanget lite, för jag tycker det är så viktigt.

Delpersonligheterna och dirigenten
Redan från början av livet möter vi olika svårigheter som vi försöker att lösa. Hur vår omgivning ser ut, vilka situationer vi hamnar i och vår egen grundpersonlighet leder till att vi
utvecklar olika strategier för att ta oss an dessa utmaningar. Med tiden utvecklas våra strategier till att bli delpersonligheter, det vill säga delar av oss som angriper livet på lite olika sätt.

Delpersonligheterna triggas igång beroende på vilken situation vi är i. När vi hamnar
i en situation som liknar den där delpersonligheten en gång i tiden skapades så agerar vi,
omedvetet, på samma sätt som vi gjorde då.

De flesta av våra delpersonligheter är ”vanliga”, som till exempel Föräldern, Kollegan,
Vännen och så vidare. De brukar i de flesta fall fungera bra, så länge som de används i rätt
situation. Andra kan vi vara medvetna om, men kanske inte så gärna vill visa upp för vår omvärld.

Det kan till exempel handla om delpersonligheter som Rebellen eller Sökaren. Själv har jag en tydlig Rebell inom mig, som stack fram sitt huvud när jag till exempel som sjuåring vägrade tycka om ABBA bara för att alla andra gjorde det, när jag som tioåring inte ville följa reglerna i patiens och istället hittade på egna eller när jag valde teknisk linje på gymnasiet bara för att så få andra tjejer gjorde det. Anledningen till att min inre Rebell tog sig så här pass oskyldiga uttryck var att jag trots allt respekterade den här delen av mig själv och inte försökte dölja den. Många gånger har den faktiskt hjälpt mig att stå på mig och göra saker som jag annars inte hade vågat, som till exempel att starta mitt företag. Jag tror att om jag inte hade känts vid min inre Rebell, så hade det kunnat ge betydligt mindre lyckade resultat längre fram i livet. Jag hade kanske plötsligt lämnat man och barn och rymt till Paris med en cirkusdirektör eller något annat lika galet!

Åter andra delpersonligheter kan vi vara helt omedvetna om, till exempel Det inre barnet, Domaren, Offret eller Kritikern. De här dolda delpersonligheterna kan skapa inre konflikter i oss, plötsliga känsloutbrott eller leda till att vi handlar på sätt som vi inte riktigt förstår.

Alla delpersonligheter har positiva och negativa sidor
Alla delpersonligheter har både positiva och negativa sidor och en av uppgifterna blir att förstå hur jag bäst kan använda mig av deras positiva sidor.

I centrum av vår personlighet finns Jaget. Jaget är ingen delpersonlighet utan en observatör och ledare. Jaget är dirigenten som hjälper de olika delpersonligheterna att spela samma musikstycke.

Att arbeta med delpersonligheter innebär att först identifiera dem, lära känna dem,
acceptera dem och sedan, med hjälp av Jaget, utveckla dem så att de passar oss bättre. Lyckas vi bra med detta blir de olika delpersonligheterna ett team, där Jaget kan plocka fram och använda de olika delarna i de situationer där de fungerar bäst och hjälper oss mest.

Målet är att nå en sammansmältning, en syntes, av de olika delpersonligheterna så att det blir en sammanhållen grundpersonlighet, som styrs av Jaget.

När delpersonligheterna styr kan vi må dåligt – en övning
Nästa gång du känner dig förvirrad och varken vet ut eller in, prova att ställa dig mitt på golvet och tänka dig att du står i ditt Jag. Du ser ut över ett landskap (golvet eller marken) med olika delar av dig, dina delpersonligheter. Låt dem förstå att de alla har rätt att existera, men att det är du som är ledaren. Det är du som säger till när och hur de ska göra en insats. Känn dig som en god ledare som är trygg i sin roll.

Bara känslan av att du har fått kontakt med ditt Jag och satt dig i förarsätet kommer
göra att du mår bättre.

I nästa inlägg tänkte jag berätta lite mer om hur du, om du vill, kan identifiera och arbeta med dina delpersonligheter.

Önskar dig allt gott!
Carolina

PS. Texten ovan är hämtad från min bok Släpp loss din inre livskonstnär!. Uttrycken “Jaget” och “delpersonligheter” kommer från psykosyntesen, en oerhört kärleksfull och stödjande psykologi, som också erkänner vår andliga sida.