Där stod jag, naken och utelämnad …

Carolina Gårdheim. Foto: Anja Callius.Hej fantastiska du!

För ett par helger sedan gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Något jag till och med har värjt mig emot i många år. Något jag inte visste om jag alls skulle klara av. Något som utmanade alla mina rädslor och tankar om mig själv. Något som kändes jätteläskigt.

Jag stod där med en känsla av att vara helt naken, fullständigt utelämnad och otroligt sårbar.

Samtidigt kändes det som att det var helt rätt och precis vad jag skulle göra. Jag utmanade verkligen mig själv, och visste inte alls hur det skulle gå eller vad det skulle leda till.

Och jag har aldrig tidigare i mitt liv mött så mycket kärlek och tacksamhet på samma gång, som när jag gjorde det som mitt hjärta bad mig att göra – trots mina rädslor!

Jag höll mitt livs första helg-retreat, Gör din grej, med 88 helt fantastiska kvinnor som rest in från hela Sverige – ja, till och med från Finland.

Vi samlades på vackra Skåvsjöholm utanför Vaxholm, mitt i naturen och med vattnet och de höströda löven utanför fönstren. Dagen innan vi började såg jag till och med en räv slinka förbi utmed strandkanten. Det kändes lite magiskt redan innan vi hade börjat.

Retreaten Gör din grej!Vi pratade om att följa sitt hjärta, sitt kall. Om att sätta mål och intentioner från själen. Om att skapa ritualer som hjälper oss att må riktigt bra.

Vi lyssnade till våra vägvisare eller klokare jag. Vi brainstormade och pratade om både det nya entreprenörskapet, som kommer från hjärtat, och hur vi kan stå upp för det vi drömmer om inför våra nära och kära.

Ja, och så hade vi väldigt roligt också! Förstås. Som det blir när fantastiska kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar samlas.

Eftersom jag är både högkänslig och introvert (vilket båda betyder att jag behöver väldigt mycket egentid för att kroppen ska få bearbeta alla intryck och återhämta sig) så visste jag inte i förväg hur jag och min kropp skulle reagera på att hålla i programmet från fredag till söndag, från morgon till kväll. Jag hade aldrig tidigare varit i närheten av att (våga) göra något liknande.

Men så står jag där ändå. För att jag känner att något dragit mig dit. En känsla av att ”det här är mitt jobb att göra”. Med mycket pirr, men faktiskt mest med glädje och förväntan. Jag förvånade mig själv. När första dagen kom kände jag mig helt trygg och säker, och som att jag var på precis rätt plats.

HjärtaVisst, jag såg till att få hämta energi mellan passen, jag gick till mitt rum, mediterade, landade, förberedde nästa pass. Och det fungerade! (Efteråt fick jag förstås ”checka ut” ett par dagar och kände länge av ”efterskalven” med ökad känslighet, men det är ett pris jag gärna betalar för den här känslan av att ha följt mitt hjärta och givit allt jag kunnat till dessa inspirerande och fantastiska kvinnor.)

Så kan det gå när man börjar följa sitt hjärta.

Lite läskigt, ja, men framför allt en enorm känsla av att vara mitt i meningen med livet, att få vara med och bidra med det som jag har samlat på mig under åren och som tydligen kan glädja och inspirera andra.

Och att öppna ett fönster mot vad som är möjligt för mig: Jag klarade det här. Då kanske jag klarar något mer jag inte trodde mig själv om?

Det jag vill säga till dig med det här är:

1. Ta reda på vad din geni-cocktail är, dvs det där som kommer naturligt för dig och som du älskar att göra, det där som bara du kan göra på just ditt sätt, det som får dig att glänsa som den stjärna vi alla är från födseln, det som det var meningen att just du skulle bidra med i världen.

Själv har jag sedan barnsben velat stå på barrikaderna för att göra världen bättre, jag älskade att hålla föredrag, som det hette i skolan (även om det inte alltid varit någon favorit i vuxen ålder, då jag, som så många andra, lade på mig själv tankar om att det ska vara så bra och började jämföra mig med andra, naturligtvis till mitt eget förfång), jag har alltid funderat mycket över livet, läst mycket och att skriva har varit min livsluft. Och så har jag också fått en gåva att göra saker vackra, ett arv från min konstnärliga (och fantastiska!) mamma.

Allt detta har jag kombinerat i mitt entreprenörskap. Det ger mig energi och glädje dag ut och dag in. Och, tror jag, det är mitt bästa sätt att bidra i världen.

TIPS! Om du inte har varit på min workshop eller gått min mini-e-kurs Gör din grej, börja med min 3 veckors e-kurs Gör din grej som ett första steg – du hittar den genom att klicka här! Då kommer du garanterat att komma närmare vad som är just din unika geni-cocktail, det som just du är född att göra här på jorden!

2. Lyssna till den där lilla rösten inuti som hela tiden återkommer, kanske i form av en längtan som du till en början viftar bort, men som inte ger sig utan hela tiden återkommer, kanske i form av förfrågningar som ideligen dyker upp, eller att du stöter på, hör eller upplever samma sak om och om igen. Det sker av en anledning, våga följa ledtråden …

Själv fick jag ständiga halsinfektioner innan jag startade Kreativ Insikt. Riktigt rejäla, med 40 graders feber! Sista året innan jag startade mitt företag tror jag att jag hade halsfluss tre gånger.

Nu har jag fått lära mig att halsen, halschakrat, står för att uttrycka sig och sin röst i världen. Det var min kropp som talade om för mig att nu var det dags att börja stå upp för vem jag är!

Och mycket riktigt. Sedan jag startade Kreativ Insikt – vilket nu är 11 år sedan – har jag knappt varit sjuk! Jag får bara superlätta infektioner när jag ibland har jobbat lite för mycket, och jag jobbar på att eliminera även dem.

3. Våga utmana dina rädslor. Du klarar mer än du tror, bara du kommer från hjärtat. Ja, det är läskigt. Nej, det känns inte bekvämt. Men det går att vänja sig och våga en liten bit i taget. Till slut är det inte lika obekvämt längre. Till slut har du utvidgat din bekvämlighetszon och vågat mer, vilket ger dig superkrafter du inte visste att du hade.

Jag vet vad jag talar om. Det går! Kan jag, så kan du. Jag var till exempel livrädd för att göra video. Men jag började med ett litet steg först: Att lära mig lite mer om det. Sen skaffade jag lite utrustning. Sen provade jag att göra en kort video som jag visade för mina vänner (det tog tre dagar för mig att göra en 2 minuters video!). Och till sist kände jag mig tillräckligt trygg att göra en video om lägga upp på min hemsida.

Det roliga var att när jag tagit det här, för mig stora, steget, så kunde jag sedan föra över den ökade självsäkerheten till när jag höll mig första workshop för drygt ett år sedan. Jag kände mig mycket tryggare att göra den, för att jag hade vågat göra video. Jo, så var det! När du växer på ett område, växer du på alla områden samtidigt. Det är magiskt!

4. Gör något, vad som helst! Börja! Även om du inte har en aning om hur du ska ta dig dit till det du vill göra och vara, börja i någon ände, vilken som helst. Ingenting kommer att hända om du inte börjar visa i handling att du verkligen vill hitta din grej och göra det som bor i ditt hjärta. Och du kommer aldrig att få veta om det är rätt väg om du inte gör någonting, för det är först när du börjar göra som du får återkoppling om det är rätt väg eller inte.

Jag hade inte allt planerat i förväg när jag lanserade min första pilot-e-kurs Gör din grej förra hösten. Skulle jag ha väntat på att få allt planerat och klart hade jag aldrig kommit igång!

Jag började bara. Självklart hade jag en idé och någonstans att börja, men sen frågade jag mina kursdeltagare längs med vägen: Vad vill ni lära er mer om? Så lade jag till det. Efteråt bad jag om återkoppling, ändrade och förändrade kursen i ett par omgångar, och när den var klar att lansera officiellt i våras visste jag med säkerhet att det här var rätt väg för mig att gå – jag hade ju redan testat och fått fantastisk återkoppling. Det hade jag aldrig vetat om jag bara hade planerat och planerat och aldrig kommit till skott!

Önskar dig allt gott i världen och att du ska få göra din grej & lysa med all din kraft i världen!Mini-e-kurs Gör din grej!

Med mycket kärlek,
Carolina

PS. Om du är intresserad av min mini-e-kurs Gör din grej, läs mer här:

http://mini-ekurs.gdg.carolinagardheim.se/

 

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Är du så rädd för att förlora något du älskar så att det hindrar dig?

BröllopsfotoHej fantastiska du!

När Dag och jag gifte oss skapade vi ett bröllop som helt och hållet utgick från oss och vad som var viktigt för oss. Vi lyssnade inte på någon annan, tittade inte i bröllopstidningar, jämförde inte med kompisar. Nej, varje del av bröllopet valdes för att den hade en symbolisk och speciell betydelse just för oss.

Därför betydde min bröllopsklänning, som jag designade själv – en enkel orange sidenklänning med ett guldmönstrat brokadliv och lagom mycket plats för ett växande liv, mitt emellan sjätte och sjunde månaden – enormt mycket för mig. Den var en symbol för både vår kärlek till varandra och kärleken till vårt barn.

Jag såg fram emot att efter graviditeten sy in klänningen och kunna använda den igen och igen. Varje gång skulle jag påminnas om den där magiska dagen, vår kärleksdag, och njuta extra av att bära den.

Men så blev det inte.

Ungefär ett år senare renoverade vi vår lägenhet och dörren i huset stod öppen för hantverkare, som gick ut och in. Någon tog sig in i vår källare och stal alla mina långklänningar (varav flera som jag hade sytt själv), Dags frack, smoking, kavajer och hans vackra brokadväst som matchade min klänning.

Du kan kanske kan ana djupet av min förtvivlan när jag upptäckte vad som hade hänt … Aldrig mer skulle jag få ta fram och känna på det fantastiska tyget, svepa med den framför kroppen och återuppleva hur det kändes att bära den. Jag skulle inte kunna visa den för våra barn, och jag skulle inte få uppleva att bära den utan mage.

Jag kände en enorm sorg.

Tills jag förstod att jag kunde använda det som skett för att växa, för insikt och lärdom.

Jag insåg att saker inte egentligen är värt att gråta över, det är bara saker. Det som räknas är att vi väljer glädje och lever i kärlek. Och det gjorde vi ju, vi hade varandra, vi hade vår lilla familj – och minnena från bröllopet kunde ingen ta ifrån oss. Dessutom hade jag ju i alla fall klänningen på bild, mängder av bilder!

Självklart var det naturligt att först känna sorg över klänningen, men jag ville inte att det skulle lägga sordin på ens en del av mitt liv, som i övrigt var så bra. Jag ville inte heller att det skulle leda till att jag inte längre litade på människor (låste om mig, stängde dörrar och talade illa om andra) eller att det skulle hindra mig från att köpa fina klänningar i framtiden (för tänk vad som hände förra gången).

För den risken finns när vi lägger för mycket negativa känslor i det som händer oss.

Så jag valde att släppa det.

Jag kom att tänka på det här när jag hörde något fascinerande häromveckan.

Det var Lissa Rankin, läkare och författare, som berättade att hon upptäckt på en resa hos ursprungsbefolkningen i Peru att de helt saknade de fyra rädslor som hela vårt samhälle bygger på:

  • Rädslan för att leva i osäkerhet/ovisshet, att inte veta nästa steg eller vad som väntar runt hörnet
  • Rädslan för att förlora något eller någon vi älskar
  • Rädslan för att universum är ont och vill oss illa
  • Rädslan för att vi är ensamma och frånskilda från allt annat (vilket leder till dömande och ensamhet)

Dessa rädslor kan fullständigt förlama oss, så att vi inte vågar ta ett enda steg framåt.

För om vi oroar oss för att vi inte vet vad som ska hända (och det vet vi ju aldrig), och om det är viktigare för oss vad vi har än vad vi kan få eller skapa, om vi tror att en massa onda saker kommer hända oss om vi gör något annat än det vi gör varje dag och om vi känner känner oss helt ensamma och gärna dömer andra – ja, då blir vi inte särskilt äventyrslystna, eller hur? Eller sugna på att följa våra hjärtan och uttrycka oss i världen? Nej, säkrast att stanna hemma och göra som vi alltid har gjort …

De här rädslorna är så ingrodda i vår kultur att ingen ifrågasätter att vi låter dem hindra oss från att komma vidare. Det är normalt – ja, det till och med förväntas av oss – att fasa för osäkerhet, förlust, hemska saker som kan hända och ensamhet.

Det paradoxala är ju att vi aldrig tidigare i historien har varit tryggare. Ändå är vi räddare än någonsin.

Men den här stammen i Peru hade alltså istället följande fyra valda sanningar, som deras kultur byggde på:

  • Osäkerhet/ovisshet är porten till alla möjligheter
  • Förluster ger själen möjlighet att växa
  • Vi lever i ett meningsfullt universum
  • Vi är alla del av en större helhet

Vad gör det med en människa att ha den här uppsättningen valda sanningar att vila på istället för de rädslor som vårt samhälle bygger på?

Vad gör det för tilliten till både sig själv, andra människor och till livet? Vad gör det för energinivån, både hos enskilda människor och i hela samhället? Vad gör det för modet att våga gå ut och göra sin grej, stå upp för sig själv och det man tror på?

När jag förlorade min brudklänning var det ingen som sa att det skulle kunna hjälpa mig att utvecklas. Det kom jag fram till helt på egen hand så småningom. Istället beklagades förlusten och jag blev bekräftad i hur hemskt det var, i att man inte kan lita på någon och i vilken fruktansvärd otur vi hade haft. När man möter detta i sin omgivning är det inte så lätt att välja ett annat sätt att se på saken, det är enklare att nicka, hålla med och fortsätta gå runt med negativa känslor.

Vad väljer du? Rädsla eller tillit?

Prova själv vilken tanke som får dig att må bäst – motstånd mot det som händer och som du ändå inte kan göra något åt, eller acceptans och en vilja att ta lärdom, släppa och gå vidare.

Inse att du har rätt att välja den tanke som ger dig högre energi, och därmed ett bättre liv.

Jag vet i alla fall vad jag väljer. Jag väljer tillit och kärlek. Varje dag. Jag hade gärna haft min brudklänning kvar, men det viktigaste är de fina minnena vi skapade denna vackra dag. Och de kan ingen ta ifrån mig, någonsin.

Önskar dig modet att släppa motståndet och välja acceptans och tillit!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.