Hej allra vackraste du!
Att vara målinriktad är ju något som anses positivt i vårt samhälle idag.
Jag har funderat en hel del på det här med att arbeta mot ett mål som vi har bestämt oss för och satt upp, jämfört med att istället vara öppen för att låta oss drivas av inspirationen, som kommer inifrån.
I det första fallet finns risken att vi dels har bestämt oss för ett mål utan att stämma av med magen och hjärtat om det verkligen är en bra väg att gå, så att målet faktiskt är fel för oss.
Och dels att vi riskerar att köra på med målet för ögonen och skygglappar åt sidorna, så att vi dessutom missar alla signaler längs med vägen och hamnar ännu mer fel än vi hade behövt från början.
Tyvärr kan det för många av oss stressade människor idag kännas som det enda sättet att få något gjort. Vi tänker inte på konsekvensen, att vi kanske har satt upp fel mål eller är på väg åt fel håll, vi bara kör på, för vi har inte tid att känna efter.
Men för att vi ska kunna höra inspirationen – som talar till oss om vad det egentligen är tänkt och meningen att vi ska göra, det som vi egentligen är här för – så måste vi göra utrymme för den.
Vi kan inte planera in att “få inspiration” på en kafferast eller på bussen på väg till eller från jobbet. (Även om det naturligtvis kan hända där också – när vi väl har hittat flowet, inspirationen, så kan den komma precis när och var som helst!)
Vanligtvis, om vi är stressade som tyvärr så många av oss är idag, är det väldigt svårt att höra vår naturliga inspiration och intuition.
Första steget blir då att skapa utrymme för inspirationen att nå oss. Till exempel genom att planera in tid för reflektion under dagen (det kan räcka med 10-15 minuter varje morgon eller kväll), genom att arbeta lite mindre, planera in färre aktiviteter och mer vila, eller aktiviteter som ger avkoppling och energi, istället för sådana som tar vår energi.
När vi på det här sättet börjar bjuda in inspirationen, så är det sedan bara att lyssna. Och känna efter. Vad känns lite roligare än annat? Vad känns lite bättre än annat? Vilka idéer får jag? Vilka människor söker sig till mig? Vilka förslag stöter jag på?
Det gäller att ha stora öron och ögon, och ett stort hjärta, som känner igen inspirationen när den dyker upp.
Det blir som en dans, där vi tar ett steg och inspirationen tar nästa. Ett steg i taget närmar vi oss vad själva livet vill att vi ska göra, istället för vad vårt ego tycker att vi ska syssla med och vara.
Ibland kan reaktionen bli, när vi förstår vartåt det lutar: Vadå? Ska jag??! Neej, inte kan väl jag …?
Men någonstans inom oss så vet vi att, jo, så är det, vi kan. För inspirationen kommer från vår själ, inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss.
Så sluta inte lyssna för att du tycker att det känns för stort eller svårt eller till och med omöjligt, det som inspirationen visar dig, eller för att du inte tycker att du är där än. Inspirationen kommer att hjälpa dig ett steg i taget på din väg, så att du kommer att klara det. Även om det känns lite läskigt.
Ja, du kommer att klara det. Kanske inte så som DU tror, men precis så som din själ har tänkt sig. För du får inte inspiration till någonting som du inte klarar av.
Och när du gör det kommer du att känna en tillfredsställelse som är oändligt mycket större än den du känner när du har nått ett mål som ditt intellekt eller ego har satt upp. Ingen tomhet, inget “vad är nästa mål?”, bara tillfredsställelse över att du är ett med din process, ditt liv, och att din själ vet vad som är nästa steg. Du behöver bara lyssna.
För inspirationen leder dig aldrig enbart mot ett enda mål, den för dig genom en utvecklingsprocess som fortsätter hela livet, där varje steg är lite mer utmanande och ännu mer givande än nästa.
Det är som den bästa sortens åktur på tivolit. Och det är bara att hänga med, du behöver inte göra mer än att gå upp på morgonen och sätta ena foten framför den andra! Och: att ha tillit.
Så, jag utmanar dig att våga bjuda in inspirationen till dans och se vart den för dig.
För när du följer din inspiration, så gör och är du det som det är tänkt att du ska här i världen, och det kommer oss alla till del på allra bästa sätt. Så ser det ut i min värld.
Tack för att du finns.
Önskar dig så mycket inspiration!
Carolina
