Har du erövrat ditt tålamod?

Kort Vi är alla en del av det allra vackraste. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Den frågan fick jag på en kurs häromdagen. Vilken bra fråga, tänkte jag.

För visst är det något vi verkligen får erövra – lära oss att bemästra och lyckas använda i rätt ögonblick? Eller finns det människor som har tålamodet på plats redan från början? Finns det människor som inte behöver erövra det?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag själv har fått jobba hårt på att först hitta mitt tålamod, sedan förstå meningen och vikten av att använda det och till slut, underbart nog, verkligen uppskatta det och använda det nästan hela tiden, till stor glädje för mig själv (och min omgivning!).

Själv upptäckte jag vikten av att ha tålamod när jag märkte hur dåligt resultat det blev av att bli irriterad när jag upplevde att andra människor var långsamma. Eller hur?! Ingen vidare bra ledarstil, det. Varken mot sig själv eller mot andra.

För, som alltid, handlar det ju om oss själva först och främst. Jag upptäckte att jag ställde höga krav på andra, eftersom jag hade ännu högre krav på mig själv. Varför? För att jag inte trodde jag skulle duga annars.

Med acceptansen kommer tålamodet
Insikten kom att det ju inte bara handlade om själva tålamodet, utan i första hand om att börja älska mig själv, grunden till allt. När jag lärde mig att accepterar mig själv som jag är, fick jag automatiskt större tålamod med mig själv.

Och då fick jag också automatiskt större tålamod med andra, eftersom jag också kunde acceptera dem som de är.

… och med den medvetna erfarenheten
Det känns också som att tålamod är något som växer fram med erfarenhet. Insikten att det är bättre att hålla sig lugn och avvakta en stund än att agera direkt i känslostormen kommer ju av en direkt trial-and-error-process. Det ger helt enkelt bättre resultat!

Så jag tyckte att jag kunde svara ja på frågan om jag hade erövrat mitt tålamod.

Men sedan tänkte jag: Är jag högmodig nu? Visst händer det fortfarande någon gång ibland att jag tappar det, tålamodet alltså? Jo, det gör det ju faktiskt. Jag är ingen ängel. Så jag ändrade mitt svar:

Ja, jag har erövrat mitt tålamod – gång på gång på gång på gång. Jag gör det fortfarande ofta, och jag kommer förmodligen att få göra det i resten av mitt liv, men, hoppas jag, kanske lite mindre ofta i framtiden ändå, med tanke på den växande erfarenheten?

Har du erövrat ditt tålamod?

Önskar dig allt gott och en stor portion tålamod när du behöver det!
Carolina

PS. Sedan finns det ju tillfällen när vi inte ska ha för stort tålamod. Ibland behöver man sätta ner foten och säga ifrån. Eller byta spår. Göra något annat. Inte stå och vänta på något som aldrig kommer hända. Men det är inte egentligen det jag menar i resonemanget här ovan. Mer den där korta stubinen, som ibland kan ställa till det.

Våga släppa fram dina superhjältekrafter!

Magnet Det finns ingenting att vara rädd för. Foto: Stig Kälvelid. © Kreativ Insikt.Vad är du rädd för? Smärta, skulle jag tro att de allra flesta svarar, om de går till sina hjärtan och känner efter. Både fysisk och känslomässig smärta är det vi är rädda för – att göra oss illa, att bli lämnade, övergivna, att bli sårade, att inte få vara med, att inte känna oss trygga. Detta är gemensamt för oss alla.

Den stora skillnaden människor emellan, som jag ser det, är hur vi handskas med den här rädslan.

Får den oss att låta bli att göra eller vara saker som vi innerst inne skulle må bra av? Får den oss att undvika att utnyttja alla våra unika talanger?

Eller hittar vi sätt och strategier som hjälper oss att ta oss igenom smärtan, så att vi når ut på andra sidan det jobbiga, och får uppleva den enorma belöningen av att ha klarat av något som vi inte trodde oss själva om, något vi innerst inne var rädda för?

Barn som kan vänta klarar sig bättre i livet
Jag läste för många år sedan om en studie där man låtit några godisbitar ligga framför små barn med instruktionen att om de inte åt upp de här godisbitarna så skulle de senare få dubbelt så många godisbitar. Det skulle alltså löna sig rikligt att gå igenom smärtan av att avstå från den direkta belöningen.

Sedan följde man upp hur det hade gått för de här barnen när de växte upp. Det visade sig att de barn som klarat av att låta bli godisbitarna och istället vänta på den större belöningen, de som vågat och lyckats ta sig igenom smärtan, var de som också senare klarat sig bäst i livet (var lyckligare, hade uppnått fler av sina mål etc).

Superhjältekrafterna är förklaringen
Förklaringen är, som jag ser det, att när vi vågar se det vi är rädda för (eller det vi tycker är jobbigt, långtråkigt eller smärtsamt på andra sätt) i vitögat så krymper det ofta snabbare än vi tror, och vi får nästan stålmannen-krafter, så upplyfta blir vi av att våga utmana oss själva och vår rädsla. Vi klarade det vi inte trodde, vi tog oss igenom det jobbiga!

Och när vi väl har fått uppleva den känslan, så känns det som att vi klarar precis vad som helst! Då får vi lättare att nå våra mål, och lättare att välja att göra det som får oss att må bra (träna, äta rätt, sova, meditera etc). För även sådant som vi mår bra av har de flesta ett initialt motstånd mot att göra, för det innebär viss smärta (träna, till exempel, eller gå och lägga sig lite tidigare och missa slutet på filmen).

Vi är alla superhjältar innerst inne
Tyvärr känns det inte som om sådant här uppmuntras i dag. Livet idag handlar, som jag uppfattar det, mycket om omedelbar behovstillfredsställelse, och om att undvika smärta så långt det bara går. Men om vi hela tiden undviker smärtan så kommer vi aldrig att få uppleva det magiska i att övervinna den – vi fråntar oss själva möjligheten att växa som människor genom att ta oss igenom smärtan och komma ut som starkare människor.

Jag tror inte livet var tänkt på det sättet. Vi har inte fått den här förmågan, de här resurserna vi har med oss, för att strunta i att använda dem. Vi ÄR superhjältar allihop innerst inne, vi har de resurserna, men vi släpper inte ut våra superkrafter. Hur schysst är det mot oss själva, och mot samhället och vår jord?

Nästa gång du står inför något som du tvekar inför, oavsett anledning, eller något som du märker att du skjuter upp, prova det här: Stirra det som känns jobbigt i ögonen och låt det komma närmare. Bara var i det jobbiga och låt det vara jobbigt, smärtsamt, tråkigt eller vad det nu är. Kämpa inte emot, utan låt det bara vara som det är. Efter en stund kommer du att känna att du lämnar det smärtsamma bakom dig, du har tagit dig igenom det, och då kommer du att få en skjuts framåt, en adrenalinkick eller en mäktig kraft inifrån som gör att du nästan flyger, och du kan till och med känna det som att ingenting är omöjligt!

Unna dig det. Det är du värd, mer än någon shoppingrunda.

Önskar dig enbart allt gott i livet.
Carolina

När känslor blir vanor

Kort Strålande! ur kollektion Energi. © Kreativ Insikt.I min värld finns det dels känslor som vi ska lyssna till och agera på – och dels finns det känslor som mer är vanor, ofta dåliga vanor, som vi istället ska försöka undvika att lyssna på.

Känslor som vi ska lyssna på är de som talar om för oss vad vi älskar, och de som talar om för oss när vi ska lämna något eller säga ifrån. Det är “stå upp för dig själv-känslor”, som talar om vad som är du. Vi reagerar på dem genom att antingen fortsätta med det vi gör, för att vi mår bra av det, eller säga ifrån eller lämna det, som vi inte mår bra av.

Den andra sortens känslor är sådana vi har blivit vana att ha, till exempel från uppväxten. Hade du det helt okej i din barndom, men inte superbra? Inte så superbra som du skulle vilja ha det idag, om du fick önska (och det får du)? Det gäller många av oss. Är du en av dem, så kan du lära dig att känna igen de här vane-känslorna och sluta lyssna på dem, eller ännu hellre – agera medvetet för att höja dem till mer positiva känslor, som du kommer att må bättre av.

För om vi är vana vid att må helt okej, så där, ganska bra – men inte mer, då kommer vi aldrig att, i genomsnitt, må bättre än så, om vi inte aktivt tränar på att sluta lyssna på de här vanekänslorna. Då kommer vi att fortsätta att må helt okej, så där, ganska bra, för det är det vi är vana vid, och automatiskt landar i, om vi inte är uppmärksamma. (Och det behöver inte vara något fel i det, men nu pratar jag med dig som känner att du vill något mer med livet.)

Jämför t ex med studier som visar att vi ett år efter en lotterivinst har samma lyckonivå som vi hade före vinsten, oavsett vilken nivå den låg på – mådde vi bra innan, mår vi bra efter, mådde vi inte bra innan, mår vi heller inte bra efter vinsten. Yttre faktorer påverkar inte vår lyckonivå så mycket som vi kanske tror. Det är vi själva, inom oss, som påverkar hur vi mår och tänker må resten av livet.

Utmana vanekänslorna!
Att utmana de här vanekänslorna innebär att medvetet börja tänka andra tankar, som ändrar våra känslor (för känslor påverkas av våra tankar), och medvetet börja göra saker som vi gillar för att höja vår energi (för aktiviteter kan också höja vår energi och därmed ändra våra känslor).

Till exempel kanske du vaknar på morgonen och känner dig lite så där lagom halvlåg eller halvbra eller, ja, du vet, lite trött helt enkelt (men utan att egentligen ha någon särskild orsak). Om du lyssnade på den känslan och därmed förstärkte den kanske du skulle gå och lägga dig igen och bli ännu tröttare när du vaknade nästa gång, eller bli grinig och tycka att “Vaf … får jag aldrig vakna pigg och glad?” och låta det gå ut över både dig själv och andra.

Om du istället tog ansvar för dina vanekänslor, identifierar du känslan med ett Ja, det här är så jag brukar känna när jag vaknar, men jag tänker inte låta det styra mig. Istället börjar du medvetet att tänka på allt som är bra i ditt liv, allt som du älskar och allt som du är tacksam för. Du har tak över huvudet, du har människor som älskar dig, du får mat att äta, ganska god mat, faktiskt, större delen av din kropp är frisk och stark, och så vidare. Det finns alltid någonting att vara tacksam för. Du kanske väljer att gå en promenad för att få igång kroppen, eller lyssna på någon musik som du brukar bli glad av, ringa en god vän eller se en rolig film.

Skaffa nya vanekänslor – och upptäck dina äkta känslor
När du medvetet fokuserar på det som är bra i ditt liv, det du älskar och är tacksam för, börjar du, utan att du behöver göra någonting annat, genast att må bättre. Du har därmed tagit ansvar och höjt din egen energi, struntat i dina vanekänslor, och påbörjat resan mot att skaffa nya vanekänslor – mer positiva sådana, som kommer att hjälpa dig att må ännu bättre i framtiden. För om du tränar på det här kommer du så småningom vakna varje morgon och känna att du mår bättre än förut, för du har tränat in en ny vana.

(Att vi sedan också får lättare att identifiera de där “äkta” känslorna, de som kommer med budskap från vårt inre, när vi tränar på att lägga märke till våra vanekänslor, ja, det är ju bara en bonus.)

För när vi själva mår riktigt bra, då är vi också till allra störst glädje för både oss själva och resten av världen. Och vi har mer makt över hur vi mår än vi oftast tror, det är min personliga erfarenhet.

Önskar dig allt gott och många nya, goda vanor.
Carolina

Att handskas med andras negativitet – några tips som fungerar

Morgonpeppingkort Idag är en bra dag. © Kreativ Insikt.Jag fick följande kommentar till mitt inlägg Lycka är en form av mod häromdagen:

“Jag tycker det är så svårt att hantera när andra människor fastnar i negativitet. Hur gör man när man inte bara kan gå där ifrån? Och faktiskt inte vill det heller. Tänker framför allt på en kollega som jag tycker väldigt mycket om, men som har det tufft med depressioner. Det går inte en dag utan att allt som inte är bra kommer upp till ytan på något sätt. Hur gör man? Jag vill ju inte såra henne heller. Jag har försökt att ge henne andra vinklar kring hur man kan tänka, men hon kan inte ta emot det ännu. Och jag känner hur hennes missnöje och framförallt misstänksamhet mot alla andra suger musten ur mig. Hon är en go och glad tjej egentligen. Hade jag inte gillat henne hade jag ju bara kunnat stänga av.”

Jag kände, när jag svarade på kommentaren, att det kanske är fler därute som känner igen sig i den här situationen. Så här kommer lite inspiration och tankar runt detta ämne!

Enligt min erfarenhet är det bästa vi kan göra i en sådan här situation att fortsätta jobba med oss själva – vi kan ju aldrig ändra en annan människa, bara oss själva.

Jag skulle börja varje morgon på jobbet med att skriva ner eller tänka ut fem saker som jag var tacksam över gällande kollegan. Att göra så här tar bort fokus från det negativa och riktar strålkastaren mot det som är bra (för alla människor har något som är bra!) och det blir lättare att närma sig henne med en positiv inställning. Enbart detta kan faktiskt förbättra en relation!

Nästa sak jag skulle göra var att varje gång jag ser henne, tänka att jag häller kärlek över henne, som om jag hade ett trollspö som jag viftade över henne (i tanken) med min ärliga önskan att hon ska må så bra hon kan.

Jag skulle också bestämma mig för att inte spela med i hennes negativitet, utan föreställa mig att det hon säger bara rinner av mig som vattnet i en dusch, eller att jag kan släppa det hon säger som en ballong som flyger ifrån mig. Jag skulle också välja att replikera med någonting positivt när hon säger något negativt. Och känner jag fortfarande att hon drar ner mig för mycket, så skulle jag försöka att undvika henne så gott det går, åtminstone de dagar som jag själv känner mig som mest känslig – det viktigaste är att ju att vi själva mår bra, annars kan vi över huvud taget inte hjälpa någon annan.

Jag tänker också att det är viktigt, när man är i en konflikt av något slag, att vara lite extra snäll med sig själv och fokusera mycket på tacksamhet över allt som är bra i ens eget liv, ta hand om sig (äta bra, sova ordentligt, röra på sig) och se till att fylla sitt eget liv med sådant man älskar. Det stärker motståndskraften mot negativitet rent generellt.

De här sakerna kanske kan låta lite fåniga för somliga, men jag har upplevt så många tillfällen, när en enda liten förändring i min egen energi – från negativitet och oro till tacksamhet och kärlek – har påverkat mina relationer på ett helt magiskt sätt. Så jag skulle varmt rekommendera den som är i en relation med negativitet att i varje fall prova. Det gör i alla fall ingen som helst skada!

Jag önskar dig varmt lycka till, och allt gott!
Carolina

PS. Vill du ha hjälp att hålla din egen energi hög? Prova några av våra inspirationskort, som du kan ha stående framme och som peppar dig varje dag att välja det som får dig, och därmed världen, att må bäst! Bilden ovan är från våra Morgonpeppingkort Idag är en bra dag, som hjälper dig att välja en positiv attityd redan på morgonen.

Vad behöver jag idag?

Magnet Gör en sak idag som låter ditt hjärta få egna vingar. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.Igår skrev jag om att gilla läget, slappna av och inte ödsla energi på småsaker.

När vi väl har lärt oss den konsten är vi redo för nästa: Vad betyder min irritation?

I min värld har irritation ett enda budskap: Att vi har tappat kontakten med vårt inre lugn för att vi saknar något som vi behöver, för att vi inte har sett till att uppfylla våra egna behov.

För om mina behov, av till exempel mat, sömn, motion, mening, kreativitet, kärlek och så vidare, är fyllda, så känner jag inte irritation, nästan vad som än händer mig. Det är alltså inte, i min värld, det yttre som framkallar min irritation, utan mitt eget inre.

Kan du känna igen dig i det? En dag när man mår toppen kan nästan vad som helst hända utan att det stör en, men när man inte mår sitt bästa kan minsta lilla motgång bli en stor källa till irritation.

Så tanken idag är: Om du blir irriterad, vänd fokus från det som du tror irriterar dig och fråga istället Vad behöver jag just nu? Vad saknar jag? Och hur kan jag hjälpa mig själv att få det jag behöver, så att jag kan må bättre och inte behöva irritera mig på det som sker i mitt liv?

Spännande saker kan hända. Livet är fullt av möjligheter att lära nytt. Eller hur?

Önskar dig allt gott!
Carolina

Att gilla läget

Magnet Allt är som det ska vara. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.Har du irriterat dig på något idag? Var det något stort och viktigt? Eller var det, så här i efterhand, bara en struntsak?

Är det något jag lärt mig av livet så är det att det är alldeles för kort för att lägga massor av energi på struntsaker. Livet är inte perfekt och kommer heller aldrig att bli det. Om vi med “livet” menar det som händer oss och det vi har omkring oss just nu, och om vi med “perfekt” menar “exakt som vi skulle vilja, precis som i mina drömmar”.

(Egentligen tror jag att livet är perfekt i ett större perspektiv, men det kan vi normalt inte uppfatta på grund av vår mänsklighet; våra upplevda mänskliga “brister” kommer alltid att göra att vi upplever livet som bristfälligt.)

Så tanken idag är: Gilla läget. Slappna av. Låt livet vara som det är, du kan ändå inte ändra på allt på en gång. Låt axlarna sjunka ner ett snäpp och ägna dig åt det som är allra viktigast.

Önskar dig allt gott!
Carolina

Du är viktig

Kort Du är alltid vägledd. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt AB“Jag blir alltid så arg och irriterad på min man och mina barn, fastän jag inte vill. Varför blir det så och vad kan jag göra åt det?” Ungefär den frågan fick jag för några veckor sedan. Just då kände jag att jag inte kunde besvara den riktigt bra, men den har legat och grott i mig och nu vill jag återkomma till den.

Enligt min erfarenhet är det ofta så att när vi inte mår bra, beror det på att vi har kommit för långt ifrån vårt Jag – vårt innersta, det-som-är-vi, själen, hjärtat, kärnan, källan, vårt centrum eller vad du vill kalla det.

När vi har liten eller ingen kontakt med det som är vår kärna, då gör vi saker som vi inte egentligen tycker om att göra, vi säger saker som vi inte egentligen står för, vi känner känslor som vi inte egentligen tycker om och så vidare. Det i sin tur beror på att vi inte har kontakt med vår inre vägledning, den som leder oss på rätt väg, den väg som vi mår bra av.

Varje gång jag hamnar i en situation där jag inte mår bra och inte riktigt förstår varför, söker jag därför kontakt med min inre vägledning, min inre dirigent, mitt Jag, som jag kallar det. Jag frågar till exempel mig själv Vad saknar jag just nu? Vad behöver jag just nu? Vad vill jag just nu?

För oftast handlar det om att jag inte har tillgodosett mina egna behov, jag har inte lyssnat tillräckligt bra på mig själv, och om jag har lyssnat har jag kanske ändå inte gjort något åt det. Jag har inte respekterat mig själv och min väg. Jag har satt andras behov före mina egna, vilket aldrig blir bra i längden, för då tappar jag min energi.

Varje gång jag i ett sådant läge återför fokus till vad jag vill, vad jag mår bra av, vad jag behöver, så känner jag en lättnad, en glädje, jag får ny energi och en riktning. Jag tackar för den vägledning jag fått och försöker sedan göra något åt saken. Ibland är det små saker som återger balansen, ibland krävs det större åtgärder. Jag kanske behöver vara lite för mig själv en stund, träffa några vänner, äta eller röra på mig, kanske sova. Eller så behöver jag helt ändra inriktning på mitt liv och sätta mig själv i fokus.

Så det jag tänker på i ditt fall, du som skrev till mig tidigare, är: Har du frågat dig själv på sistone vad du vill och behöver? Familjeliv kan vara ganska krävande och ofta sätter man sig själv på undantag. Det är då det snart börjar pysa över och vi inte längre har energi att vara så tålmodiga och kärleksfulla som vi ju egentligen är, bara våra egna behov är uppfyllda.

Det var några ganska viktiga, tycker jag själv, måndagstankar från mig.

Önskar dig allt gott!
Carolina