Kärleken öppnar livets dörr

Magnet Det finns ingenting att vara rädd för. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.När jag uppskattar mig själv, känner mina styrkor och har överseende med mina svagheter, då lyser min själ igenom.

Jag blir vacker, för jag låter mina medmänniskor se mig så som jag kom hit till världen – i kärlek och tillit, med, eller trots, alla mina upplevda brister, felval och tappade gnistor i bagaget.

När jag vågar öppna mitt hjärta, om än till en början endast på glänt, öppnar sig världen för mig på det mest underbara vis.

Jag bjuder in själva livet till dans, istället för att barrikadera mig bakom mina självpålagda begränsningar och min självvalda medelmåttighet. Jag öppnar för möjligheten att livet är större än jag kanske trodde. Att jag är större än jag kanske trodde. Att till och med kärleken är större än jag kanske trodde.

När jag står där i dörren, och tittar ut kan jag lägga ner mitt tunga bagage en stund. När jag gör det upplever jag tacksamheten. Tacksamheten, som har en förmåga att lysa igenom allt det trassliga. Tacksamheten, som lyser upp vägen framför mig, ett steg i taget, som leder mig rätt.

För den finns alltid där, tacksamheten. Oavsett hur mitt liv ser ut. Oavsett vad jag varit med om. Oavsett vad jag tror om mig själv och livet. Tacksamheten bor i livet med en självklarhet, för den är livet. Livet är tacksamhet över att finnas till, att kunna andas, känna och älska. Och tacksamheten leder – alltid – raka vägen till kärleken.

Så jag står där tvivlande med dörren på glänt. Ska jag våga ta första steget ut på tacksamhetens väg, på väg mot kärleken? Eller ska jag hålla fast i mitt bagage och mina begränsande tankar om mig själv och världen, stänga min dörr om mig och stanna där det är tryggt och säkert, där jag känner mig hemma?

Nej, idag vågar jag ta steget ut. Jag vågar blotta mig, sträcka fram mitt hjärta på ett fat och erbjuda mig själv – hela mig själv! – till livet.

En berusande känsla får fatt i mig, jag tar steg efter steg, jag flyger fram! Och jag uppskattar och njuter av allt jag ser, oavsett hur det ser ut eller verkar, för jag lever, jag andas, och jag älskar. Jag känner i mitt hjärta att jag är en del av livet, att jag är precis den jag ska vara, att jag är en del av detta stora.

Jag är fri! Jag är kärlek. Jag är allt.

Önskar dig ett öppet hjärta och stor tacksamhet idag, oavsett hur livet ser ut.
Carolina

8 thoughts on “Kärleken öppnar livets dörr

  1. Tack Carolina! Detta var precis vad jag behövde höra idag. Har tagit ett stort steg mot tacksamheten. Öppnat min dörr på glänt mot kärleken och nu bekräftar du mig ända in i själen!!! Tack!!! Tina

  2. Vad härliga ord! Din uppmuntran är så härlig och klok! ♥ Jag behöver den nu när jag är rädd för någonting hela tiden i kroppen. Obehagligt obekvämt just nu. Tar en stund i taget nu för att få lugn o ro en liten stund! Kram

    • Tack, Nenne! En stund i taget, det är enda sättet. Önskar dig allt gott och att du så snart som möjligt ska få komma till en plats utan rädsla i kroppen. Mycket kärlek! Kram ♥ Carolina

      • Tack Carolina. Jag har börjat med morgonyoga i grupp och ny värld har öppnat sig. Jag förstår inte allt som händer i kroppen. Jag fortfarande rädd men yogan gör att jag får möta mina känslor, jag känner mig lugn fast tårarna rinner och rinner. Känns obehagligt men jag känner att jag ska igenom detta och känner ett ljus i tunneln. Känner hopp o på rätt spår. Möta sin själ är svårt. Det är detta jag har flytt hela livet o varit en “robot” i min vardag. Full fart hela tiden och duktig flicka, lärare, mamma, vän och hustru. Sett andra behov och omsorg MEN tyvärr glömt mig själv. I höstat blev det tvärnit med operationer o nära döden o sen dålig psykiskt Tänk att det ska gå så långt…jag blir ledsen när jag tänker på detta. Nu ser jag ljuset, hör fåglarna, värmer kinden i solen och doftar vår! Jag vill delge andra: tappa inte hoppet utan be om hjälp. Tillåt vara ledsen och gör små glada saker i taget. Lyssna på radio, öppna fönstret o lyssna på ljudet utifrån, värm dig med två filtar och drick mycket vatten och ät nyttigt. Soliga varma kramar ♥

        • Åh, vad fint du skriver, Nenne, precis så är det ju. Tänk att så många av oss har så svårt att stoppa i tid och inse vad som är allra viktigast i livet – att ta hand om sig själv. Annars blir vi till noll och intet glädje för andra (och oss själva). Mycket kärlek och gratulationer till dig som har kommit så långt och insett detta, även om jag hör att resan varit och är kantad av mycket smärta. Men genom smärtan kan vi, om vi vill, bli starkare och mer tillfreds med livet. Jag önskar dig all lycka till! Många varma kramar, ♥ Carolina

Kommentera gärna!