Hur du kan vända dina rädslor till att bli dina bundsförvanter

Magnet Det finns ingenting att vara rädd för. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Hej fantastiska du!

I förra inlägget besvarade jag en fråga här på bloggen, som handlade om att göra “rätt” och ändå inte hitta flytet. Där kom jag in på rädslor, vilket jag utlovade att berätta lite mer om idag. Så här ser det ut i min värld:

Även om det känns som om vi människor har hundratals olika rädslor så brukar de, när vi tittar närmare på dem, koka ner till endera av tre grundrädslor, eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation och ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara en del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Eftersom vårt medvetande skapar vår verklighet så kommer den här typen av rädslor hela tiden att manifesteras i våra liv, tills vi blir medvetna om dem och kan läka dem.

Är du den som alltid blir lämnad eller som alltid själv lämnar? Tappar du vänner eller arbeten utan synbar orsak? Känner du dig ofta ensam, ibland helt “utan orsak”? Då kan rädsla för separation och ensamhet vara en grundläggande rädsla hos dig.

Upplever du ofta att du inte värderas av din omgivning, att du inte blir vald, att du negligeras? Eller upplever du att det alltid kommer något i vägen för att du ska kunna uppnå det du vill i livet? Följer det alltid ett ”men …” efteråt, när du berättar om dina drömmar? Skjuter du upp eller bortförklarar varför du ännu inte har gjort det du vill? Då kan rädsla beroende på lågt självvärde ligga bakom, för den säger att du inte är värd att ha ett bättre liv, att du inte är värd att uppnå dina drömmar.

Oroar du dig ständigt för att någonting ska hända dig eller dina närstående? Känner du dig inte trygg i livet, hemma, på din arbetsplats, med andra människor? Tycker du att du ofta blir förd bakom ljuset, att du inte kan lita på folk? Om det känns som att du saknar stabilitet och trygghet i livet kan det bero på rädsla beroende på bristande tillit.

Om du blir medveten om vilken rädsla eller kombination av rädslor som är drivande i ditt liv, så kan du lättare få syn på rädslorna när de dyker upp.

Om du till exempel tvekar att ta ett fantastiskt jobb du blivit erbjuden, kan du lättare känna igen din rädsla för att misslyckas och tacka ja ändå, för jobbet är verkligen rätt för dig.

Om du har träffat en kvinna som du är otroligt attraherad av, men som ändå inte verkar bra för dig, kan du genomskåda din önskan att bli älskad, tacka nej till henne och istället välja att öka din självkänsla på andra och mer långsiktiga sätt.

Läk rädslorna och förbättra hela ditt liv
När du har identifierat dina grundläggande rädslor kan du arbeta medvetet för att läka dem. Bara att du känner till dem gör att du enklare kan få syn på dem och istället för att tro att din omgivning ska rädda dig från rädslan (ge dig kärlek, lita på dig, skapa trygghet för dig, låta dig vara med etc), så kan du ge det du behöver för att må bra till dig själv.

Den goda nyheten är att om du lyckas läka en rädsla på ett område i ditt liv (samma rädsla brukar normalt uppträda på alla områden av livet), försvinner den automatiskt även från de  andra områdena på en gång. Så du har mycket att vinna på detta arbete!

Själv har jag tidigare levt med en rädsla för separationer. Jag kände mig ofta ensam och oförklarligt ledsen, blev gång på gång lämnad av pojkvänner eller lämnade själv innan de hann, fick flytta elva gånger på sex år och bytte ofta arbete eller arbetsuppgifter.

Efter att jag har bearbetat min separationsångest i terapi samt utvecklat min andliga (existentiella) sida har jag i dag varit tillsammans med samma man i femton år, jag bodde elva år i samma hus innan vi flyttade hit till skärgården (och det var mitt eget beslut, baserat på längtan efter havet – jag var inte tvungen att flytta), jag har haft samma arbete i tio år (och nu när jag är på väg in i något delvis nytt är det återigen mitt eget beslut, och inget som bara “händer mig”, utan det kommer från hjärtat), jag är inte ett dugg rädd för separationer och känner mig allt annat än ensam!

Det handlar om att ändra hur vi ser på oss själva, så att något annat ska kunna manifesteras i våra liv.

Det är inte enkelt, för vi får ju hela tiden ”bevis” för att det “är” på det ”gamla” sättet genom att våra liv i dag är resultatet av hur vi tänkte och kände förut.

Vi måste därför först känna oss trygga i relationer och känna att vi inte är ensamma, utan delar av en större helhet, innan det också manifesteras i vårt liv.

Vi måste börja se på oss själva med större kärlek innan vi upplever att vi också får det från andra.

Och vi måste börja ha tillit till omvärlden utan att först ha ”bevis” för att världen är god och att andra går att lita på.

Det är alltså du som måste ta första steget och bjuda upp. Det börjar alltid med dig!

För att hjälpa dig lite på traven, tänk så här: När du är ute och kör bil i mörkret ser du bara så långt framför dig som ljuskäglorna från bilens strålkastare räcker. Men du vet ju att vägen fortsätter framåt, trots att du inte ser den. Du litar på att du kommer att se nästa del av vägen när du fortsätter att köra, meter för meter. Eller hur?

Det är samma sak i livet. Vi ser bara en ljuskäglelängd av livet framför oss. Vi måste därför lita på att vägen finns där och att vi kommer att få se nästa bit bara vi fortsätter att röra oss framåt.

För om vi stannar, slutar att förändras, så kommer vi aldrig att se något annat än det vi ser just nu.

Så fortsätt bara att röra dig framåt, steg för steg, i full tillit till att du kommer att få mer information om vägen i nästa steg. Då kommer du också att märka att vägen och omgivningarna förändras när du förändrar dig själv inifrån.

Om du känner att det är svårt att arbeta med dina rädslor (eller ens se vilka som är dina, det kan ibland vara enklare för andra att se), så rekommenderar jag varmt att ta hjälp av en terapeut. Hitta någon som passar just dig och ditt sätt att vara och fungera. Eftersom jag själv har varit mycket “uppe i huvudet” tidigare, så har jag alltid uppskattat terapier som går förbi huvudet och istället jobbar med symbolik och det undermedvetna, som till exempel psykosyntes.

Men du måste känna efter vad du tror kan passa för dig! Det finns mycket att välja på, och i mitt tycke är det inte mycket i livet som är lika viktigt att lägga pengar på som den egna utvecklingen och välmåendet, för det ger ringar på vattnet över hela jorden. Så ser det ut i min värld.

Önskar dig SÅ mycket gott i livet!
Carolina

14 thoughts on “Hur du kan vända dina rädslor till att bli dina bundsförvanter

  1. Hej Carolina! Tack för alla dina underbara inlägg 🙂 Man lär sig något om sig själv hela tiden. Jag har de senaste två åren gått igenom endel och har lärt mig hur viktigt det är att följa sitt hjärta. Det jag funderar på idag, och nu när jag läser ditt inlägg om rädslor, har du något speciellt tips på hur man kan hantera och komma över sin konflikträdsla? Jag har insett att det är den som orsakar många av mina problem. Jag kan ofta stå för vad jag tycker och välja, men så fort det rör andra inblandade (och det gör det ofta med familj och barn) blir det jättejobbigt. Jag inser att konflikträdslan härstammar från min uppväxt, vi hade det jättebra inom familjen men vi bråkade ALDRIG, oegentligheter tystades bara ned. Kram

    • Hej Maria!
      Tack så mycket. 🙂 Ja, visst lär man sig hela tiden. Och ämnet du tar upp är så vanligt, och viktigt. Jag kan också känna igen mig i det och har jobbat en del med det här också. För mig handlar det om två saker:

      Det allra viktigaste är att jobba med att älska sig själv. För konflikträdslan handlar ju om att man är rädd för att den andra ska försvinna eller tycka illa om en om man “bråkar” eller säger sin mening, säger emot. Älskar jag mig själv tillräckligt mycket så leder det till 1. att jag respekterar min egen mening så mycket att jag inte kommer att hålla tyst med den, om det är något som är viktigt för mig, och 2. att jag inte är lika rädd för vad som kommer att hända om jag uttalar min mening, för jag vet att jag är värd att älska och kan ta emot kärlek och ge kärlek.

      Det andra är att när man har levt med konflikträdsla under ett liv så har man dåligt med träning på hur man kan uttrycka sin mening på bästa sätt, utan att såra andra i onödan. Så det andra är att träna! Börja med att träna på små saker, som att säga vad du tycker på jobbet, eller uttrycka en motstridig åsikt under en diskussion med vänner. I början kan det komma ut helt fel och konstigt, men det är ingen fara. Väldigt sällan reagerar andra med det vi tror att de ska göra – dvs tycka att vi är konstiga och inte gilla oss, tvärtom, de uppskattar att vi står upp för våra åsikter, även om det ibland blir lite klumpigt uttryckt. Sedan, när du känner dig mer van vid att säga ifrån och emot och stå upp för dig själv, prova på familjen och viktigare frågor. Det är inte så farligt som du kanske tror! 🙂

      Önskar dig varmt lycka till!
      Kram,
      Carolina

  2. Hej fina Carolina,
    Jag har haft sommaruppehåll och knappt läst några bloggar och ej heller bloggat, men nu har jag börjat skriva lite igen och ska även börja läsa bloggar. Bla din, som jag tycker så oerhört mycket om.
    Det där med rädslor är så oerhört tufft. Rädslor hindrar oss så mycket. Man brukar säga att man gör val antingen av kärlek eller av rädsla …
    Jag önskar dig en ljuvlig augustihelg.
    Kramar Lina

    • Hej fina Lina!
      Visst är det så. Den som lär känna sina rädslor, kan börja stå upp inför dem, prata med dem och minska deras makt, har mest att vinna här i livet. Och det finns ingen som inte har rädslor, vi bär alla på dem! Ändå gömmer vi huvudet i sanden emellanåt och tror att de inte finns … 🙂 Tack för din fina återkoppling och önskar dig allt gott! Kram ♥ Carolina

      • Ja, det där med att gömma dem i sanden kan vara en väldigt “lätt” utväg tvyärr. Det gäller ju snarare att verkligen ta fram dem, ganska dem och se vad som egentligen är en “riktig” rädsla och vad som kanske faktiskt är något helt annat egentligen, men något man missbedömt som rädsla. (Hoppas du förstår hur jag menar – blev lite flummigt nu kanske …)
        Hoppas allt är bra med dig. Saknar dina inlägg 😉
        Ha en underbar dag på alla sätt,
        Kramar Lina

        • Hej Lina,
          Tack, ja, så är det verkligen – inte ett dugg flummigt!

          Jag hoppas snart kunna komma igång och blogga igen, håller fortfarande på med det nya som håller på att födas fram. 🙂

          Kram,
          Carolina

  3. Kloka kvinna! Det ligger verkligen mycket i det du skriver. Jag känner igen, har alltid varit väldigt mycket i huvudet jag med, men är sakta på väg in i att släppa taget och låta allt bli som det ska bli. Och livet blir bättre! Så mycket bättre. Tack för att du delar med dig. Kram Jenny

  4. Åh jag som har så mycket kärlek att ge och skulle vilja ge så mycket tillbaka till de som skulle behöva det! Där är min dröm att få arbeta med det och som på erat sätt och med denna blogg som ger så mycket positiva tankar <3 Som tur har jag en underbar man och underbar familj, men skulle vilja ge till flera 🙂 Var sak har sin tid som det heter, men att ta steget till något eget känns skrämmande och det är det jag får jobba med 🙂 Tack fina Carolina för dina kloka ord <3

    • Tack, Anna, vad spännande det låter med dina drömmar! Det är klart att du kommer att kunna ge till flera, som du skriver. Rädslor är till för att utmanas, och du behöver bara ta ett litet steg i taget. 🙂 Önskar dig allt gott och lycka till! ♥ Carolina

  5. Hej Carolina! <3

    När jag läser det här så kan jag plötsligt identifiera min rädsla väldigt tydligt! Den som handlar om lågt självvärde. Jag känner så väl igen mig; att det alltid kommer något i vägen för det jag vill, tendensen att tänka/säga ”men..” och att skjuta upp eller bortförklara mina drömmar. Men jag har inte sett kopplingen så tydligt mellan detta mönster i mitt liv och känslan av att inte riktigt vara värd det bästa. Eller ens förstått att det faktiskt är det som min rädsla handlar om. Det är lite av en aha-upplevelse!

    Jag längtar t ex mycket efter en kärleksrelation, men har av olika skäl svårt att våga tro på att det kommer ske. När jag använder mig av affirmationer som är formulerade som att jag redan lever med en man som jag älskar, så säger min känsla/rädsla att det inte är möjligt. Att jag just inte är värd det. Vilket ju också ständigt ”bevisas” och blir en ond cirkel.

    Är det i det läget bättre att fokusera tanken på mitt självvärde? Alltså tänka att jag verkligen är attraktiv, värd att få älska och bli älskad osv? Eller är det just den där tanken att det redan har hänt (att jag lever i en relation) som är det viktiga och som jag "ska" fortsätta tänka tills det så småningom blir något som jag känner och tror på med hela min varelse? Konstiga frågor kanske… men jag hoppas du förstår vad jag menar.

    Vill även säga att jag blir glad och styrkt av att läsa din blogg! Du har en ödmjukhet och kärlek som jag ibland saknar hos andra med samma budskap. Det kan lätt bli för jagcentrerat, med fokus på bara sina egna drömmar och sin egen framgång. Men så upplever jag inte dig. Älskar t ex ditt tips för Drömtavlan, om att önska bra saker BÅDE för sig själv och andra! : ) Tycker också att det är väldigt bra och klokt av dig att rekommendera terapi.

    Kärlek! <3

    • Hej Anette!
      Wow, vad härligt att du fick en aha-upplevelse! Det är det bästa jag vet, när de där insikterna ramlar ner i en på ett sätt som gör att de aldrig går att ta tillbaka igen … Häftigt. Tack för att du berättar!

      Jag förstår din fråga och känner igen den från många andra. Ofta är det precis det här som du sätter fingret på, som händer när affirmationer inte fungerar. Vi tror innerst inne inte riktigt på dem! Då kommer de aldrig att fungera. Min tanke när jag läser vad du skriver är att jag tycker du ska fokusera helt och hållet på att börja tycka ännu bättre om dig själv, det är själva grunden för att överhuvudtaget kunna älska andra (och det känner andra instinktivt, så att om du älskar och respekterar dig själv så kommer du att dra till dig andra som också gör det och först då kan du få riktigt bra relationer, av alla slag! Både vänskap och kärlek). Och det här är SÅ vanligt, jag har själv fått jobba jättemycket med att lära mig att först acceptera alla delar av mig själv, sedan börja tycka om dem för att till slut lyckas älska mig själv och alla delar av mig, även de “sämre” (som alltid också har en orsak och mening med att finnas). Jag tror du är helt rätt ute när du tänker att det är det här du ska fokusera på. Du vet ju själv! 🙂

      Sedan skadar det inte att du också uttalar din önskan, att du faktiskt VILL träffa någon att dela ditt liv med! Du skulle kunna, i all enkelhet, skriva ner hur en dag i ditt drömliv skulle se ut om du tänker några år framåt i tiden, lägga lappen i ett kuvert och sedan bara lägga undan den. Kanske skriva ett datum på kuvertet när du ska öppna det och läsa igen. Du KAN bli förvånad över resultatet …

      Önskar dig allt gott och lycka till!
      Kärlek till dig ♥ Carolina

  6. Carolina,

    Vilket bra inlägg och väldigt passande! Jag och min föredetta sambo har för två veckor sen separerat och jag tycker det känns så jobbigt.. då jag är en känslomänniska.

    Jag känner att nu vill jag påbörja något nytt i livet. Ta nya kliv och utveckla mitt företag och min kunskap vidare! Dock behöver jag lite hjälp på vägen ditt.

    Jag går hos en KBT-psykolog sen oktober månad 2012, då jag behöver bearbeta ett rån som jag tyvärr utsattes för 2011. Innan juni 2011 var jag på topp med Självkänslan och preseterade grymt bra. Men jag känner inte att jag kan komma åt Självkänslan på den nivån igen! Hur gör jag?

    Allt gott,

    • Hej Jonas,
      Tack så mycket! Jag förstår att det känns jobbigt med din separation, det är en av livets stora utmaningar att ta sig igenom, med allt vad det innebär av självrannsakan och sorg och ilska – och möjlighet för något nytt att komma in i livet, när det är dags. Skönt att höra att du har hjälp av en terapeut att bearbeta allt.
      Din fråga är ganska stor, och jag känner inte att jag kan svara på den så här kort. Bara några tankar som kommer till mig: Jag förstår dig som att du skulle vilja ha tillbaka den självkänsla, och din upplevda prestationsförmåga, du kände innan du blev utsatt för rånet. Min känsla är att när vi går igenom livets alla utmaningar så utvecklas vi, en del lite och en del mera, men vi förändras, och jag tror inte vi någonsin kan förvänta oss att i framtiden bli något som vi var innan de sakerna hände oss, som också format oss. Och med det menar jag inte att du aldrig skulle kunna känna en lika stor självkänsla som du gjorde tidigare, för det är jag övertygad om att du kan! I min värld går vi igenom kriser för att växa och bli starkare, och jag har sett det hända så många gånger att jag är övertygad om att även du kan klara det, särskilt som du verkar ta ansvar för ditt liv, ta hjälp och verkligen vilja komma vidare. Det är positivt! Det jag menar är bara att jag tycker du ska vända blicken framåt och försöka se vad du kan bli och vara framöver, inte försöka bli något du varit förut. Det kanske är så att du inte ska “prestera” på den nivå som du gjorde tidigare, för det kanske inte var rätt för dig. Bara som ett exempel! Du kanske ska jobba på ett annat sätt, och använda dina styrkor, det som ger dig glädje och energi, det som du känner passion för. Om du fokuserar på det istället för på din prestation och självkänsla så kanske du hittar ett nytt läge, där du kan känna dig bra igen, och därifrån bygga upp din självkänsla och styrka. Det är nämligen också min erfarenhet att vi ofta råkar ut för jobbiga saker just för att vi är inne på lite fel väg och behöver justera kurs, lära oss något nytt eller omprioritera i livet.
      Ja, jag vet inte om detta gav dig något, men jag ville i alla fall reflektera lite över det som du frågade om. Om du inte tycker att din nuvarande terapeut kan hjälpa dig vidare, kanske du ska prova någon annan? Själv har jag mycket positiv erfarenhet av psykosyntes, som går på djupet och under “intellektet”, så att verkligen förändringar kan ske. Den är också väldigt kärleksfull och ser till det friska i människan.
      Önskar dig allt gott!
      ♥ Carolina

Kommentera gärna!