Har du erövrat ditt tålamod?

Kort Vi är alla en del av det allra vackraste. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Den frågan fick jag på en kurs häromdagen. Vilken bra fråga, tänkte jag.

För visst är det något vi verkligen får erövra – lära oss att bemästra och lyckas använda i rätt ögonblick? Eller finns det människor som har tålamodet på plats redan från början? Finns det människor som inte behöver erövra det?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag själv har fått jobba hårt på att först hitta mitt tålamod, sedan förstå meningen och vikten av att använda det och till slut, underbart nog, verkligen uppskatta det och använda det nästan hela tiden, till stor glädje för mig själv (och min omgivning!).

Själv upptäckte jag vikten av att ha tålamod när jag märkte hur dåligt resultat det blev av att bli irriterad när jag upplevde att andra människor var långsamma. Eller hur?! Ingen vidare bra ledarstil, det. Varken mot sig själv eller mot andra.

För, som alltid, handlar det ju om oss själva först och främst. Jag upptäckte att jag ställde höga krav på andra, eftersom jag hade ännu högre krav på mig själv. Varför? För att jag inte trodde jag skulle duga annars.

Med acceptansen kommer tålamodet
Insikten kom att det ju inte bara handlade om själva tålamodet, utan i första hand om att börja älska mig själv, grunden till allt. När jag lärde mig att accepterar mig själv som jag är, fick jag automatiskt större tålamod med mig själv.

Och då fick jag också automatiskt större tålamod med andra, eftersom jag också kunde acceptera dem som de är.

… och med den medvetna erfarenheten
Det känns också som att tålamod är något som växer fram med erfarenhet. Insikten att det är bättre att hålla sig lugn och avvakta en stund än att agera direkt i känslostormen kommer ju av en direkt trial-and-error-process. Det ger helt enkelt bättre resultat!

Så jag tyckte att jag kunde svara ja på frågan om jag hade erövrat mitt tålamod.

Men sedan tänkte jag: Är jag högmodig nu? Visst händer det fortfarande någon gång ibland att jag tappar det, tålamodet alltså? Jo, det gör det ju faktiskt. Jag är ingen ängel. Så jag ändrade mitt svar:

Ja, jag har erövrat mitt tålamod – gång på gång på gång på gång. Jag gör det fortfarande ofta, och jag kommer förmodligen att få göra det i resten av mitt liv, men, hoppas jag, kanske lite mindre ofta i framtiden ändå, med tanke på den växande erfarenheten?

Har du erövrat ditt tålamod?

Önskar dig allt gott och en stor portion tålamod när du behöver det!
Carolina

PS. Sedan finns det ju tillfällen när vi inte ska ha för stort tålamod. Ibland behöver man sätta ner foten och säga ifrån. Eller byta spår. Göra något annat. Inte stå och vänta på något som aldrig kommer hända. Men det är inte egentligen det jag menar i resonemanget här ovan. Mer den där korta stubinen, som ibland kan ställa till det.

6 thoughts on “Har du erövrat ditt tålamod?

  1. Här hos mig är det svårt med tålamodet, känns som min tålamodströskel har gått på fel håll med åren. Tålamodet förändras väl en del från en tid till en annan, kan jag tycka, beroende på flytet i livet. Det finns i alla fall mycket att lära sig att förstå om sig själv. Att acceptera sig själv och att älska sig själv låter som den grund vi behöver ha vårt fotfäste i för att på ett bra sätt kunna vara tålmodiga.

    • Där håller jag med dig, Bojje, att acceptera sig själv som man är och försöka älska sig själv är grunden för allt gott i livet! Vad gäller tålamodet så tänker jag att utmaningen ligger i att låta det vara konstant oavsett vad som händer i livet, oavsett om man har flyt eller inte … Men som sagt, det är en UTMANING! Och sådana gillar jag, det växer man av. ♥ Carolina

  2. Pingback: Balansen som växer sig allt större och allt starkare | Linas andliga resa

    • Tack, Lina! Du beskriver en fin syntes, som det kallas inom psykosyntesen, där – först de två motpolerna, yoga och styrketräning i ditt fall, som inte gick att få ihop. Sedan, efter ytterligare arbete, går de ihop och skapar något nytt, en syntes. Fint! Jag gillar det. Och så älskar jag både yoga och styrketräning själv, det är en väldigt bra kombo (och löpning, min favorit)! ♥ Carolina

  3. Viktiga ord och ack så svårt det kan vara att erövra det. Särskilt i stunder då man själv ät trött o stressad. Jag hör också till den skaran som du nämnde, med höga krav på sig själv och som stundtals har en bristande självkänsla. Jag har nog också insett att jag alltid kommer behöva arbeta med den och då är du och kreativ insikt till stor hjälp!

Kommentera gärna!