Livet är en kärlekshistoria

Kort Mitt hjärta bankar på din dörr, ur kollektion Hjärtan & kramar. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.Hej vackra solros!

Den pirrande, varma känslan spred sig i hela kroppen tills den blommade ut i en fullständig explosion av lycka och förvirring och kärlek och rädsla och glädje och … ja, jag hade aldrig känt något liknande tidigare, så jag visste nog inte ens vad alla känslorna hette som bultade i min fjortonåriga kropp.

Men en sak visste jag, äntligen: Han tyckte om mig! Han ville träffa mig!

Jag läste än en gång meddelandet som var skrivet med blyertspenna på den skrynkliga lilla lappen jag hittat i min jackficka: JA. Svaret på den fråga jag själv skrivit på en annan lapp och lagt i hans ficka några dagar tidigare: Jag tycker om dig. Vill du fika med mig? (Åh, ångesten innan jag lyckats formulera den meningen! Åh, ångesten innan jag fick svaret! Åh, ångesten att vara en förälskad tonåring!)

Han ville! Jag höll på att brisera av lycka när jag förstod att mina starka känslor var besvarade, att han faktiskt hade sett mig, att alla mina dagdrömmar kanske skulle bli verklighet.

Eller?

I det ögonblicket stod jag på randen av att få allt jag hade önskat och så hett drömt om under de senaste två-tre åren när jag i hemlighet varit kär i min ett år äldre granne. All min längtan, alla timmarna med endast dagboken som förtrolig, blickarna, den elektriska känslan när jag “råkade” nudda honom, ögonblicken när vi var ensamma och allt outtalat låg emellan oss som en filt som ingen vågade lyfta på – all detta skulle nu få sin förlösning.

Jag behövde bara göra en sak: Prata med honom för att bestämma tid för den där fikan.

Det var det enda som låg mellan mig och min dröm. Inte mycket, kan tyckas.

Tror du att jag gjorde det?

Nej. Jag lät chansen rinna mellan fingrarna. (Och han också.)

Varför? Rädsla. Rädsla, rädsla, och åter rädsla.

Och ändå: Jag hade ju fått klartecken! Det borde ha varit så enkelt. Ändå vågade jag inte. Rädd för att ändå bli avvisad? Rädd för att inte räcka till? Rädd för att det inte skulle bli lika bra som jag hade drömt om? Rädd för att göra bort mig?

Så här i backspegeln kan det kännas som futtiga rädslor. Men jag kan än idag känna hur starkt de höll min kropp i sitt grepp, så starkt att jag blev helt förlamad.

Idag kan jag förstå den lilla tjejen, som läraren tyckte hade skinn på näsan, men som inte vågade följa sitt hjärta när det gällde kärlek. Men jag skulle också vilja, utifrån det jag lärt mig idag, med kärlek vilja säga till henne så här:

Lilla vän. Fina du. Älskade barn.

Du kan verkligen drömma. Du är SÅ bra på att drömma. Det betyder att du skulle kunna få allt du vill, allt du önskar, allt du dagdrömmer om. För att våga drömma är första steget mot att också uppnå sina drömmar.

Men att enbart drömma räcker inte. Som du just har märkt.

Du måste också göra något.

Och för att våga göra något, behöver du förstå att det inte finns något att vara rädd för.

Rädslan, som annars sätter käppar i hjulet, finns enbart i din hjärna och ingen annanstans. Den KÄNNS verkligen sann, men den ÄR inte verklig. Rädslan är inte verkligheten.

Det enda som är verkligt är KÄRLEK. Det enda som är sant är kärlek. Det enda som betyder något är kärlek.

Odla kärlek i ditt hjärta, så kommer du att uppnå ALLA dina drömmar. Odla kärlek till dig själv, till dina nära, till dina vänner, till skolan eller ditt arbete, till ditt hem, till ditt liv, till det du gör och till det du är.

Gör kärleken, och inte rädslan, till ditt viktigaste mål i livet. Gör allt du kan och vad du än måste för att kunna älska dig själv mer för varje dag som går. Då kommer allt, precis allt annat, att falla på plats för dig.

Så är det.

Önskar dig så mycket kärlek, och så mycket mod att växa in i dina drömmars liv!
Carolina

PS. Boken Kärlekens gåva – en liten bok om val, är en jättefin present till dig själv eller någon annan du tycker om, och den handlar om precis det här: Att välja kärleken framför rädslan.

2 thoughts on “Livet är en kärlekshistoria

  1. Hej!

    Först läste jag och tänkte ja nu skriver hon det igen att man inte ska sträva efter att bli “omtyckt” av andra. Men så läser jag om rädsla då vaknade jag till. Precis så är det för mig nu. Jag har varit sjuk i så många år hela min ungdom nu är jag 29. Jag har “missat” mycket som man normalt gör i denna tiden. Jag står i valet och kvalet jag är inte jätte stark än men jag blir stressad när jag är hemma problemen blir så stora. Jag har läst så många böcker/bloggar osv om personlig utveckling så när jag får problem letar jag i vilken bok det står hur jag ska tänka.
    Men oj vad jag dagdrömmer om vad jag önskar jag skulle vilja göra. Träffa nya vänner få ett socialt liv påfyllnad från andra närhet…..Där kommer tvivlet det kanske inte är en äkta dröm det är nog bara något jag fått för mig och nej då blir det inta av.
    Mitt i prick tack för det!

    kram LINA

    • Tack, Lina. Tänk vad rädslor kan göra oss illa, trots att de inte har någonting som helst att göra med verkligheten. De finns ju bara i våra huvuden! Jag hoppas du kan släppa dina hjärnspöken ett i taget och börja ta för dig av livet, så som du är värd att göra. Önskar dig kärlek istället för rädsla, och allt gott! Stor kram, Carolina ♥

Kommentera gärna!