Det finns inget sexigare än din sanning

Ritu RiyatÅh, vad jag skrattade när jag såg min väninnas tröja: ”Shock Him! Be Who You Are” stod det. Jag bad att få ta ett foto, och Ritu ställde gärna upp.

Det säger något, eller hur, om hur vi ibland vrider och vänder oss ut och in för att passa in eller leva upp till någon bild av hur vi tror att vi förväntas vara.

När det egentligen är precis tvärtom: Det sexigaste som finns är ju en dejt som är sig själv!

Ingenting slår det. Du ÄR redan både sexig, intressant och spännande, precis som du är – NÄR du är dig själv.

Försöker du vara någon annan kan det aldrig bli lika bra, då blir du bara en blek kopia, inte originalet.

Men hur gör man då, för att vara “sig själv”? Jag har själv gått igenom den processen, och det går naturligtvis inte från en dag till nästa. Men det går, det är det viktiga!

För mig började det med att ta reda på vem jag är, vad jag älskar och vad som är viktigt för mig.

Nästa steg handlade om att låta det synas i mitt liv, låta det få konsekvenser.

Sen började jobbet. Att i varje ögonblick låta den här personen som jag upptäckt att jag var synas, istället för den personen som fanns där förut, som till viss del var ett hittepå.

För mig handlade det mycket om att vara i kroppen. Att ha mitt medvetande här och nu, i min kropp, så att det inte for iväg i tankar om att jag inte räckte till eller inte vad tillräckligt någonting. När jag är här och nu, i min kropp, så är jag grundad och då har de negativa tankarna mindre grepp om mig.

Det handlade också jättemycket om att fylla livet med saker så roliga och intressanta att jag inte längre hade tid eller lust att bry mig om vad andra tyckte eller tro att jag måste göra om mig för att passa in. På köpet – när jag sysslar med det jag älskar – så träffar jag likasinnade vänner, som stöttar mig i att jag räcker till precis som jag är.

I början var jag väldigt självmedveten och checkade av med mig själv konstant – är jag här? Är det här verkligen jag? Men så småningom (och det här var en process över flera år) slutade jag med det och övergick till att enbart vara (mig själv).

Jag hade gått från att ifrågasätta i stort sett allt jag sagt och gjort när jag kom hem från någon tillställning, till att inte alls reflektera över mig själv, utan tänka mer på alla dem jag hade träffat och vad roligt/intressant/spännande det varit att höra om dem och lära känna dem.

Den här resan har lärt mig otroligt mycket och något av det viktigaste är det här:

Jag har upptäckt att när vi konstant försöker vara någon annan än den vi egentligen är, är vi faktiskt självupptagna på ett sätt som är – om jag ska vara ärlig, och det brukar jag vara – direkt egoistiskt.

Vi bryr oss mer om oss själva och hur vi tar oss ut, än om andra. Vi lägger mer tid och energi på att tänka på hur andra uppfattar oss, än hur andra har det. Och vi missar därigenom att skapa starka, nära relationer, som bygger på att vara ärliga och autentiska med varandra.

Så varför inte ge dig själv bästa påskägget i år: Tillåtelse att vara dig själv fullt ut. Precis som du är. Med både gåvor och upplevda brister. Vem vet, du kanske blir förälskad i dig själv?

För det finns inget sexigare än din sanning. Våga lita på det!

Önskar dig modet att vara dig själv ända ut i fingerspetsarna, du unika och fantastiska varelse!

Med kärlek
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

Allt är möjligt

BBB retreat Foto: Holly ClarkHej fantastiska du!

När jag hörde henne uttala orden ”I’m inviting you to a magical business retreat in an area of sacred redwood trees outside of San Francisco in October” kände jag en stöt i magen och visste: Jag måste vara där.

Jag bara visste det, lika säkert som att jag älskar mina barn.

Men hur det skulle gå till?

Jag hade inte en aning!

Vi var mitt i en vår (2013) där vi inte ens var säkra på att vi skulle kunna bo kvar i vårt hus, för försäljningen i företaget hade gått ner och vi visste inte hur det skulle utveckla sig. Bara att betala den slant som kursen hade kostat med coachen som yttrade orden ovan låg på gränsen för vad min ekonomiska man tyckte vi klarade av, och att resa någonstans på semester med familjen den sommaren var det inte tal om.

BBB retreat Foto: Holly ClarkAtt i det läget komma och säga Jag skulle vilja åka till San Francisco i oktober … Njae, det kändes lite väl magstarkt.

Ändå visste jag att jag var tvungen att vara där. Magen sa det, och jag har lärt mig att lyssna till den, “den hårda vägen” som man brukar säga.

Jag gick runt med min lilla hemlighet i ett par veckor, ruvandes och väntandes på det rätta tillfället att ställa frågan. 

Så plötslig bara poppade det ur min mun (det ”perfekta” tillfället brukar ju sällan komma så ibland får man ta det i flykten), och döm om min förvåning när min älskade make svarade: Klart att du ska!

Hörde du? Har jag världens bästa man, eller? Jo, så är det. Eller så har han bara samma tillit till sin magkänsla som jag har, och förstod att det här skulle inte bara vara bra för mig, utan för både företaget och familjen i förlängningen.

BBB retreat Foto: Holly ClarkOch han sa inte bara ja till den här retreaten, utan också till att jag på hemvägen skulle stanna till i New York och gå på en helg-workshop kallad Movers & Shakers för författare som vill vara med och påverka världen, ledd av inte mindre än Cheryl Richardson – en av mina stora coachförebilder – och Reid Tracy, VD för HayHouse, världens största förlag för böcker inom personlig utveckling, startat av en av mina största idoler och förebilder, Louise Hay.

Jag fick nypa mig i armen för att förstå att det var sant!

BBB retreat Foto: Holly ClarkDen här resan, som jag alltså företog mig hösten 2013, förstod jag ju var viktig redan från början – den hade ett särskilt pirr från början till slut som ackompanjerade allt jag gjorde.

Men jag hade ändå ingen aning då om allt den skulle leda vidare till.

Jag hade ingen aning om att den här resan var startskottet till förra årets fullkomliga överflöd av inspiration och energi och födelsen av en helt ny verksamhet för mig, även om den också ligger inom ramen för Kreativ Insikt.

Jag hade ingen aning om att den skulle öppna dörrar inom mig som jag inte ens visste fanns och få mig att se på mig själv och världen i ett helt nytt ljus.

Jag hade ingen aning om att den här resan skulle leda till att jag gick utanför alla mina bekvämlighetszoner och utmanade mig själv på ett sätt som jag inte gjort på mycket länge.

Allt det här visste jag ingenting om när jag satte mig på flyget med pirr i magen. Och kanske det var tur!

Carolina på BBB retreat Foto: Holly ClarkFör det är ju ofta så när vi följer vår inre vägledning, att vi bara kan se ett steg i taget framför oss. Det kan kännas läskigt, men det går bra, och det finns en anledning till att det är så. 

Om jag när jag fick höra talas om den här retreaten samtidigt hade fått veta vad den skulle leda till så finns det stor risk för att jag aldrig skulle ha satt mig på det där planet.

Det skulle ha låtit alldeles för läskigt!

Skulle jag resa till San Francisco fyra gånger till under ett år för att utveckla mig själv och mitt företag och lära känna andra kvinnliga entreprenörer som ville bidra i världen?

Carolina leder workshopen Gör din grej i GöteborgSkulle jag leda åtta överfulla workshops och en retreat med nästan hundra kvinnor hitresta från hela Sverige, Norge och Finland?

Skulle jag hålla i en e-kurs för över fyrahundra kvinnor som skulle leda till att många av dem startade eget företag, bytte till eller skapade drömjobbet eller utvecklade sig själva och sina relationer på ett alldeles fantastiskt sätt?

Skulle jag leda ett entreprenörsprogram med driftiga och kreativa kvinnliga entreprenörer som vill vara med och påverka världen till det bättre?

Skulle jag ge ut min bok Släpp loss din inre livskonstnär på engelska på ett dotterbolag till HayHouse? Lilla jag? Och så vidare!

Inget av detta hade jag trott på om någon sagt det till mig när jag satt på det där planet på väg mot San Francisco för drygt ett och ett halvt år sedan. Då hade jag nog bett piloten att vända om och släppa av mig!

Men när jag tog det ett steg i taget, lät en sak följa nästa, så blev det omöjliga möjligt.

På retreaten tackade jag – efter ännu en sådan där visshetskänsla i magen, trots den för mig svindlande summan, den tid och energi jag förstod att det skulle ta i anspråk av mig och att min familj skulle få klara sig utan mig i flera veckor under året – ja till att delta i coachens entreprenörsprogram för 2014, vilket öppnade kreativitetens slussar vidöppna och gav mig mod, inspiration och kunskap att sätta igång den nya verksamheten.

Carolina Gårdheim & Cheryl RichardsonOch på workshopen i New York, där jag träffade Cheryl och Reid och alla andra inspirerande och inspirerade “movers & shakers”, upplevde jag känslan av att jag inte var så otroligt långt ifrån mina drömmar som jag hade trott, de var faktiskt möjliga att uppnå på lite sikt …

Det är den typen av känslor som öppnar upp skaparkraften i oss – känns det möjligt (även om det känns jätteläskigt), ÄR det möjligt. 

Och varför berättar jag om det här för dig idag?

Jo, jag använder det här minnet när jag tvivlar, för att påminna mig själv om att allt faktiskt är möjligt och att när vi vågar lita på magkänslan så blir det bra, även om vi inte har en aning om hur det skulle kunna gå till innan.

För trots att jag har jobbat med det här i så många år – att lära mig lyssna till min mage & mitt hjärta, och att våga utmana mig själv att följa signalerna, följa mitt syfte – så behöver jag ständigt påminna mig om de här sakerna.

Och då tänkte jag att du kanske också behövde få en påminnelse just nu? Om att lyssna till det som du innerst inne vet är rätt för dig.

Jag har gjort ett fotoalbum från den här resan som jag tar fram ibland och bläddrar i just för att påminna mig om att allt är möjligt och att jag är på rätt väg, det är bara att fortsätta sätta ena foten framför den andra.

Varje gång jag öppna albumet känner jag pirret – själva livspirret som kommer av att följa sin egen inre vägledning, av att göra sin grej, och hur häftigt det är.

Du har säkert själv varit med om något som du inte hade trott var möjligt, men som ändå hände för att du vågade lita på att det var rätt? Eller något som blev så rätt just för att du slängde tvivlen överbord och lyssnade till ditt hjärta?

En idé kan vara att anteckna alla de här tillfällena på ett särskilt ställe. Eller göra en tavla med bilder. Det blir som en skattkista eller peppinglista att ta fram och läsa när du åter tvivlar (för det gör vi nog hela livet emellanåt – det kommer ju alltid nya utmaningar)! Det är mitt tips idag. 

Önskar dig allt gott och modet att våga följa din inre vägledning!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

Kickstarta 2015 på ett riktigt kärleksfullt & effektfullt sätt!

Carolina GårdheimNu är det den här härliga tiden på året igen, som jag älskar, när jag får sätta mig ner och summera förra året och sätta upp nya visioner för nästa år. Brukar du också göra det?

Jag älskar hur många lärdomar jag kan dra när jag ser tillbaka, att känna stolthet över det jag åstadkommit, hur skönt det är att släppa det som inte blev som jag tänkt, och istället ta nya tag inför nästa år, med känslan av att allt är möjligt.

Så här kommer jag göra – kanske det kan bli en inspiration för dig också? Annars gör du precis som det passar dig bäst, förstås!

Summera det vackra året 2014!

Jag börjar med att se tillbaka på året som varit genom att svara på följande frågor:

  • Vilka är mina största lärdomar och insikter från 2014?
  • Vilka drömmar och mål har jag uppnått det här året?
  • Vad var allra bäst med 2014?
  • Vad var sämst?
  • Vad för roliga saker har jag gjort?
  • Vad har jag lärt mig/utvecklats inom?
  • Vad känner jag mig stolt över?
  • Vad känner jag att jag vill släppa från det här året?
  • Vad är jag tacksam för med 2014? (Här försöker jag att göra en så lång lista jag bara kan, och fortsätta även när jag tror att jag inte kan komma på mer! Den kan jag har att gå tillbaka till senare, om jag behöver fylla på eller höja min energi.)

Kalender Mitt år 2014 - mål och drömmarFör att kunna svara på frågorna, tar jag fram min kalender från det här året, Mitt år 2014, och ser över de drömmar, mål och visioner som jag skrev ner för ett år sedan (och under året har utvecklat och förändrat), samt den planering jag gjorde och hur den har fungerat – eller inte fungerat, och vad jag i så fall behöver förbättra till nästa år.

Jag älskar både att kunna pricka av drömmar som jag uppnått – och se att jag har drömmar kvar att se fram emot!

DKalender Mitt år 2014 - planeringet är också roligt att titta igenom hela året, för det är så lätt att glömma allt roligt annars!

Själv passar jag på att anteckna datum och aktiviteter som jag sedan kommer att lägga in i årets fotoalbum (jag gör ett album för varje år från en fotoalbums-tjänst på nätet – det är ett toppenhärligt minne att ha och bläddra i istället för att låta alla bilder ligga kvar i datorn). Men det är jag det, annars går det utmärkt att bara notera allt som hänt under året, roligt eller mindre roligt, för att utvärdera och ta lärdom.

Kalender Mitt år 2014 - veckaEn bra sak med att titta igenom vecka för vecka i kalendern är också att det är lättare att fokusera på allt som jag faktiskt har gjort och klappa mig själv på axeln för det, istället för allt det jag inte hann med, vilket annars lätt blir fallet när jag bara tänker på året som gick. I kalendern har jag ju bockat av allt jag har åstadkommit och allt som verkligen hände (jag kör tipex på allt som inte blev av – är annars duktig på att hela tiden vilja mer än vad som faktiskt är möjligt).

När jag har gått igenom allt och känner mig klar med 2014 gör jag en liten ceremoni, där jag tänder ett ljus och tänker eller säger högt för mig själv:

  • Tack för allt jag har upplevt, all kärlek jag mött och allt jag har lärt mig.
  • Jag släpper nu allt som inte längre tjänar mig.
  • Jag är ljuset och glädjen, allt är bra och precis som det ska vara.
  • Nu öppnar jag upp för de magiska möjligheter som ligger framför mig.

Sedan är jag redo att ta nästa steg:

Förbered det magiska året 2015!

I den här stämningen, med ögonen öppna för möjligheter, vänder jag blicken mot nästa år, och besvarar följande frågor:

  • Hur vill jag må 2015? Hur vill jag känna mig? Här kan jag först beskriva med många ord hur jag vill må, och sedan känna in ca 1-3 ord som är de allra viktigaste, som jag vill fokusera på att känna det här året. De orden skriver jag upp på en fin lapp och sätter upp på väggen vid min arbetsplats eller i badrummet eller någonstans där jag ser dem varje dag.
  • Vad behöver jag göra och vara för att kunna må så?
  • Vilka nya vanor skulle kunna hjälpa mig? Vad skulle jag behöva sluta med (för om jag ska börja med något nytt måste jag sluta med något annat för att få plats med det nya)? Varje dag? Varje vecka/månad/kvartal/vid särskilda tidpunkter?
  • Vad vill jag uppleva/göra/uppnå detta år? Här gör jag en lista på så många punkter jag kan. Den här listan går jag tillbaka till flera gånger under året och prickar av och lägger till grejer på. Det är roligt!
  • Vad känner jag mig kallad att göra det här året?
  • Vilka mål och visioner vill jag sätta upp för året, som kommer att inspirera mig och hjälpa mig att må så som jag vill må detta år, och fortsätta följa mitt syfte?
  • Hur kan jag ta hand om mig själv på bästa sätt under året? Vilka må bra-rutiner och stödsystem kan jag förbättra ytterligare, så att jag får full energi att uträtta det som jag vill det här året?

Kalender Mitt år 2015 - planeringHär tar jag fram min nya kalender, Mitt år 2015, och skriver in de drömmar, mål och visioner jag kommer fram till, och de affirmationer och motton som kommer att hjälpa mig att uppnå dem. (I min kalender finns utrymme i kalendern att göra detta, men det kan du ju självklart annars göra i en anteckningsbok eller i ett dokument i datorn.)

Jag delar också upp större drömmar och mål i mindre delmål och skriver in på respektive kvartal, månad och veckor vad jag behöver göra för att uppnå dem.

Jag skriver också in mina må bra-rutiner och “ta hand om mig själv-tider”, för annars är det lätt att det inte blir av!

Sen tänder jag ett nytt ljus och ber om hjälp och stöd att uppnå det högsta bästa för mig själv och alla omkring mig under året.

Jag frågar vad som blir viktigt för mig att tänka på varje månad under nästa år, och drar 12 inspirations- eller affirmationskort, ett för varje månad, och skriver in i min kalender. Det är roligt att titta på under året och fascineras av över hur väl det brukar stämma!

Sen är jag redo för ett magiskt och kärleksfullt 2015!

Oavsett hur du gör, eller inte gör, din nyårsreflektion så önskar jag dig allt det bästa och allt du önskar, idag och för alltid!

Med kärlek,
Carolina

PS. Just nu har vi satt ner kalendern Mitt år 2015 till endast 149 kr (ordinarie pris 249 kr). Addera gärna vägg-/planeringskalendern Vårt magiska 2015 för hela familjen för endast 99 kr (ord 199 kr).

Här hittar du kalendrarna – passa på innan de tar slut! >

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Nu startar vi en Ta’t lugnt-revolution – är du med?

Affirmationskort Ett harmoniskt liv: Återhämtning ger mig ny energiHej fantastiska du!

Hur är det, är du bra på att bara vara? Eller försöker du, som de flesta av oss, undvika det på alla tänkbara sätt?

Häromveckan hörde jag om ett vetenskapligt experiment där man lät deltagarna sitta och vänta på sin tur i ett väntrum. Det fanns inga tidningar, ingen tv och de hade fått lämna ifrån sig allt de haft med sig, som mobil och böcker. Ett ypperligt tillfälle, alltså, att spendera lite kvalitetstid med sig själv, skulle man kunna tro.

Men det fanns ju EN sak man kunde göra. Man kunde trycka på en knapp och få en stöt. Det gjorde ont.

Hur många tror du tryckte på knappen? Nästan alla! Många gjorde det flera gånger – ja, en man gav sig själv över 200 stötar på de fåtal minuter han satt där!

Vi ger alltså hellre oss själva smärta än sitter still och bara är!

Och ändå pratar vi hela tiden om att vi längtar efter att få “bara vara”, och att få mer tid för oss själva. Jag misstänker att om vi skulle få, säg, två timmar till per dygn, ja, inte skulle de användas till att bara vara – nej, då skulle vi ju få möjlighet att göra ännu mer!

Ett annat exempel: När Oprah hade Eckhart Tolle som gäst i sin TV-show för inte så länge sedan hade han bett att de skulle inleda programmet med att sitta tysta i 30 sekunder, vilket Oprah gick med på (mannen är ju ändå en av världens största förespråkare för att vara närvarande i nuet, känns ganska logiskt). Men löpsedlarna lät inte vänta på sig, journalisterna blev helt till sig: Oprah hade blivit galen, hon hade blivit hjärntvättad av en sekt, och beviset var att de satt tysta och gjorde ingenting i en halv minut!

Så rädda är vi tydligen för mellanrummen nuförtiden, för tystnaden.

Har du lagt märke till att det nästan alltid är ljud omkring oss när vi rör oss i offentliga miljöer? I butiker, gallerior, hissar, på konferensanläggningar, caféer, ja, till och med i parkeringshus och när vi plockar ihop våra saker och ska gå ut ur flygplanet! Det är som att tystnaden ska undvikas med alla medel.

Något av det jag minns tydligast från när jag var liten var hur jag kunde ligga på gräsmattan och stirra upp i himlen, eller på en brygga och lyssna på klucket av vatten, hur länge som helst. Jag kände någon slags kontakt med alltet, en skön känsla i min kropp av att vara en del av något stort. En trygg känsla.

Dessutom tänkte jag på allt möjligt, skapade hela världar i min fantasi och inte sällan ledde det till att jag kom på en hel del roliga idéer som jag utsatte min familj och vänner för. Men oavsett vad jag gjorde efter de där stunderna, så upplevde jag att stunderna i sig, mellanrummen, hade ett värde, ett ovärderligt värde, som jag alltså fortfarande minns och kan hämta kraft och energi ifrån.

Jag tror aldrig jag har sett mina barn ligga på gräsmattan och studera himlen. Det känns inte som något man gör idag. Eller? Brukar ni göra det? Jag gör det i alla fall inte längre. Däremot uppskattar jag verkligen en stund helt för mig själv i min meditationsstol eller en promenad på egen hand utmed vattnet. Det är mina andningshål idag.

Experimentet ovan och exemplet med Oprah kanske är extremer, men jag tror ändå inte det. Vi är verkligen misstänksamma mot att göra ingenting och vila idag.

Och jag tror inte det är något sammanträffande att var och varannan människa jag möter nuförtiden har gått in i väggen, ibland flera gånger.

Jag är inte någon som tycker att det var bättre förr. Tvärtom, vi har aldrig haft såna fantastiska möjligheter som vi har idag, och det sker just nu en enorm utveckling i människors medvetande som jag är tacksam över att få uppleva. Stora saker kommer att hända framöver.

Och det är nödvändigt, för just den här utvecklingen, det här enorma fokuset på att göra, göra, göra, tror jag inte är bra.

Vi är gjorda för att både arbeta och vila, både göra och vara, det är då vi mår som bäst. Att inte kunna vara stilla med sig själv i ett par minuter känns inte riktigt friskt. Se på naturen – vi är trots allt en del av naturen, skapade av samma byggstenar – där går allt i cykler av uppbyggnad och sedan återhämtning. Jag är övertygad om att vi också mår bäst av att följa den cykeln.

Och mycket riktigt sprider sig nu en “rörelse”, en slags medvetenhet om detta, över jorden.

Jag hör fler och fler berätta att de börjat vila mer och arbeta mindre – och att det givit otroliga resultat. Att de mår bättre, får mer gjort, tjänar mer pengar och upplever en större meningsfullhet.

Jag har själv upplevt en enorm energihöjning i mitt liv när jag för knappt två år sedan tog beslutet att vägra jobba kvällar eller helger (inte alltid så enkelt som egenföretagare, men jag kände att jag nått en gräns där jag inte längre hade roligt, och det är viktigt för mig – och, det är jag övertygad om, det är något som kunderna till slut märker och det är inte bra för verksamheten).

Till min förvåning gjorde det inte att företaget gick i konkurs, nej tvärtom, det ledde till ett enormt lyft av lust och glädje, starten av en ny, inspirerande verksamhet och till och med en ökning av inkomsterna.

Så jag tror på det här, och har vågat börja testa att ta det ett steg längre:

  • Jag läser inte mejl under de två första timmarna av dagen. Den tiden är ägnad åt mig och familjen, jag förbereder dagen, mediterar, äter bra och rör lite på mig.
  • Jag försöker (här har jag inte kommit hela vägen än, jobbar på det!) att inte kolla mejl på kvällarna, åtminstone inte de två sista timmarna innan sängdags.
  • Jag tar då och då en liten paus när jag jobbar och sätter mig i min meditationsfåtölj och bara andas. Ett par minuter bara, det ger mig ny energi.
  • Jag tar en timme lunch även om jag tycker att jag har mycket att göra.
  • Jag prioriterar att sova ordentligt, tar ibland sovmorgon mitt i veckan för att sova ut om jag känner att jag behöver.

Det här går ganska bra. Och det känns bra! Så jag tänker att det är dags att ta det till nästa nivå. Mitt nästa steg tänkte jag skulle bli:

  • Att börja varje morgon med att sitta stilla i 5-10 minuter utan att göra någonting, inte meditera, inte planera, bara sitta och vila. Om tankar dyker upp, bara säga Såja, allt kommer att bli bra, som till ett barn, och släppa dem. (Detta tips har jag fått från Martha Beck.)
  • Boka in en promenad utan att lyssna på något, prata med någon eller kolla mobilen fyrtio minuter i veckan.
  • Om jag har en jobbaktivitet på kvällen eller helgen (t ex en workshop eller en resa): ta motsvarande tid ledigt från jobbveckan (det har jag inte gjort förut).

Har du fler idéer på hur man kan få in mer vila och tystnad utan att gå i kloster utan fortfarande leva ett aktivt, skapande och skönt liv?

Jag är övertygad om att när vi börjar vara lite mer med oss själva kommer vi att bli bättre på att lyssna till oss själva, vilket kommer att ge oss information om vad vi mår bra av. Vilket i sin tur leder till att vi gör det som både vi och vår omgivning mår bäst av, om det så är att ta hand om oss själva, skapa något nytt, byta miljö, sprida mer kärlek, göra världen vackrare eller hjälpa någon annan eller något helt annat.

I början kanske du bara känner hur trött du är. Tillåt dig själv att vila! Tillåt dig själv – prioritera! – att sova. När vi sover helas vi. Och när du sedan har sovit och vilat ikapp dig själv, då kommer inspirationen.

För när vi vilar, när vi tar hand om oss själva, när vi prioriterar att må bra först – det är då inspirationen få plats och möjlighet att komma till oss och vi får de där fantastiska idéerna och den där härliga lusten att göra! 

Då är det inte “forcerat göra”, “måste- och borde-göra”, utan “inspirerat göra”, vi vill verkligen göra, det kommer inifrån.

Det är flow, det är gudabenådad inspiration och handling, och det gör gott på jorden.

Ta't lugnt- revolutionen har startat!Jag tycker vi startar Ta’t lugnt-revolution genom att föregå med goda exempel!

Vi slutar kämpa så förtvivlat och börjar istället med att vila en stund och sedan känna efter vad som är rätt väg att gå. Så mycket bättre beslut och så mycket mer inspirerad handling vi kommer att åstadkomma! Och så mycket bättre vi kommer att må.Vilket sprider sig som ringar på vattnet i världen …

Och så berättar vi om resultatet för varandra, så att vi inspirerar varandra att fortsätta och sprida Ta’t lugnt-revolutionen över jorden. Var uppmärksam – vad händer i ditt liv, när du tar det lite lugnare?

Skriv en rad på min Facebook-sida och berätta hur det går! Så peppar vi varandra!

Nej, nu ska jag ta en paus, tror jag … Är du med? 

Jag önskar dig mod att våga utmana vår crazy göra-kultur och vila fram mer äkta inspiration och göra-glädje som kommer inifrån! För det är både du och den här planeten förtjänt av.

Med kärlek,
Carolina

PS. Känner du någon mer som du tror skulle vilja vara med i Ta’t lugnt-revolutionen? Vidarebefordra gärna denna länk! Tack för att du finns!

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Där stod jag, naken och utelämnad …

Carolina Gårdheim. Foto: Anja Callius.Hej fantastiska du!

För ett par helger sedan gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare i mitt liv. Något jag till och med har värjt mig emot i många år. Något jag inte visste om jag alls skulle klara av. Något som utmanade alla mina rädslor och tankar om mig själv. Något som kändes jätteläskigt.

Jag stod där med en känsla av att vara helt naken, fullständigt utelämnad och otroligt sårbar.

Samtidigt kändes det som att det var helt rätt och precis vad jag skulle göra. Jag utmanade verkligen mig själv, och visste inte alls hur det skulle gå eller vad det skulle leda till.

Och jag har aldrig tidigare i mitt liv mött så mycket kärlek och tacksamhet på samma gång, som när jag gjorde det som mitt hjärta bad mig att göra – trots mina rädslor!

Jag höll mitt livs första helg-retreat, Gör din grej, med 88 helt fantastiska kvinnor som rest in från hela Sverige – ja, till och med från Finland.

Vi samlades på vackra Skåvsjöholm utanför Vaxholm, mitt i naturen och med vattnet och de höströda löven utanför fönstren. Dagen innan vi började såg jag till och med en räv slinka förbi utmed strandkanten. Det kändes lite magiskt redan innan vi hade börjat.

Retreaten Gör din grej!Vi pratade om att följa sitt hjärta, sitt kall. Om att sätta mål och intentioner från själen. Om att skapa ritualer som hjälper oss att må riktigt bra.

Vi lyssnade till våra vägvisare eller klokare jag. Vi brainstormade och pratade om både det nya entreprenörskapet, som kommer från hjärtat, och hur vi kan stå upp för det vi drömmer om inför våra nära och kära.

Ja, och så hade vi väldigt roligt också! Förstås. Som det blir när fantastiska kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar samlas.

Eftersom jag är både högkänslig och introvert (vilket båda betyder att jag behöver väldigt mycket egentid för att kroppen ska få bearbeta alla intryck och återhämta sig) så visste jag inte i förväg hur jag och min kropp skulle reagera på att hålla i programmet från fredag till söndag, från morgon till kväll. Jag hade aldrig tidigare varit i närheten av att (våga) göra något liknande.

Men så står jag där ändå. För att jag känner att något dragit mig dit. En känsla av att ”det här är mitt jobb att göra”. Med mycket pirr, men faktiskt mest med glädje och förväntan. Jag förvånade mig själv. När första dagen kom kände jag mig helt trygg och säker, och som att jag var på precis rätt plats.

HjärtaVisst, jag såg till att få hämta energi mellan passen, jag gick till mitt rum, mediterade, landade, förberedde nästa pass. Och det fungerade! (Efteråt fick jag förstås ”checka ut” ett par dagar och kände länge av ”efterskalven” med ökad känslighet, men det är ett pris jag gärna betalar för den här känslan av att ha följt mitt hjärta och givit allt jag kunnat till dessa inspirerande och fantastiska kvinnor.)

Så kan det gå när man börjar följa sitt hjärta.

Lite läskigt, ja, men framför allt en enorm känsla av att vara mitt i meningen med livet, att få vara med och bidra med det som jag har samlat på mig under åren och som tydligen kan glädja och inspirera andra.

Och att öppna ett fönster mot vad som är möjligt för mig: Jag klarade det här. Då kanske jag klarar något mer jag inte trodde mig själv om?

Det jag vill säga till dig med det här är:

1. Ta reda på vad din geni-cocktail är, dvs det där som kommer naturligt för dig och som du älskar att göra, det där som bara du kan göra på just ditt sätt, det som får dig att glänsa som den stjärna vi alla är från födseln, det som det var meningen att just du skulle bidra med i världen.

Själv har jag sedan barnsben velat stå på barrikaderna för att göra världen bättre, jag älskade att hålla föredrag, som det hette i skolan (även om det inte alltid varit någon favorit i vuxen ålder, då jag, som så många andra, lade på mig själv tankar om att det ska vara så bra och började jämföra mig med andra, naturligtvis till mitt eget förfång), jag har alltid funderat mycket över livet, läst mycket och att skriva har varit min livsluft. Och så har jag också fått en gåva att göra saker vackra, ett arv från min konstnärliga (och fantastiska!) mamma.

Allt detta har jag kombinerat i mitt entreprenörskap. Det ger mig energi och glädje dag ut och dag in. Och, tror jag, det är mitt bästa sätt att bidra i världen.

TIPS! Om du inte har varit på min workshop eller gått min mini-e-kurs Gör din grej, börja med min 3 veckors e-kurs Gör din grej som ett första steg – du hittar den genom att klicka här! Då kommer du garanterat att komma närmare vad som är just din unika geni-cocktail, det som just du är född att göra här på jorden!

2. Lyssna till den där lilla rösten inuti som hela tiden återkommer, kanske i form av en längtan som du till en början viftar bort, men som inte ger sig utan hela tiden återkommer, kanske i form av förfrågningar som ideligen dyker upp, eller att du stöter på, hör eller upplever samma sak om och om igen. Det sker av en anledning, våga följa ledtråden …

Själv fick jag ständiga halsinfektioner innan jag startade Kreativ Insikt. Riktigt rejäla, med 40 graders feber! Sista året innan jag startade mitt företag tror jag att jag hade halsfluss tre gånger.

Nu har jag fått lära mig att halsen, halschakrat, står för att uttrycka sig och sin röst i världen. Det var min kropp som talade om för mig att nu var det dags att börja stå upp för vem jag är!

Och mycket riktigt. Sedan jag startade Kreativ Insikt – vilket nu är 11 år sedan – har jag knappt varit sjuk! Jag får bara superlätta infektioner när jag ibland har jobbat lite för mycket, och jag jobbar på att eliminera även dem.

3. Våga utmana dina rädslor. Du klarar mer än du tror, bara du kommer från hjärtat. Ja, det är läskigt. Nej, det känns inte bekvämt. Men det går att vänja sig och våga en liten bit i taget. Till slut är det inte lika obekvämt längre. Till slut har du utvidgat din bekvämlighetszon och vågat mer, vilket ger dig superkrafter du inte visste att du hade.

Jag vet vad jag talar om. Det går! Kan jag, så kan du. Jag var till exempel livrädd för att göra video. Men jag började med ett litet steg först: Att lära mig lite mer om det. Sen skaffade jag lite utrustning. Sen provade jag att göra en kort video som jag visade för mina vänner (det tog tre dagar för mig att göra en 2 minuters video!). Och till sist kände jag mig tillräckligt trygg att göra en video om lägga upp på min hemsida.

Det roliga var att när jag tagit det här, för mig stora, steget, så kunde jag sedan föra över den ökade självsäkerheten till när jag höll mig första workshop för drygt ett år sedan. Jag kände mig mycket tryggare att göra den, för att jag hade vågat göra video. Jo, så var det! När du växer på ett område, växer du på alla områden samtidigt. Det är magiskt!

4. Gör något, vad som helst! Börja! Även om du inte har en aning om hur du ska ta dig dit till det du vill göra och vara, börja i någon ände, vilken som helst. Ingenting kommer att hända om du inte börjar visa i handling att du verkligen vill hitta din grej och göra det som bor i ditt hjärta. Och du kommer aldrig att få veta om det är rätt väg om du inte gör någonting, för det är först när du börjar göra som du får återkoppling om det är rätt väg eller inte.

Jag hade inte allt planerat i förväg när jag lanserade min första pilot-e-kurs Gör din grej förra hösten. Skulle jag ha väntat på att få allt planerat och klart hade jag aldrig kommit igång!

Jag började bara. Självklart hade jag en idé och någonstans att börja, men sen frågade jag mina kursdeltagare längs med vägen: Vad vill ni lära er mer om? Så lade jag till det. Efteråt bad jag om återkoppling, ändrade och förändrade kursen i ett par omgångar, och när den var klar att lansera officiellt i våras visste jag med säkerhet att det här var rätt väg för mig att gå – jag hade ju redan testat och fått fantastisk återkoppling. Det hade jag aldrig vetat om jag bara hade planerat och planerat och aldrig kommit till skott!

Önskar dig allt gott i världen och att du ska få göra din grej & lysa med all din kraft i världen!Mini-e-kurs Gör din grej!

Med mycket kärlek,
Carolina

PS. Om du är intresserad av min mini-e-kurs Gör din grej, läs mer här:

http://mini-ekurs.gdg.carolinagardheim.se/

 

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Är du så rädd för att förlora något du älskar så att det hindrar dig?

BröllopsfotoHej fantastiska du!

När Dag och jag gifte oss skapade vi ett bröllop som helt och hållet utgick från oss och vad som var viktigt för oss. Vi lyssnade inte på någon annan, tittade inte i bröllopstidningar, jämförde inte med kompisar. Nej, varje del av bröllopet valdes för att den hade en symbolisk och speciell betydelse just för oss.

Därför betydde min bröllopsklänning, som jag designade själv – en enkel orange sidenklänning med ett guldmönstrat brokadliv och lagom mycket plats för ett växande liv, mitt emellan sjätte och sjunde månaden – enormt mycket för mig. Den var en symbol för både vår kärlek till varandra och kärleken till vårt barn.

Jag såg fram emot att efter graviditeten sy in klänningen och kunna använda den igen och igen. Varje gång skulle jag påminnas om den där magiska dagen, vår kärleksdag, och njuta extra av att bära den.

Men så blev det inte.

Ungefär ett år senare renoverade vi vår lägenhet och dörren i huset stod öppen för hantverkare, som gick ut och in. Någon tog sig in i vår källare och stal alla mina långklänningar (varav flera som jag hade sytt själv), Dags frack, smoking, kavajer och hans vackra brokadväst som matchade min klänning.

Du kan kanske kan ana djupet av min förtvivlan när jag upptäckte vad som hade hänt … Aldrig mer skulle jag få ta fram och känna på det fantastiska tyget, svepa med den framför kroppen och återuppleva hur det kändes att bära den. Jag skulle inte kunna visa den för våra barn, och jag skulle inte få uppleva att bära den utan mage.

Jag kände en enorm sorg.

Tills jag förstod att jag kunde använda det som skett för att växa, för insikt och lärdom.

Jag insåg att saker inte egentligen är värt att gråta över, det är bara saker. Det som räknas är att vi väljer glädje och lever i kärlek. Och det gjorde vi ju, vi hade varandra, vi hade vår lilla familj – och minnena från bröllopet kunde ingen ta ifrån oss. Dessutom hade jag ju i alla fall klänningen på bild, mängder av bilder!

Självklart var det naturligt att först känna sorg över klänningen, men jag ville inte att det skulle lägga sordin på ens en del av mitt liv, som i övrigt var så bra. Jag ville inte heller att det skulle leda till att jag inte längre litade på människor (låste om mig, stängde dörrar och talade illa om andra) eller att det skulle hindra mig från att köpa fina klänningar i framtiden (för tänk vad som hände förra gången).

För den risken finns när vi lägger för mycket negativa känslor i det som händer oss.

Så jag valde att släppa det.

Jag kom att tänka på det här när jag hörde något fascinerande häromveckan.

Det var Lissa Rankin, läkare och författare, som berättade att hon upptäckt på en resa hos ursprungsbefolkningen i Peru att de helt saknade de fyra rädslor som hela vårt samhälle bygger på:

  • Rädslan för att leva i osäkerhet/ovisshet, att inte veta nästa steg eller vad som väntar runt hörnet
  • Rädslan för att förlora något eller någon vi älskar
  • Rädslan för att universum är ont och vill oss illa
  • Rädslan för att vi är ensamma och frånskilda från allt annat (vilket leder till dömande och ensamhet)

Dessa rädslor kan fullständigt förlama oss, så att vi inte vågar ta ett enda steg framåt.

För om vi oroar oss för att vi inte vet vad som ska hända (och det vet vi ju aldrig), och om det är viktigare för oss vad vi har än vad vi kan få eller skapa, om vi tror att en massa onda saker kommer hända oss om vi gör något annat än det vi gör varje dag och om vi känner känner oss helt ensamma och gärna dömer andra – ja, då blir vi inte särskilt äventyrslystna, eller hur? Eller sugna på att följa våra hjärtan och uttrycka oss i världen? Nej, säkrast att stanna hemma och göra som vi alltid har gjort …

De här rädslorna är så ingrodda i vår kultur att ingen ifrågasätter att vi låter dem hindra oss från att komma vidare. Det är normalt – ja, det till och med förväntas av oss – att fasa för osäkerhet, förlust, hemska saker som kan hända och ensamhet.

Det paradoxala är ju att vi aldrig tidigare i historien har varit tryggare. Ändå är vi räddare än någonsin.

Men den här stammen i Peru hade alltså istället följande fyra valda sanningar, som deras kultur byggde på:

  • Osäkerhet/ovisshet är porten till alla möjligheter
  • Förluster ger själen möjlighet att växa
  • Vi lever i ett meningsfullt universum
  • Vi är alla del av en större helhet

Vad gör det med en människa att ha den här uppsättningen valda sanningar att vila på istället för de rädslor som vårt samhälle bygger på?

Vad gör det för tilliten till både sig själv, andra människor och till livet? Vad gör det för energinivån, både hos enskilda människor och i hela samhället? Vad gör det för modet att våga gå ut och göra sin grej, stå upp för sig själv och det man tror på?

När jag förlorade min brudklänning var det ingen som sa att det skulle kunna hjälpa mig att utvecklas. Det kom jag fram till helt på egen hand så småningom. Istället beklagades förlusten och jag blev bekräftad i hur hemskt det var, i att man inte kan lita på någon och i vilken fruktansvärd otur vi hade haft. När man möter detta i sin omgivning är det inte så lätt att välja ett annat sätt att se på saken, det är enklare att nicka, hålla med och fortsätta gå runt med negativa känslor.

Vad väljer du? Rädsla eller tillit?

Prova själv vilken tanke som får dig att må bäst – motstånd mot det som händer och som du ändå inte kan göra något åt, eller acceptans och en vilja att ta lärdom, släppa och gå vidare.

Inse att du har rätt att välja den tanke som ger dig högre energi, och därmed ett bättre liv.

Jag vet i alla fall vad jag väljer. Jag väljer tillit och kärlek. Varje dag. Jag hade gärna haft min brudklänning kvar, men det viktigaste är de fina minnena vi skapade denna vackra dag. Och de kan ingen ta ifrån mig, någonsin.

Önskar dig modet att släppa motståndet och välja acceptans och tillit!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Kommer du inte till skott? 5 tips för uppskjutare!

"Någon dag" är idag.Hej fantastiska du!

Under min e-kurs Gör din grej, som just avslutats för hösten, händer det då och då att jag får frågor av typen Hur gör jag för att komma till skott? Här är ett exempel från en av höstens deltagare (något kortat):

“Nu har jag gjort första veckans uppgift och har under hela första veckan känt enorm stark värme och energi inom mig! Jättehärligt. Men jag vill gärna kunna släppa taget och ta tag i saker, och där till mitt stora problem: jag kommer liksom inte till skott med det jag vill göra. Jag har idéer och tankar som jag vill sätta i verket men jag kommer liksom inte igång. Det blir lätt ‘Nej, jag har inte inspirationen; nej, jag har ingen lust, orkar inte’ och så vidare … men samtidigt en stark vilja. Hur ger man sig själv den där sparken att bara göra och inte tänka så mycket? Tror att det eventuellt är att jag tänker för mycket och inte bara gör som hindrar mig. Kanske rent av en undermedveten rädsla. Samtidigt som jag känner att Vaddå, kan andra så kan väl jag osv. Tips och råd mottages gärna!”

Ulrika

Kanske du också funderar på samma sak? Därför tänkte jag dela med mig av mitt svar, som blev ungefär så här:

Hej Ulrika! Vilket härligt första steg att känna värme och energi och vilja! Det är där det börjar, i en positiv känsla, en längtan, en vilja.

Sen kommer vi till att “göra-delen” … som är så viktig! Det finns massor av anledningar till att vi inte kommer igång med att göra, utan bara fortsätter tänka. Jag vet inte vilken av dem som är din, men här är några förslag i alla fall, så får du känna efter vad du tror passar in på dig:

1. Du kanske sätter upp ett för stort mål? Det här är väldigt vanligt! Vi sätter upp ett mål som känns så stort att vi blir överväldigade och inte ens orkar börja. Börja istället med något litet och enkelt, som går snabbt, känns roligt och tar liten energi, något som är så enkelt att du kan göra det nu på en gång! Då känner du dig stark som har klarat första steget, och tar lättare nästa (som också ska vara litet). Lägger du sedan litet steg till litet steg så kommer du att åstadkomma mer än du trodde var möjligt.

Och du behöver inte slänga dina stora mål på sophögen för det! Nej, dela bara upp dem i mindre delmål, som är lättare att överblicka och i sin tur dela upp i munsbits-stora att göra-grejer, som du betar av en i taget.

2. Du kanske tror att du måste göra exakt “rätt” sak och tvekar och tvivlar på vad som är rätt väg och därför aldrig kommer igång? Då kan jag trösta dig med att det viktiga inte är att göra exakt “rätt” sak, det viktiga är att göra någonting alls som du tror ligger i drömmens riktning! Så slappna av och gör det första bästa du kommer på och som du tror möjligen skulle kunna vara rätt väg. När du väl börjar göra, så kommer du att få hjälp och mer information om det är åt det hållet du ska gå eller inte.

Jämför med om du sätter dig i en bil och skriver in den adress du ska till i GPS:en – och sedan inte vrider om nyckeln och startar bilen! Du sitter bara och väntar på instruktioner. Men instruktionerna kommer först när du börjar köra, då kan du får veta om du är på rätt väg, eller behöver svänga eller vända om. Det är samma sak här! Du kan inte tänka dig fram, du behöver göra någonting – vad som helst! – och sedan får du mer information.

Det finns ingen rätt eller fel väg, bara olika vägar mot samma mål! Och det enda du vet med säkerhet att är att du kommer ingenstans om du inte börjar gå.

3. Du kanske inte har satt upp ditt mål från hjärtat, utan det är kanske något som du tänker att du borde ha som mål? Om du inte helhjärtat vill det du strävar emot så kommer du att undermedvetet sabotera för dig själv, t ex genom att inte ta de steg som krävs för att uppnå målet. Ta reda på vad som är verkligt viktigt för dig, vad du vill från ditt hjärta och inte för att någon annan säger att det är bra. Känn efter om det du vill uppnå, det du satt som mål, är något som får det att pirra i hjärtat, som gör att du känner dig upplyft, som ger dig energi bara du tänker på det. Om det inte är så, så behöver du ändra ditt mål.

4. Det kanske faktiskt inte är rätt tid för dig att ta det här steget just nu? Du kanske behöver avvakta, reflektera, samla mer information innan det är dags? Du ska inte forcera ett steg om du verkligen inte känner för att göra det. Du säger att du vill, och det stämmer säkert, men vill du just nu? Ibland är det helt enkelt inte rätt tidpunkt för aktivitet. Ibland behöver vi samla energi, återhämta oss, eller bara låta saker och ting vara ett tag. Sedan kommer handling att kännas naturligt när det väl är dags att agera.

5. Slutligen kan det mycket väl vara rädslor som ligger bakom att du inte kommer till skott. Rannsaka dig själv och känn efter: Vad är det värsta som skulle kunna hända om du tog nästa steg? Är det något som du tror att du kanske skulle tappa eller förlora om du tog steget? Eller känns det utmanande på något annat sätt? Fundera också på vad du skulle kunna vinna om du tog det här steget? Vad skulle det kunna leda till för positivt i ditt liv? Känn slutligen efter, är den möjliga vinsten större än rädslan eller det du tror att du riskerar?

Om ja, våga ta steget ändå, trots att du känner dig rädd. Tänk Ja, det är lite läskigt, men jag gör det ändå, för jag vill verkligen uppnå mitt mål. (För så är det för alla som gör sin grej – vi gör ändå, trots att vi är rädda – och upptäcker att det ger oss superkrafter! Rädslor är inget vi någonsin blir av med, men vi kan lära oss att göra trots rädslorna.)

Om nej, ta ett steg tillbaka och se på de rädslor du upptäckt: Är de verkligen sanna? De allra flesta rädslor vi känner idag, när vi inte längre lever på savannen, är bara moln i vår hjärna, som jag brukar säga, som ligger framför solen (vårt mål/drömliv) där bakom. När du ser dem på håll (vilket du gör först när du upptäcker dem) ser de svarta och ogenomträngliga ut, men om du börjar gå mot dem så försvinner de som det fluff de egentligen är! Våga ta ett litet, litet steg utanför din bekvämlighetszon och prova om det kan vara så. Våga utmana dig själv och känn hur mycket du växer av det. Se också till att ha stöd omkring dig när du gör det, andra som vill se dig växa och som hejar på dig på vägen. Varmt lycka till!

Kanske du har fler tips på hur man kommer till skott? Berätta gärna!

Önskar dig allt gott!

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.