Vad vill du manifestera med en personlig ceremoni?

Allra finaste. Den mest magiska stjärnan på himlen är du.Hej fantastiska du!

I förra veckan var vi på en fantastiskt vacker namngivningsceremoni hos några kära vänner. Nere vid vattnet satt vi och lyssnade på skön musik, vackra löften och söt barnsång medan två svanar gled fram över viken. Väldigt känslosamt!

Jag tänker på hur fint det alltid blir när vi känner att det kommer från hjärtat. Jag har ju skrivit en bok som heter Personliga ceremonier. Anledningen var att jag upptäckte hur ceremonier kan hjälpa oss att växa och göra livet och det som händer i livet lite mer levande.

Högtidliggöra livet, kanske man kan säga.

Vissa ceremonier är mer eller mindre självklara, som dop, bröllop och begravningar. Men jag tänker också på mindre självklara tillfällen som vid en skilsmässa, flytt, inför nya utmaningar eller när kroppen har läkt en skada eller sjukdom. Tillfällen då en personlig ceremoni från hjärtat kan hjälpa oss att reflektera, ta oss vidare och ge oss ny energi.

I boken föreslog jag också en ceremoni för mognad. Födelsedagar firar vi självklart, med kalas och presenter. Men ibland kan det finnas ett behov av att stanna upp lite mer och reflektera över vad vi har lärt oss, var vi står just nu och vad vi egentligen vill med resten av livet.

Kanske kan då det här inspirera, hämtat från boken?

Personlig ceremoni för åldrande & mognad

Att bli äldre kan vara en stor källa till glädje. Livserfarenhet gör oss klokare, vi utvecklas och blir tryggare i oss själva. Vi bryr oss inte längre lika mycket om vad andra tycker utan fokuserar mer på oss själva och våra kära.

Vi känner kanske en större kontakt med vårt livssyfte och börjar förstå lite av meningen med livet. Vi utvecklar kanske vår andliga sida och känner att vi vill bidra till världens bästa på ett sätt eller annat.

Om du känner att du skulle vilja göra en ceremoni som hedrar din erfarenhet, manifesterar din utveckling och visar på dina förhoppningar inför framtiden, så tveka inte! Det kan bli något av det finaste du gjort för dig själv.

Tänkbart innehåll i en ceremoni:

  • Använd gärna tända ljus, som i det här fallet får symbolisera upplysning.
  • Dekorera kanske med guld, om du känner att det passar, det står för självförverkligande och förnyad kraft.
  • En ceremonimästare eller du själv kan läsa en text som beskriver dina viktigaste erfarenheter i livet, vad du har lärt dig, var du står idag och vart du känner att du är på väg nu.
  • En vän kan läsa en dikt eller text som speglar var du står i din process eller din vision för framtiden.
  • Du ger ett löfte till dig själv och inför dina vänner om vad du vill med resten av ditt liv. Kanske läser du själv eller så läser du efter ceremonimästaren.
  • Du kanske delar ut en liten gåva som symboliserar det som du just har lovat, tillsammans med en lyckönskan till dina vänner.
  • Avsluta gärna med en sång, ett musikstycke eller en tyst minut, så att alla får begrunda det fina som de just har delat.
  • Sedan tycker jag att det passar att avsluta med en härlig middag tillsammans!

Jag vill lysa ... Dikt av Carolina Gårdheim

Jag gjorde en liknande ceremoni när jag fyllde 40, vilket jag fortfarande bär i mitt hjärta som en vacker ädelsten.

Vad vill du fira eller manifestera med en personlig ceremoni?

Önskar dig allt gott idag och alla dagar.

Med kärlek,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach för kreativa kvinnor med stora hjärtan, själar & drömmar. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

 

Ta vara på dig själv – och på varandra!

Carolina & Dag Gårdheim– Det är en tumör. 

Gripklon som tar tag om mitt hjärta är hård och vass. Världen stannar upp. Min man har en elakartad tumör på luftröret till höger lunga. Det går inte att spola tillbaka bandet och radera det som läkaren har sagt. Detta händer verkligen. 

Det är min födelsedag och födelsedagsgratulationerna rasar in på mejlen, i röstbrevlådan och som sms medan vi sitter i det trånga rummet på Karolinska och tar emot beskedet vi inte ville höra. ”Ha en fantastisk födelsedag!”, ”Önskar dig en makalös, underbar, glittrande dag!”, ”Det är DIN dag idag!”. Det känns absurt och jag har svårt att ta in allt. Jo, det blev en annorlunda födelsedag, så mycket kan jag säga …

Dag GårdheimDet var ju så mycket som tydde på att den vad godartad, jag hade inte förberett mig på något annat besked. Men nu har jag en ny verklighet att förhålla mig till. Min man har cancer. Min man har cancer. Min man har cancer!

Det ingick inte i löftena vi gav varandra! Jag rasar – han skulle ju dela livet med mig tills vi blir jättegamla och går bort samtidigt! Det var avtalet! Så har jag hela tiden sett det framför mig. Det ingick inte att han kunde försvinna från mig! Mörket kommer i vågor och lämnar min kropp sargad och matt.

Samtidigt, på en annan plats i mitt huvud, den där lilla rösten som jag är så tacksam för attAffirmationskort_Ett-harmoniskt-liv-71 jag har: Men du vet ju inte ännu vad som kommer att hända. Det kanske går jättebra. Se på honom, han är stark och tacksam för att han äntligen ska få hjälp med det här som besvärat honom i flera år. Andas! Affirmera: Allt är bra i mitt liv just nu. För just nu har ni varandra, just nu är allt bra. Hur hade det känts idag om ni inte vetat om tumören? Just det, bra. Landa i det och gör det bästa av den här dagen. Och nästa, och nästa. 

Tack, tack, tack. Jag ska försöka. Jag gör mitt bästa varje dag för att se det positiva och glädjas åt det vi har.

Ny väntan. Igen. Nya prover, nya test. Vad är det för sort? Har den spridit sig? Går den att operera bort?

Oftast går det bra. Tankarna kan jag hålla styr på. Mycket tyder ändå på att det inte är en aggressiv sort, eftersom han haft besvär i flera år redan och den ändå inte var större. Jag håller fast vid varje positivt svar som kommer utmed vägen, som bönor i ett radband. Det kommer att gå bra, det kommer att gå bra, det kommer att gå bra. Det finns ingenting annat.

Affirmationskort_Hela-livet_fram-13Till slut kommer beskedet: Det är inte lungcancer. Jag är så tacksam att jag brister i gråt. Det är en mycket “snällare” sort, en som växer långsamt, sällan sprider sig och sällan kommer tillbaka. Den går dessutom att operera bort. Även om de måste ta en bit av lungan samtidigt. Men han kommer överleva och kunna leva ett fullgott liv. Han kommer överleva!

Det är så mycket att vara tacksam över att hjärtat nästan brister. Tänk att man kan känna så stor tacksamhet för ett cancerbesked. Jo, när alternativet hade varit ännu värre. 

Samtidigt känner jag en enorm medkänsla med alla dem som inte får ett sånt besked som vi fick, att detta går att operera bort, utan som istället får beskedet att det inte är mycket att hoppas på … Mitt hjärta blöder för dem som behöver skiljas från sina nära och kära i förtid. Det gör ont. Det gör alldeles för jäkligt ont! 

Affirmationskort_Ett-harmoniskt-liv-13(Och ändå är det ju livet. Livet händer oss, på gott och ont, och vårt uppdrag är att förhålla oss till det. På de sätt som står oss till buds. För det är ju det vi gör, när livet går vidare, vi förhåller oss. Vi tar en dag i taget. Vi gör det bästa av situationen. Vi minns och är tacksamma för det som varit. Och vi tar med oss lärdomarna och går vidare och gör det bästa vi kan av våra liv medan tid är.)

Jag är full av beundran för min man som är så stark genom hela den här processen vi går igenom. 

Min kropp är inte lika samarbetsvillig. Högkänslig, efter två utbrändheter, reagerar den med att slå på högsta alarm när Dag börjar hosta blod i januari – och den fortsätter att larma vintern igenom … 

Affirmationskort_Hela-livet_fram-27Jag försöker ta hand om den på alla sätt jag kan – massage, avslappningsövningar, meditation, promenader, träning, pauser, vila, ja, till slut tar jag till och med till små, snälla lugnande tabletter för första gången i mitt liv för att hjälpa kroppen att släppa den krampaktiga anspänningen. Det är skönt. Jag får äntligen sova.

Förrförra måndagen, den 23 mars, ligger så Dag under kniven på Karolinska sjukhuset och thoraxkirurg Lotta Orre opererar skickligt bort “knölen”, som vi kallat den, tillsammans med den övre lungloben i höger lunga. 

Sex timmar ligger han på på operationsbordet medan vi väntar och väntar på att få höra att, hoppas vi!, allt har gått bra. En helt olidlig väntan som, tack och lov, kröns med att kirurgen ringer och lämnar det besked vi vill höra: Allt är borta, vi tog bara en lunglob, och han mår efter omständigheterna bra

Affirmationskort_Ett-harmoniskt-liv-1Jag faller i gråt igen, den här gången av lättnad och glädje, en lättnad som är så stor att det känns som om jag flyger! Jag berättar för hela världen: Det gick bra! Det gick bra! 

Nu handlar livet om rehabilitering. Det är fantastiskt vad de kan göra – operera bort en del av lungan och ändå är Dag redan efter några dagar, en vecka ute och promenerar en halvtimme, en timme! Han ser ut som vanligt (förutom ett stort, men fint lagat, ärr på ryggen), han är vid gott mod, han mår bättre för varje dag som går. Han kallar sig ”mirakelpatient” och vi håller med! Det är magiskt.

Jag hoppas nu att min kropp också ska förstå att faran är över. Jag tror det är på väg. Helgen efter operationen sov jag många, många timmar, som om kroppen äntligen började slappna av. Jag orkar fortfarande inte lika mycket som tidigare, men jag känner att krafterna nu, långsamt, är på väg tillbaka. Energin börjar lyfta, även om den här ansträngningen – adrenalinpåslaget under flera månader – naturligtvis sätter spår i en redan känslig kropp. Jag äter vitaminer och mineraler, fortsätter på massage och försöker ta extra god hand om mig.

En sak har särskilt hjälpt mig mycket igenom den här processen, och den delar jag gärna med dig. 

Affirmationskort_Hela-livet_fram-25Jag går till en fantastisk thai-massör. När jag ligger där på sängen (hon har en stor tempur-säng där jag kan slappna av till hundra procent) säger jag till mig själv: ”Jag älskar och accepterar mig själv precis som jag är”, och ”Jag älskar och accepterar livet, precis som det är”. Jag upprepar det som ett mantra för varje kroppsdel som hon masserar. 

”Jag älskar och accepterar mig själv precis som jag är”,”Jag älskar och accepterar livet, precis som det är”.

Det har känts förlösande, eftersom jag skuldbelagt mig själv för att jag är så känslig och reagerat så starkt, trots att allt har gått så bra. Där och då har jag givit mig själv tillstånd att vara precis den jag är. Det har varit helande och givit mig ny energi.

Affirmationskort_Hela-livet_fram-23Jag tror ju att det finns en mening med att vi skapas på det sätt vi gör, och jag vet att jag använder min högkänslighet dagligen i mitt arbete. Så jag är övertygad om att jag har fått den av en anledning. 

Samtidigt är det naturligtvis tufft när jag känner att kroppen inte hjälper mig att vara den stadiga klippa jag vill vara för min man och min familj i en svår tid.

Men i den här affirmationen har jag hämtat ny kraft och hjälpt mig själv genom en tuff period. Som jag nu är så otroligt tacksam för att vi är på väg ut från!

Så ta vara på varandra och ta vara på kärleken. 

Och var snäll med dig själv, älska och acceptera dig själv precis som du är. För den du är, är perfekt för det som just du ska göra här på jorden.  

Jag önskar dig en dag – och en påskhelg – full av kärlek och acceptans!

Med stor tacksamhet,
Carolina

Carolina Gårdheim är grundare av Kreativ Insikt, författare och diplomerad coach. Anmäl dig till hennes nyhetsbrev på CarolinaGardheim.se för att få hjälp och inspiration att skapa ditt drömliv från hjärtat.

Hur du kan vända dina rädslor till att bli dina bundsförvanter

Magnet Det finns ingenting att vara rädd för. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Hej fantastiska du!

I förra inlägget besvarade jag en fråga här på bloggen, som handlade om att göra “rätt” och ändå inte hitta flytet. Där kom jag in på rädslor, vilket jag utlovade att berätta lite mer om idag. Så här ser det ut i min värld:

Även om det känns som om vi människor har hundratals olika rädslor så brukar de, när vi tittar närmare på dem, koka ner till endera av tre grundrädslor, eller en blandning av dem:

  1. Rädsla för separation och ensamhet, till exempel rädsla för att bli lämnad, existentiell rädsla för att inte vara en del av något större.
  2. Rädsla beroende på lågt självvärde, till exempel rädsla för att inte vara älskad, för att inte räcka till, för att inte vara god eller bra nog.
  3. Rädsla beroende på brist på tillit, till exempel rädsla för att världen ska vara ond, för att inte kunna lita på någon, för förändringar, för att inte klara av livet.

Eftersom vårt medvetande skapar vår verklighet så kommer den här typen av rädslor hela tiden att manifesteras i våra liv, tills vi blir medvetna om dem och kan läka dem.

Är du den som alltid blir lämnad eller som alltid själv lämnar? Tappar du vänner eller arbeten utan synbar orsak? Känner du dig ofta ensam, ibland helt “utan orsak”? Då kan rädsla för separation och ensamhet vara en grundläggande rädsla hos dig.

Upplever du ofta att du inte värderas av din omgivning, att du inte blir vald, att du negligeras? Eller upplever du att det alltid kommer något i vägen för att du ska kunna uppnå det du vill i livet? Följer det alltid ett ”men …” efteråt, när du berättar om dina drömmar? Skjuter du upp eller bortförklarar varför du ännu inte har gjort det du vill? Då kan rädsla beroende på lågt självvärde ligga bakom, för den säger att du inte är värd att ha ett bättre liv, att du inte är värd att uppnå dina drömmar.

Oroar du dig ständigt för att någonting ska hända dig eller dina närstående? Känner du dig inte trygg i livet, hemma, på din arbetsplats, med andra människor? Tycker du att du ofta blir förd bakom ljuset, att du inte kan lita på folk? Om det känns som att du saknar stabilitet och trygghet i livet kan det bero på rädsla beroende på bristande tillit.

Om du blir medveten om vilken rädsla eller kombination av rädslor som är drivande i ditt liv, så kan du lättare få syn på rädslorna när de dyker upp.

Om du till exempel tvekar att ta ett fantastiskt jobb du blivit erbjuden, kan du lättare känna igen din rädsla för att misslyckas och tacka ja ändå, för jobbet är verkligen rätt för dig.

Om du har träffat en kvinna som du är otroligt attraherad av, men som ändå inte verkar bra för dig, kan du genomskåda din önskan att bli älskad, tacka nej till henne och istället välja att öka din självkänsla på andra och mer långsiktiga sätt.

Läk rädslorna och förbättra hela ditt liv
När du har identifierat dina grundläggande rädslor kan du arbeta medvetet för att läka dem. Bara att du känner till dem gör att du enklare kan få syn på dem och istället för att tro att din omgivning ska rädda dig från rädslan (ge dig kärlek, lita på dig, skapa trygghet för dig, låta dig vara med etc), så kan du ge det du behöver för att må bra till dig själv.

Den goda nyheten är att om du lyckas läka en rädsla på ett område i ditt liv (samma rädsla brukar normalt uppträda på alla områden av livet), försvinner den automatiskt även från de  andra områdena på en gång. Så du har mycket att vinna på detta arbete!

Själv har jag tidigare levt med en rädsla för separationer. Jag kände mig ofta ensam och oförklarligt ledsen, blev gång på gång lämnad av pojkvänner eller lämnade själv innan de hann, fick flytta elva gånger på sex år och bytte ofta arbete eller arbetsuppgifter.

Efter att jag har bearbetat min separationsångest i terapi samt utvecklat min andliga (existentiella) sida har jag i dag varit tillsammans med samma man i femton år, jag bodde elva år i samma hus innan vi flyttade hit till skärgården (och det var mitt eget beslut, baserat på längtan efter havet – jag var inte tvungen att flytta), jag har haft samma arbete i tio år (och nu när jag är på väg in i något delvis nytt är det återigen mitt eget beslut, och inget som bara “händer mig”, utan det kommer från hjärtat), jag är inte ett dugg rädd för separationer och känner mig allt annat än ensam!

Det handlar om att ändra hur vi ser på oss själva, så att något annat ska kunna manifesteras i våra liv.

Det är inte enkelt, för vi får ju hela tiden ”bevis” för att det “är” på det ”gamla” sättet genom att våra liv i dag är resultatet av hur vi tänkte och kände förut.

Vi måste därför först känna oss trygga i relationer och känna att vi inte är ensamma, utan delar av en större helhet, innan det också manifesteras i vårt liv.

Vi måste börja se på oss själva med större kärlek innan vi upplever att vi också får det från andra.

Och vi måste börja ha tillit till omvärlden utan att först ha ”bevis” för att världen är god och att andra går att lita på.

Det är alltså du som måste ta första steget och bjuda upp. Det börjar alltid med dig!

För att hjälpa dig lite på traven, tänk så här: När du är ute och kör bil i mörkret ser du bara så långt framför dig som ljuskäglorna från bilens strålkastare räcker. Men du vet ju att vägen fortsätter framåt, trots att du inte ser den. Du litar på att du kommer att se nästa del av vägen när du fortsätter att köra, meter för meter. Eller hur?

Det är samma sak i livet. Vi ser bara en ljuskäglelängd av livet framför oss. Vi måste därför lita på att vägen finns där och att vi kommer att få se nästa bit bara vi fortsätter att röra oss framåt.

För om vi stannar, slutar att förändras, så kommer vi aldrig att se något annat än det vi ser just nu.

Så fortsätt bara att röra dig framåt, steg för steg, i full tillit till att du kommer att få mer information om vägen i nästa steg. Då kommer du också att märka att vägen och omgivningarna förändras när du förändrar dig själv inifrån.

Om du känner att det är svårt att arbeta med dina rädslor (eller ens se vilka som är dina, det kan ibland vara enklare för andra att se), så rekommenderar jag varmt att ta hjälp av en terapeut. Hitta någon som passar just dig och ditt sätt att vara och fungera. Eftersom jag själv har varit mycket “uppe i huvudet” tidigare, så har jag alltid uppskattat terapier som går förbi huvudet och istället jobbar med symbolik och det undermedvetna, som till exempel psykosyntes.

Men du måste känna efter vad du tror kan passa för dig! Det finns mycket att välja på, och i mitt tycke är det inte mycket i livet som är lika viktigt att lägga pengar på som den egna utvecklingen och välmåendet, för det ger ringar på vattnet över hela jorden. Så ser det ut i min värld.

Önskar dig SÅ mycket gott i livet!
Carolina

Jag gör allt “rätt”, men det flyter ändå inte på – vad är fel?

Kort ur kollektion Änglar finns - du är en. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Hej fantastiska du!

Härom dagen fick jag en jättefin fråga här på bloggen, som löd ungefär så här:

“Tack för ett jättebra inlägg! Tycker mycket om att läsa allt du skriver. Jag har börjat hitta mig själv mer och mer och vågar satsa på det jag gillar och drömmer om.

Det jag funderar på är bara hur man går till väga när man vet vad man vill, men ändå inte hittar sin plats i livet där saker flyter på?

Jag har valt att satsa på min dröm, men saker går inte så lätt. Jag har knappt något stöd av varken vänner eller familj. Jag är vänlig och ställer upp på dem omkring mig, men får inte samma tillbaka.

På den utbildningen jag går är lärarna varken trevliga eller uppmuntrande mot mig och det får mig att tvivla på om det är rätt utbildning. Fick ett jobb som jag trodde var mitt drömjobb men där jag behandlades som att jag inte var mycket värd.

Trots att jag är medveten och gör allt för att det ska bli så bra som möjligt, tar hand om mig själv, tänker och talar positivt, affirmerar, väljer utifrån hjärtat, litar på livet osv. Men ändå blir det inte bra, ändå känns det bara som att jag kämpar och inte får något för det.

Har du tips och råd kring detta vore jag jättetacksam!”

Jag har fått den här frågan tidigare och jag har själv varit i liknande situationer flera gånger, så jag tror det här är en ganska vanlig frågeställning. Ungefär så här svarade jag henne:

Tack för din viktiga fråga! Jag tänker framför allt på två saker när jag läser den.

Det första jag tänker är att det ibland tar lite tid för omgivningen att svara an på oss när vi höjer vår energi, lyssnar mer på oss själva och börjar följa våra drömmar.

Det kan dels bero på att vi själva tror att det ska ta tid – och då gör det också det. (Men det verkar inte vara fallet här, eftersom du undrar varför inget händer!)

Dels beror det på att vi lever i en värld, den fysiska, som helt enkelt tar längre tid på sig att omskapa sig än till exempel i drömmarna eller i den andliga dimensionen.

Därför gäller det att ha lite tålamod. Tänk att du planterar ett frö på vårkanten, som ska växa upp och bli en vacker blomma under sommaren. När du har planterat fröet, vattnar du det varje dag, ser till att det får lagom mängd sol, skugga och näring, och så litar du på att det kommer att växa upp så småningom. Eller hur?

Du går inte och gräver upp fröet efter en vecka för att se om det verkligen ha grott eller inte!

Om det är så för dig, kan det helt enkelt handla om att du ska fortsätta vattna lite till – fortsätta vandra din egen väg och fortsätta höja din egen energi.

Under tiden kan du medvetet söka dig till mer positiva miljöer där du känner dig accepterad och uppmuntrad istället för avvisad (man måste in umgås med människor som trycker ner en – tvärtom, man bör undvika det till varje pris!), se till att lägga mindre energi (det vill säga tid, engagemang, känslor, tankeverksamhet, pengar etc) på det som du INTE vill ha i ditt liv, och lägg mycket energi på det som du VILL ha i ditt liv, och så vidare.

Då kommer även din omgivning så småningom att ändra sig efter din höjda energinivå. De människor du har omkring dig idag kommer då antingen att på ett naturligt sätt försvinna ur ditt liv (tack för allt du har lärt dig genom att ha träffat dem!). Eller så kommer de att inspireras av dig att utvecklas och följa din höjda energinivå. Detsamma gäller jobb, hem och utbildningar.

Det andra som kommer upp för mig är att vi alltid i vår omgivning möter det som vi själva bär inom oss, som till exempel våra rädslor.

Det vi är rädda för visar sig på ungefär samma sätt i alla delar av våra liv – på jobbet, med vännerna, i kärleken etc.

Det låter som att du möter någon form av avståndstagande på alla de områdena. Jag tänker därför att du kanske i ditt undermedvetna bär på någon rädsla som dragit till sig detta i din omvärld. Det kan vara rädsla för närhet, rädsla för att bli avvisad eller något liknande. Här kan jag bara gissa, det är du själv som sitter inne med svaren.

Om detta väcker en genklang i dig, skulle jag rekommendera dig att titta lite närmare på det, antingen på egen hand, eller med hjälp av en terapeut.

Den goda nyheten är att när vi väl kommer tillrätta med en sådan här grundläggande, omedveten rädsla på ett område, till exempel i nära relationer, så visar det sig att det löser sig även på alla andra områden i livet samtidigt. Så det räcker med att börja dra i en tråd. Och det är väl värt att jobba med, för du kan få stora positiva resultat!

I nästa blogginlägg tänkte jag berätta vilka de tre grundrädslorna är, som alla våra rädslor kokar ner till, och hur du kan använda den kunskapen för att arbeta med just dina rädslor, och skapa ditt liv.

Tills dess önskar jag dig allt gott, och mer därtill!
Carolina

Inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss

Kort Du är en inspiration! ur koll Ljus och kärlek. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ iInsikt.Hej allra vackraste du!

Att vara målinriktad är ju något som anses positivt i vårt samhälle idag.

Jag har funderat en hel del på det här med att arbeta mot ett mål som vi har bestämt oss för och satt upp, jämfört med att istället vara öppen för att låta oss drivas av inspirationen, som kommer inifrån.

I det första fallet finns risken att vi dels har bestämt oss för ett mål utan att stämma av med magen och hjärtat om det verkligen är en bra väg att gå, så att målet faktiskt är fel för oss.

Och dels att vi riskerar att köra på med målet för ögonen och skygglappar åt sidorna, så att vi dessutom missar alla signaler längs med vägen och hamnar ännu mer fel än vi hade behövt från början.

Tyvärr kan det för många av oss stressade människor idag kännas som det enda sättet att få något gjort. Vi tänker inte på konsekvensen, att vi kanske har satt upp fel mål eller är på väg åt fel håll, vi bara kör på, för vi har inte tid att känna efter.

Men för att vi ska kunna höra inspirationen – som talar till oss om vad det egentligen är tänkt och meningen att vi ska göra, det som vi egentligen är här för – så måste vi göra utrymme för den.

Vi kan inte planera in att “få inspiration” på en kafferast eller på bussen på väg till eller från jobbet. (Även om det naturligtvis kan hända där också – när vi väl har hittat flowet, inspirationen, så kan den komma precis när och var som helst!)

Vanligtvis, om vi är stressade som tyvärr så många av oss är idag, är det väldigt svårt att höra vår naturliga inspiration och intuition.

Första steget blir då att skapa utrymme för inspirationen att nå oss. Till exempel genom att planera in tid för reflektion under dagen (det kan räcka med 10-15 minuter varje morgon eller kväll), genom att arbeta lite mindre, planera in färre aktiviteter och mer vila, eller aktiviteter som ger avkoppling och energi, istället för sådana som tar vår energi.

När vi på det här sättet börjar bjuda in inspirationen, så är det sedan bara att lyssna. Och känna efter. Vad känns lite roligare än annat? Vad känns lite bättre än annat? Vilka idéer får jag? Vilka människor söker sig till mig? Vilka förslag stöter jag på?

Det gäller att ha stora öron och ögon, och ett stort hjärta, som känner igen inspirationen när den dyker upp.

Det blir som en dans, där vi tar ett steg och inspirationen tar nästa. Ett steg i taget närmar vi oss vad själva livet vill att vi ska göra, istället för vad vårt ego tycker att vi ska syssla med och vara.

Ibland kan reaktionen bli, när vi förstår vartåt det lutar: Vadå? Ska jag??! Neej, inte kan väl jag …?

Men någonstans inom oss så vet vi att, jo, så är det, vi kan. För inspirationen kommer från vår själ, inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss. 

Så sluta inte lyssna för att du tycker att det känns för stort eller svårt eller till och med omöjligt, det som inspirationen visar dig, eller för att du inte tycker att du är där än. Inspirationen kommer att hjälpa dig ett steg i taget på din väg, så att du kommer att klara det. Även om det känns lite läskigt.

Ja, du kommer att klara det. Kanske inte så som DU tror, men precis så som din själ har tänkt sig. För du får inte inspiration till någonting som du inte klarar av.

Och när du gör det kommer du att känna en tillfredsställelse som är oändligt mycket större än den du känner när du har nått ett mål som ditt intellekt eller ego har satt upp. Ingen tomhet, inget “vad är nästa mål?”, bara tillfredsställelse över att du är ett med din process, ditt liv, och att din själ vet vad som är nästa steg. Du behöver bara lyssna.

För inspirationen leder dig aldrig enbart mot ett enda mål, den för dig genom en utvecklingsprocess som fortsätter hela livet, där varje steg är lite mer utmanande och ännu mer givande än nästa.

Det är som den bästa sortens åktur på tivolit. Och det är bara att hänga med, du behöver inte göra mer än att gå upp på morgonen och sätta ena foten framför den andra! Och: att ha tillit.

Så, jag utmanar dig att våga bjuda in inspirationen till dans och se vart den för dig.

För när du följer din inspiration, så gör och är du det som det är tänkt att du ska här i världen, och det kommer oss alla till del på allra bästa sätt. Så ser det ut i min värld.

Tack för att du finns.

Önskar dig mycket inspiration!
Carolina

Att ta sig upp ur Vem-tror-jag-egentligen-att-jag-är-gropen

Kort Var din egen stjärna, värm världen med ditt ljus. (c) Kreativ Insikt ABHej fantastiska du!

Som jag har berättat tidigare håller jag som bäst på att föda fram något nytt till världen, med allt vad det innebär av födslosmärtor, nya insikter och upplevda begränsningar att ta sig igenom. Det är underbart inspirerande och roligt – och samtidigt emellanåt fruktansvärt utmanande!

För ett tag sedan ramlade jag till exempel rakt ner i den där Vem tror jag egentligen att jag är- eller Vem är JAG att …-gropen. Den berömda!

Efter att ha flugit fram på säkra vingar och vetat vart jag var på väg så kraschlandade jag plötsligt rakt ner i träsket. Eller hur man ska uttrycka det. Plötsligt kändes det inte som om jag hade någonting alls att komma med. Du kanske också har varit där nere och vänt?

Min upplevelse är att de flesta av oss ligger där och sprattlar åtminstone någon gång då och då. En del lyckas med konststycket att bara kika över kanten, rysa till och dra sig undan i tid, men det finns också tyvärr några som föll ner för länge sedan och kanske aldrig över huvud taget kommer upp igen.

Hur gör du när du hamnar i det där Vem tror jag egentligen att jag är-ältandet? (Och här hoppas jag att vi är överens om att det är helt förkastligt att tänka så, eftersom vi alla verkligen ÄR någonting, och inte bara någonting litet, utan någonting helt makalöst fantasiskt!)

Jag tänkte i alla fall bjuda på några av mina bästa tips för att ta sig ur det här slukhålet, som annars kan förtära en snabbt. Jag tar gärna emot fler tips från dig! Det här är saker att samla på, för man vet ju aldrig när det kan vara dags för ett nytt besök i “gropen” …

Så här gör jag för att ta mig upp ur Vem tror du att du är-träsket:

  1. Påminner mig om varifrån Vem tror du att du är-mentaliteten (grunden i Jantelagen) kommer: Feodalherrar på medeltiden som högg huvudet av uppstudsiga undersåtar för att beteendet inte skulle sprida sig. Sådan mentalitet kan jag ju inte vara med och kultivera! Det behöver vi verkligen inte mer av i det här landet. (Men det kan förstås vara lättare sagt än gjort …)
  2. Pratar med en god vän, som jag vet ser det bästa och högsta i mig. Det kan inte vara vem som helst! Det måste vara en som jag VET bekräftar mig och mitt hjärta. Jag är välsignad med några sådana vänner, och mycket tacksam för det.
  3. Slutar titta på andra ett tag. För mig kommer den här Vem tror jag att jag är-ångesten oftast när jag jämför mig med andra duktiga människor. Jag ÄLSKAR att bli inspirerad av andra passionerade och fantastiska människor! Men då måste jag vara i min egen kärna, annars finns det risk för att jag börjar jämföra och tycka att de är bättre än jag (vilket ju egentligen är vansinnigt för det handlar ju inte om att vara bäst på att göra någonting – det handlar bara om att vara bäst på att vara sig själv … Men det är inte alltid så lätt att se det där nerifrån gropen). Så innan jag har hittat tillbaka till min egen kärna igen, kan det vara bra att helt enkelt sluta titta på andra ett tag, och istället bara vara i min egen lilla bubbla. (Det får man.)
  4. Mediterar. Detta är något jag alltid faller tillbaka till när jag är på väg att tappa bort mig själv och min kärna, för jag vet att där inuti mig, dit jag når enklast genom meditation, där vet jag allt, där är jag trygg och älskad och där får jag mod att göra det jag vet att jag behöver. Det är inte alltid jag lyckas ta mig dit, men jag försöker.
  5. Går tillbaka till min egen historia och söker mitt syfte. Var kommer jag ifrån? Hur hamnade jag här? Varför gör jag det jag gör? Vad är min röda tråd i livet? Vad är det som vill komma ut genom mig? Vad ger mig energi? Vad vill jag? Att hitta något som jag kan kalla mitt syfte, mitt tema eller min vision i livet kan hjälpa till att lyfta blicken från jaget eller egot, det som såras så lätt, till Självets eller Själens nivå, som är så mycket stabilare.
  6. Jag hämtar in min energi tillbaka till källan, till mig själv. Låter mitt medvetande husera i solar plexus, min mitt, mitt kloka inre, och inte ute hos andra, som inte känner mitt inre lika bra som jag. Jag är lite mer för mig själv. Lyssnar inte lika mycket till andra och försöker hämta tillbaka min balans och kraft till mig. Jag andas och känner fötterna mot marken, mot jorden. Här och nu. Här är jag. Jag är en gudomlig varelse, precis som alla andra på jorden. Vi är alla här för att utforska vår potential och vår glädje. Så ser det ut i min värld. Det påminner jag mig om.
  7. Påminner mig själv om varför jag är på väg att göra det jag gör – för att mitt hjärta säger det. Inte för att någon annan säger det, inte för att mitt ego vill det, inte för att det är “rätt” eller “statusfyllt” eller förväntat av någon annan, utan för att jag leds till det från mitt hjärta, min inre vägledning. Allt jag möter just nu pekar i den här riktningen, det måste vara av en anledning. Det är bara att fortsätta att gå, även om det ibland är lite läskigt …
  8. Upprepar mitt mantra: Jag är unik. Ingen annan är som jag. Även om många andra gör samma sak som jag så finns det ingen som gör det på exakt samma sätt som jag – och alla sätt behövs, för olika människor behöver höra samma sak på olika sätt från olika källor, och samma människor behöver höra samma sak på olika sätt under olika perioder i livet. Det finns alltid plats för passion!
  9. Påminner mig själv om mitt syfte och det jag brukar säger till andra: När det känns för stort för dig är det förmodligen rätt, för meningen med ditt syfte är att få dig att växa, gå utanför din bekvämlighetszon, utmana dina rädslor och stå upp för dig själv i världen. Det är läskigt! Och det ska vara det. Och ut ur det kommer något fantastiskt – precis som med fjärilen, som vågade växa, utvecklas och till slut spräcka sin puppa, så att den kunde lämna den trygga vrån och flyga ut i frihet i världen. Och så att världen kunde få njuta av dess skönhet!
  10. Jag faller tillbaka på min grundsten tacksamheten. När jag räknar upp allt jag är tacksam för i livet brukar det vara så mycket att jag dels bara inte kan fortsätta må dåligt, och dels börjar tycka att mina Vem tror jag att jag är-tankar är futtiga och löjliga i jämförelse med all den kärlek och glädje som finns att ägna sig åt och lägga energin på istället!

Med den här hjälpen har jag lyckats kravla mig upp ur det lömska hålet för den här gången. Puh!

Hur är det med dig? Trycker du ned dig själv, eller lyckas du hålla din låga brinnande och huvudet högt? Jag hejar i alla fall på dig, oavsett var du för tillfället är! Alla tar vi nog en tur ner i den där gropen då och då, och det kanske till och med kan vara nyttigt, om vi ser till att lära oss något av det.

Bara vi inte stannar för länge och därmed berövar världen vårt ljus. För vi behövs, alla och envar, med hela våra hjärtan och inte bara delar av dem.

Önskar dig allt gott, med mycket kärlek,
Carolina

Berlock Lyckofrö ESSENS (c) Kreativ Insikt ABPS. Jag kan också ta hjälp av vackra smycken för att stärka mig, till exempel mina nya berlocker Lyckofrö med texterna Lyckofrö, På väg, Energi eller Livskraft, Den jag är, Essens eller Oändlighet, Drömliv, Potential – alla lika passande för att följa sitt hjärta och leva sitt eget liv!

Konsten att få inspirationen att flöda

Kort Livet är fullt av magi, ur kollektion Tio komihåg som vände livet. (c) Kreativ InsiktHej fantastiska du!

Kanske du har märkt att jag inte skrivit lika ofta här på bloggen som tidigare? Det beror på att jag febrilt förbereder födseln ut i världen av något helt nytt.

Nej, jag är inte med barn.

Men jag känner mig gravid, på väg att föda en ny idé, och det tar en stor del av min tid i anspråk just nu och en tid framöver. Det är SÅ häftigt! När inspirationen bara flödar och allt känns så rätt. Det ger en enorm energi!

Jag sitter nästan och hoppar på stolen för jag vill att graviditeten ska vara slut snart, och den här fantastiska, härliga, kärleksfulla varelsen ska få födas till livet, och få träffa er alla!

Det dröjer lite till, men jag jobbar febrilt på att du ska få se resultatet förhoppningsvis redan innan sommaren. Håll tummarna att allt ska gå bra!

För det är ju lite läskigt också.

Men det är precis så det ska vara när inspirationen kommer från det där rätta stället. För inspirationen visar oss vägen till det som får oss att må bra, och det som får oss att växa. När den första idén kommer kanske du säger – Vaddå? Jag?? Aldrig!!! Det gjorde jag.

Men någonstans längst där inuti så känns det ju så rätt. Och idéerna och inspirationen bara fortsätter att komma. Och då är det bara att lita på känslan, lita på att jag inte skulle få den här inspirationen, de här idéerna, om jag inte också skulle klara av det. Lita på att det är för mitt och för allas bästa.

För så tror jag att det är. Och har själv upplevt så många gånger vid det här laget. Att när jag lyssnar på hjärtat, på glädjen, på inspirationen, så får jag, hur läskigt det än känns till en början, hjälp längs med vägen, och det blir gärna bra i slutänden. Kanske inte alltid på det sättet som jag trodde från början, men på något sätt. Och det leder alltid – ALLTID – till att jag växer som människa. Och det är inte fy skam!

Har du också haft en sådan där enorm inspiration någon gång? Kanske i något som har med ditt jobb att göra? Hemma? Eller i något engagerande fritidsintresse?

När det känns som om allt bara flödar, den ena idén efter den andra dyker upp, du får hjälp från höger och vänster, och ny inspiration kommer så snart du verkar ha fastnat, för att lossa på knutarna. Ibland är det nästan så att du inte hinner med, för det går så snabbt!

Och du känner att du får använda precis alla dina talanger och göra allt det som just du tycker är roligast i världen. Du känner dig hög och lycklig, och som om du är ett med själva livsflödet. Och det är liiiite, lite läskigt. Det hisnar lite i magen, men du gör det ändå.

Visst är det underbart? För mig är det nästan som meningen med livet, den här känslan av flow och kreativitet.

Knepet för att få inspirationsflowet att hålla i sig
Kanske har du varit med om att känna en sådan här stark inspiration, men att den sedan har försvunnit och inte kommit tillbaka? Eller är det kanske så att du tidigare i livet kunnat känna dig inspirerad och få mycket idéer, men inte nu längre?

För mig funkar det med inspiration precis som man brukar säga att det är med intuition (och det känns ju rätt, för båda kommer i min värld från samma källa): När du lyssnar på den och agerar efter den, så får du bara mer och mer. Men när du inte lyssnar på den, när du inte agerar på den, då tystnar den till slut.

Så det absolut bästa sättet att få mer inspiration och kreativitet i livet är att VARJE GÅNG du känner inspirationen pirra i hjärtat eller magen eller var du nu brukar känna den, så AGERA PÅ DEN! PÅ EN GÅNG!!

Annars, om du kväser varje energiryckning och glädjepirr som visar på vad som är rätt för dig i ditt liv, så kanske du riskerar att den tröttnar på att påminna dig och till slut inte dyker upp igen.

Nu hör jag dig invända: Men inte kan jag väl slänga allt annat VIKTIGT åt sidan för att agera på en impuls? Det vore ju oansvarigt!

Jag vet! Det kan ju kännas så när vi traskar runt i våra liv fyllda av viktiga saker. Men då är frågan VAD som är verkligt viktigt i livet?

I min värld, där vi alla är här av en anledning, upplever jag att jag får så mycket högre energi och mår så mycket bättre (och gör därmed så mycket bättre saker, både för mig själv och min omvärld) ju mer jag lyssnar till min egen inre röst och inspiration och gör vad den kärleksfullt ber mig om. Och då är det ju detta som är det verkligt viktiga i livet. Det som jag ska försöka prioritera till varje pris.

Och även om du kanske inte kan slänga “allt annat” åt sidan just när pirret kommer, så kanske du kan göra något LITET på en gång – och så kan du skriva ner en påminnelse att göra något större lite senare.

Och se då till att plocka bort något annat ur livet, något som, med de här glasögonen på, egentligen inte är lika viktigt som din gudomliga inspiration (som något tv-program här, eller någon städning där). Då kommer du också att hitta tiden att agera på inspirationen.

Det viktiga är att verkligen GÖRA något, även om det är hur litet som helst, för det är DET som är signalen till det stora som har skickat inspirationen, signalen som talar om att du  lyssnar och VILL ha mer.

Så nästa gång inspirationen – tänk på den som en ovärderlig gåva! – tittar in hos dig, tysta inte ner den, utan lyssna på vad den har att säga, vad det än är för något som du har gått igång på. Det är INTE trams och oviktigheter, det handlar om DITT liv och det som är viktigt för dig. Det är bara att vika sig för kreativitetens och inspirationens gudar!

För när du börjar respektera dem och göra det lilla, lilla du kan idag för att uppmuntra inspirationen att fortsätta flöda, så kommer den till slut inte att gå att stoppa. Den är som en lavaflod av kärlek och energi som du bara behöver surfa på!

Och surfa, det är just det jag gör just nu – whops! Där kom en redig våg, men jag klarade den, redo för nästa … Tjohoo, håll i hatten!

Jag önskar dig allt gott och en riktigt härlig surf, du skapande och kreativa människa!
Carolina