Att våga stå upp för sig själv och inte bli en dörrmatta

Magnet Jag är bra precis som jag är. Text: My Olsberg. Ill: Mikaela Nordlund. © Kreativ Insikt.Jag fick ett fint brev apropå inlägget Att handskas med andras negativitet – några tips som fungerar, som jag gärna vill dela med er:

“Blir så varm & glad för dina fina ord i inspirationsbreven. Tog åt mig lite idag, på ett väldigt bra sätt .. /.. Har en grov tendens att vilja ge människor för många chanser så jag slutar som en dörrmatta, vill ej döma någon utan tror gott om alla. Har varit i förhållanden som alltid slutar i kaos och jag låter dem gå för långt på min egen bekostnad, så även nu. Hur ska man lära sig att sätta gränser så att man får behålla sitt egna sinne lugnt & gott? Får ofta höra att jag är så glad och härlig, men det vore toppen om jag var det på insidan också. Tack och ha en fin dag!”

Jag blev väldigt berörd och kände igen mig i det här. Jag kommer ihåg en dröm jag hade för många år sedan där jag var ett hus, där alla fönster och dörrar stod vidöppna och folk kom och gick rakt in som de behagade. Det var en väldigt obehaglig dröm, men den beskrev på ett bra sätt hur jag levde. Jag satte inte gränser mot andra, jag stod inte upp för mig själv och det som var viktigt för mig. Då blir livet gärna kaosartat, utan styrning inifrån. Och det är lätt att börja känna sig som en dörrmatta.

Den här drömmen blev en väckarklocka som hjälpte mig att börja sätta mina egna gränser.

För mig handlade det om att börja respektera mig själv och det som var viktigt för mig, att stå upp för det jag älskade, det jag ville med mitt liv, det som var jag. Jag fick börja öva på små saker, för att sedan våga säga ifrån i viktigare frågor. Det kunde till exempel handla om att våga säga till om jag inte tyckte maten var tillräckligt bra på en restaurang, att Inte skratta med när kollegorna skämtade på någon annans bekostnad, och kanske till och med våga påpeka hur fel det var, eller att tacka nej till en fest, när jag inte ville gå, eller en arbetsuppgift, som jag inte skulle hinna med utan att det gick ut över mig själv.

Det handlade om att ta mig tid att känna efter vad jag ville. En period övade jag på att alltid svara Låt mig få tänka över det, så återkommer jag med ett svar till dig imorgon, när jag fick en fråga om att göra eller hjälpa till med något. För jag behövde tid att känna efter – vad vill jag egentligen i den här frågan? Istället för att bara säga ja och tack till allt som damp ner i mitt knä. Jag började lyssna till mig själv, och därmed respektera mig själv.

Jag lärde mig att lyssna till och respektera min kropps behov. Insåg att den mådde bra av rutiner, sova bra, äta bra, röra på sig. Jag började respektera min kropp och ge den det den behövde, så att den i sin tur kunde ge mig det jag behövde – transport, skapande, rörelseglädje, ork och energi och så vidare.

Jag tränade på att acceptera alla delar av mig och börja tycka bättre om mig själv. Målet var att känna att jag verkligen älskade hela mig. Jag tittade mig själv i spegeln och sa Jag tycker om dig som du är, eller Du gör alltid ditt bästa eller något liknande varje dag. I början kändes det lite konstigt, men det blev lättare och lättare. Och för varje gång jag stod upp för mig själv och sa ifrån till någon, tackade nej eller ja från hjärtat eller gjorde något jag älskade blev den här känslan av respekt för mig själv starkare och starkare.

Det intressanta var att även andra fick större respekt för mig när jag inte alltid sa ja, ja, ja, utan faktisk satte ner foten och sa nej ibland, när det kändes rätt. Det förvånade mig först, men nu förstår jag att det är naturligt. När vi respekterar och älskar oss själva, gör andra människor det också!

På det här sättet lärde jag mig, steg för litet steg, att byta ut mina svängdörrar till dörrar som jag kunde öppna och stänga när jag ville. Jag blev den som bestämde i mitt hus, precis som det ska vara, men som vi ibland behöver lära oss.

Så det handlar om att börja i grunden, tänker jag. Att vara snäll med sig själv. Ta hand om sitt inre barn. Fick det lilla barnet tillräckligt med respekt, kärlek och stöd i barndomen? Om inte, passa på att ge det till dig själv nu istället! Nu är det du som är din egen förälder, du som ska ta ansvar för dig och ditt välmående, och du som ska ge dig själv ovillkorlig kärlek, respekt och stöd.

För att tro andra om gott har, i min värld, inget att göra med att låta andra köra över en. När jag låter andra köra över mig beror det bara på att jag är så duktig på att köra över mig själv. Börjar jag istället stå upp för mig själv kommer jag att se mer gott i mig själv och andra än jag någonsin trodde var möjligt, och det utan att någon enda person trampar på mig.

Jag önskar dig allt gott, och varmt lycka till från hjärtat!
Carolina

23 thoughts on “Att våga stå upp för sig själv och inte bli en dörrmatta

  1. Hej Carolina!
    Jag sitter hemma med ont i halsen och feber när jag tryckte in mig på din
    sida. Jag håller med allt du skriver om att man ska lära sig att lyssna på
    vad man känner och behöver. Hur gör man om man har en särbo som
    som tycker att man ska kunna bita i hop och inte vara så känslig utan bara
    köra på. Jag vet allt men vågar inte själv, utan kan tala om för andra hur man ska vara
    mot sig själv. Varma kramar/ 50 år

    • Hej Jeanette,
      Tack för din fråga! Jag är ledsen att jag inte svarat tidigare, men jag har varit bortrest och det har varit intensivt minst sagt. Men nu så! 🙂 Ja, det är inte så enkelt, jag förstår precis vad du menar. Jag är ju själv högkänslig, och det är inte alla som förstår (men tack och lov har jag en förstående man, tacksam för det varje dag!). En tanke jag får är att din särbo verkar ha väldigt höga krav på sig själv. Kanske en försynt fråga eller diskussion vid ett tillfälle när ni känner er nära som handlar om hur han tar hand om sig själv? Ofta projicerar vi ju våra egna upplevda tillkortakommanden på andra, och om han inte tillåter sig själv att “vara känslig” och se till sina egna behov kanske han har svårt att se att du lever ut din känsliga sida, och tar hand om dig, dvs inte bara “kör på”? En tanke bara. Sen kan ju du också ställa dig själv frågan varför du inte står upp för dina behov, och det är en stor och viktig fråga. Vi är så många som har fått lära oss från barnsben att våra behov inte är viktiga, andras är viktigare, och det är en stor uppgift att ta tillbaka rätten att se till sina egna behov först. Det är ju först då vi kan få full energi och vara till någon nytta även för andra. Eller hur? Önskar dig varmt lycka till! ♥ Carolina

    • Hej. Jag läser nu en bok som öppnat mina ögon och gett mig redskap för hur jag ska gå vidare i mitt liv..Ge den en chans, särkilt andra hälften av boken blev en ordenlig dörröppnare. Den är skriven av Tommy Hellsten och heter “Ju mindre du hör desto mer får du gjort”/ Lotta

  2. Hej Carolina <3 Jag känner så igen mig i det du skriver, att vara en dörrmatta! Jag försöker nu ändra på det och blir bättre och bättre på att lyssna på mig själv och acceptera och älska mig själv som jag är. <3 Jag har en bra bit kvar men är på go väg =)
    Fick det lilla barnet tillräckligt med respekt, kärlek och stöd i barndomen? NEJ, men nu har jag ett val att ge mig själv kärlek och jag försöker mitt bästa var dag! Jag kan tom känna tacksamhet till mina föräldrar för jag inser nu att de gjorde sitt bästa utifrån sina förutsättningar!! De kunde inte bättre då!
    De satte mig till världen! Tack <3<3

    • Tack, Karin, vad fint du skriver. Det är så viktigt att förstå hur mycket vi kan göra själva idag för att göra både våra egna och andras liv lite lättare, istället för att skuldbelägga andra för hur vi själva mår. Tack för att du gör ett så bra jobb! ♥ Carolina

  3. Fantastiskt inlägg!
    Och – jag har gjort min Inre resa nu, jag har tränat på att uppskatta mig själv och se till mina behov.
    Jag har vandrat 11 mil från Sarria till Santiago de Compostela och mött människor från hela världen. Jag önskar att alla finge göra det.

    Varma pilgrimskramar! ♥ Njuter hemma av Nuet ♥

  4. Jättebra svar, tycker jag. Och svaret kan ju tillämpas på det mesta. Som att försöka hitta sin livsuppgift, få mer ork, eller allmänt behöver bli lite gladare. Lite som Pippi Långstrumps “meducin” som hjälper mot allt från skit mellan tårna till ärtor i näsan 😉

  5. Jag gillade både tanken med att du inte har svängdörrar på ditt hus nu utan vanliga dörrar liksom det att du är förälder ger dej själv det du inte fick i din barndom, DET kommer jag verkligen använda mej av! Så fantastiskt bra. Du var baske mej ett snäpp bättre än du brukar och det vill inte säga lite! Tackar för idag!

  6. vilket fantastiskt inlägg, jag gillar dig så mycket och framför allt din texter som ger så mycket. Att stanna upp och fundera , som i detta läge känns helt rätt. Att vara snäll med mig själv. Ta hand om sitt inre barn så som jag tar hand om min dotter. Fick det lilla barnet tillräckligt med respekt, kärlek och stöd i barndomen? – nej jag tror inte det. Det är ngt jag verligen skall göra nu för resten av livet, för livet går inte i repris- det blir jag varse var dag som sjuksköterska, med början i morgon.. då jag kommer att stanna hemma från jobbet, för där känner jag mig som en dörrmatta. Ibland i alla fall, när jag inte har en viss go kollega vid min sidan.

    • Tack, Elisabeth, det värmer mitt hjärta att du fann kraft i inlägget att stå upp för dig själv och ta hand om dig! Kärlek och styrka till dig, ♥ Carolina

  7. Precis vad jag jobbar med just nu.Tack för dina tänkvärd ord som alltid lyckas träffa helt rätt
    kram Pernilla

  8. Tack än en gång för kloka och inspirerande ord! Oj vad jag känner igen mig men även i att jag börjar bli bättre på att säga ifrån och våga känna efter utan att analysera om det var rätt eller fel. Det är verkligen skönt när man varit sann och ärlig mot sig själv, då får man energi. Dock är detta något att ständigt jobba på och bli påmind om 🙂

  9. Fantastiskt bra svarat. jag kopierade en del och la en lapp vid sängbordet. Jag har din bok och annat men jag behöver mina lappar som små påminnelser om vad jag behöver. Skickar en stor kram till dig! Jag är så glad att du finns och delar med dig av din klokhet. Zinnia

    • Tack, Zinnia, vad glad jag blir. ♥ Helt rätt att ha lappar för påminnelse, så brukar jag också göra – det var faktiskt hela grunden till Kreativ Insikt, att jag gjorde så. Sen kom jag på att andra kanske också var intresserade av mina “lappar” … 🙂 Så kan det gå! Kram, Carolina

Kommentera gärna!