Är hårt arbete värt applåder?

Morgonpeppingkort Livkonstnär. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.Såg häromveckan en imponerande ung kvinnlig politiker i tv. Det jag reagerade på var publikens starka applåder när hon sa att hon var uppfostrad till att alltid arbeta hårt. Hur starkt sitter inte det i våra lutherska själar, att det är fint och bra att “arbeta hårt”!

Det var mycket hon gjorde och sa som jag tyckte var värt att applådera, till exempel hennes starka politiska engagemang, att hon orkar och vågar stå på sig för det hon tror på och tycker är viktigt. Men just idealet att arbeta hårt har för mig inget egenvärde.

Det har däremot vad jag fyller mina dagar, och arbetsdagar, med. Vad syftet är med det jag gör. Och om jag är medveten om varför jag gör det jag gör.

Gör jag det jag gör, och är den jag är, för att få bekräftelse av andra – eller för att min själ sjunger när jag gör, och är, det?

Gör jag det jag gör, och är den jag är, av rädsla för vad som skulle hända om jag inte gjorde, eller var, det – eller för att jag inte kan tänka mig att göra eller vara något annat?

Gör jag det jag gör, och är den jag är, för att jag inte reflekterat över vad annat jag skulle kunna göra och vara, om jag började lyssna till min själ istället för till vad andra tycker att jag ska göra och vara?

Missförstå mig rätt här, jag är också uppfostrad i andan att arbeta hårt är det rätta och riktiga, och jag gör det också. Jag har arbetat så hårt att jag har gått in i väggen. Flera gånger.

Men jag har insett att om vi vänder på den tidigare ekvationen som löd “först arbeta hårt,  sedan vila och (om man då orkade) må bra” till att istället lyda “se till att må bra först, för att sedan kunna arbeta på det sätt som ger mest energi och bäst resultat”, så kan vi helt enkelt bidra bättre till vårt gemensamma samhälle, och på köpet må bättre själva.

Jag tycker därför att det är dags att sluta applådera den lutherska arbeta hårt-linjen, och istället börja applådera den som arbetar i den takt som ger bäst resultat, och med de saker som ger störst utdelning i form av gott på jorden. Om vi kan vända våra värderingar i den här frågan kanske vi kan få människor att blomstra istället för att bli utbrända, och på köpet minska belastningen på sjukvården.

Önskar dig ett menings- och lustfyllt liv!
Carolina

15 thoughts on “Är hårt arbete värt applåder?

  1. Jag missförstår dig rätt 😉 och visst är det så att vi alltför ofta missar det där med att reflektera över vad vi håller på med. Vi tutar och kör blundandes med full gas på samma väg som många av oss säkert har kört en längre tid. Detta pågår tills vi kanske en dag inser att vi bara lurat oss själva och därmed får en insikt om hur vi egentligen vill leva våra liv. Det bästa för oss är nog att stanna upp, öppna sinnena, tänka efter och jaga bort våra rädslor. Arbetsglädje ger resultat.

    • Hej igen, i mitt fall är det så att jag idag insåg att jag har tröttnat på det yrket jag håller på med och brinner inte längre för det. Så det är dags att hitta på något nytt. Jag tror jag hållit fast mycket pga att jag har högskolestudier och därmed skulder och då på något knäppt vis känt mej tvungen att jobba med. Men jag har andra saker, som dessutom gör att jag måste ta tag i det hela och hitta på något annat som ger glädje i jobet för den känner jag inte nu. Så jag avslutar här och börjar fundera på vad jag ska jobba med när jag blir stor. *ler*

      • Vad härligt att höra, låter som att du är på rätt väg, Ann-Marie! Glädjen först, sedan går allt annat så mycket lättare. ♥ Carolina

  2. Har också sent omsides insett detta. Man kan gärna jobba hårt med det som är viktigt för en själv. Men att jobba hårt av glädjen att vara duktig, eller rädsla för vad som skulle hända om man inte gjorde det. Det är inte så klokt ;-).
    Undrar om det inte är rädslan för att misslyckas som gör att man jobbar för hårt med sådant som inte ger något extra till en själv.

    • Eller hur! 🙂 Ja, ofta spökar nog rädslan för att misslyckas, det tror jag också. Även rädsla för att lyckas bär en del människor, lite paradoxalt men inte helt ologiskt, runt på, och rädsla för att inte få vara med “i gänget”, att bli utanför, eller rädsla för att bli till åtlöje. Ja, det finns många rädslor vi går runt med! Det är bra att försöka få syn på sina egna rädslor för att se om de verkligen har någon grund eller bara är hjärnspöken (och det är de ju oftast). ♥ Carolina

  3. Jag har läst din blogg en tid och blir inspirerad av dig. Dagens inlägg var mer än så. Det gick absolut rakt in i hela mig. Det är klart att det är så. Inte jobba halvt ihjäl sig för att sedan kippa efter luft när man är ledig! En ny tanke helt klart…

    • Härligt att du blev inspirerad, Caroline! Tack. Ja, visst är det bra att vända på gamla “sanningar” ibland, och inte låta dem stå oemotsagda. 🙂 ♥ Carolina

  4. Jag är också uppväxt med att “bita ihop” och “jobba hårt” och de har resulterat i ett flertal sjukskrivningar pga utbrändhet. så jag håller på dej!

Kommentera gärna!