Tänk vad som kunde ha hänt om jag inte hade lyssnat på hjärtat!

Dag och Carolina. Foto: Kate Gabor– Dag Arnemo.

– Hej Dag, jag heter Carolina Engman och jag blev rekommenderad att ringa dig av min kollega, Kajsa.

Jag hade just sagt upp mig från mitt arbete, dit jag hade återvänt efter att ha gått in i väggen knappt ett år tidigare. Nu tänkte jag resa runt i Asien i tre månader, och ville hitta någon som kunde hyra min lägenhet under tiden jag var borta.

Min kollega kände en kille som jobbade på Ericsson och föreslog att de kanske hade någon projektanställd utomlands ifrån som behövde bostad under en period.

– Och förresten, fortsatte kollegan, så är han singel och jättetrevlig …

Det lät ju inte så dumt. Jag var också singel och hade så sent som ett par månader tidigare klargjort för mig själv att jo, nu var det dags, jag ville gärna träffa en riktigt bra man. Jag var redo.

Så jag tackade för tipset och ringde upp den här killen.

Två timmars (!) intensivt telefonsamtal senare lovade han kolla upp om de hade någon som behövde en lägenhet och ringa tillbaka nästa dag.

Det pirrade allt lite i magen. Inte bara för att jag var lycklig över att ha sagt upp mig och nyfiken på vad det skulle leda till – jag hade inga andra planer än att jag skulle ut och resa, och så närde jag en dröm om att bli egen, men visste inte riktigt hur. Utan också på grund av den där sköna rösten i telefonen …

Nästa dag ringde han tillbaka. Tyvärr hade de ingen som behövde någon lägenhet, men efter ytterligare två timmars samtal, när vi gått igenom alla våra viktiga värderingar i livet och insett hur väl de stämde med varandra, hade han samlat tillräckligt med mod för att bjuda hem mig på middag.

Med två fulla almanackor lyckades vi hitta en tid ett par veckor senare.

Fjärilarna i magen när jag till slut stod utanför hans dörr och väntade på att den skulle öppnas kommer jag aldrig att glömma.

Dag. Foto: Kate Gabor.

Hur skulle det gå? Tänk om vi inte alls skulle ha samma kontakt “IRL” som på telefon? Och jag visste ju inte ens hur han såg ut … Bara att han verkade ha ett gott hjärta – och en skön röst. Skulle det räcka?

Men så öppnades dörren och – puh! – han såg ju helt normal och till och med riktigt fin ut!

Och visst blev det ett härligt möte. Som vi fortsatte nästa kväll hemma hos mig … oj, det gick fort!

Så fort att min hjärna inte riktigt hängde med. Vänta nu, sa den till mig, den här killen ser inte ut som den drömprins du har gått och drömt om sedan du var liten, kan det verkligen vara rätt? Han är annorlunda på något sätt, kan det verkligen vara bra? Det här är vi inte vana vid …

Så pass orolig blev min hjärna att den fick mig att på en träff någon vecka senare säga till den stackars mannen:

– Vi kanske bara ska vara vänner, trots allt …

Ouch … Det gjorde ont på stackars Dag, han förstod ingenting!

Och jag gick hem – och kände mig plötsligt så ledsen. Jag förstod inte varför! Jag hade ju gjort det som jag trodde var rätt, det som just då hade känts rätt. Men nu hade jag bara en tung känsla i magen – vad betydde den?

Det var här undret hände.

Jag kände efter. Jag lyssnade på känslan. Jag respekterade känslan. Och jag agerade på den, trots att jag inte förstod exakt vad den betydde eller visste vart det skulle leda.

– Du, när jag kom hem i går var jag jätteledsen. Och hela dagen idag har jag känt mig låg och nere. Jag vet inte om det verkligen var rätt beslut att bara vara vänner. Men jag vet inte heller om det skulle vara rätt beslut att vara ihop. Skulle det vara okej med dig om vi fortsatte att träffas utan att veta säkert? Bara prova lite till och se vart det leder?

Jag kommer alltid att beundra Dag för att han vågade. För att han inte var stolt och sårad och inte tänkte inlåta sig med en sådan ombytlig varelse som mig. Nej, han kände i sitt hjärta och visste – precis som mitt hjärta visste när det signalerade “fel väg!” till mig med den ledsna känslan – att det var VI. Det var ju meningen.

Så, utan att veta vart det skulle leda åkte vi till Öland tillsammans en helg. Trevande, sökande – och finnande varandra, och kärleken.

Min tre månaders Asienresa blev tre veckor i Thailand tillsammans i december och när vi kom hem började vi leta gemensam lägenhet – då hade vi varit ihop i fyra månader.

Idag, drygt femton år senare sitter vi här, herr och fru Gårdheim, med två fantastiska pojkar, ett underbart hem i skärgården och ett mycket speciellt företag att ta hand om tillsammans.

Tänka sig så det kan gå när man lyssnar till – och agerar på – vad hjärtat har att säga!

Tänk om jag istället bara hade tryckt ner den där känslan och gått vidare i livet, säker på att mitt “hjärn-beslut” hade varit rätt, som jag gjort så många gånger tidigare! Tänk vad jag hade missat … Det svindlar lite.

Önskar dig bra öron att lyssna på ditt hjärta med!
Carolina

PS. Senare fick jag reda på att min kollega, som tipsade mig om att ringa Dag, hade träffat sin dåvarande pojkvän och nuvarande man genom – Dag! Tjänster och gentjänster … 🙂

PS2. Lyssna till ditt hjärta och uppvakta dem du håller av på Alla hjärtans dag den 14 februari – eller någon annan dag! I Kreativ Insikts värld är det kärlekens dag alla dagar året om! Se några kärleksfulla presenttips här >

Du är helt magnifik – låt ingen ta det ifrån dig!

Kort Du är helt magnifik, ur kollektion Kärlekens gåva. (c) Kreativ Insikt

Hej fantastiska du!

En klok och vacker kvinna som jag känner har ofta i sitt liv fått höra, inte så lite nedlåtande, att hon är en riktig perfektionist. Som en stämpel i pannan. Och inte ens underförstått, utan tydligt uttalat, har det ansetts vara något mycket dåligt, som hon borde sluta vara omgående.

Varför har vi denna tendens att stämpla människor istället för att plocka fram det som är vackert och unikt i dem?

Den här kvinnan har en fantastisk förmåga att se vad som behöver förbättras när hon ställs inför ett hem, en klädsel, en uppgift. Hon ser varenda detalj och vet genast exakt vad som behöver göras för att det ska bli helt perfekt. Lägg därtill en enorm kreativitet, och du förstår vilket fantastiskt resultat det kan bli!

I mina ögon är det inte en brist, utan en gåva och talang!

Om den här kvinnan hade fått förståelse för sin unika talang i världen, kanske hon inte hade behövt gå in i väggen tre gånger och sedan förtidspensioneras.

Jag tror nämligen att hon gick in i väggen för att ingen, inte ens hon själv, förmådde uppskatta hennes gåvor och hjälpa henne att också använda dem. Ingen ansträngde sig för att se var hon skulle passa bäst, må bäst och bidra bäst. Ingen uppmuntrade henne någonsin att känna efter och berätta vad ville och älskade att göra, och sedan göra just det.

Nej, ett helt arbetsliv arbetade hon istället med något som varje dag dränerade henne på energi. Inte så konstigt att kraften till sist tog slut!

I min värld är det så att vi blir sjuka, vi tappar kraft och energi, när vi inte får göra “vår grej” i världen, när vi inte får uttrycka våra talanger, när vi inte får bidra med vår unika mix av egenskaper, erfarenheter, passioner och drömmar.

Vad är din “perfektionism”?
Foto: Holly ClarkÄr du bra på att komma på idéer, men inte lika bra på att genomföra dem?

Eller älskar du att ta en idé, oavsett vems det är, och se till att den genomförs, från start till resultat?

Har du talang för att se sammanhang där andra bara ser olika delar?

Har du en förmåga att bygga relationer, där människor verkligen känner att du bryr dig?

Tillför du positiv, hög energi när du kommer in i ett rum, som lyfter människor? Eller har du förmåga att tillföra tyngd och djup till varje diskussion du går in i, och därigenom beröra människors hjärtan?

Är du den som med fasthet och självklarhet tar ledningen, eller den som följer och rättar till detaljerna så att allt blir rätt allt eftersom? Har du en förmåga att strukturera saker ur kaos och förvirring så att det blir tydligt för alla inblandade?

Är du den som vill att alla ska må bra och direkt ser vad som behöver tillföras någon annan för att de ska ha det riktigt skönt? Eller är du den som säger det som alla vet behöver sägas, men ingen annan kan uttrycka?

Har du en förmåga att skapa vackra och harmoniska miljöer med nästan inga medel alls? Eller är du den som går igång på att lösa problem och få tekniken att fungera bakom kulisserna?

Plånbokskompis Låt dagen idag fyllas med möjligheter. (c) Kreativ InsiktAlla föds vi med en hel låda full med överdådiga gåvor.

Men alltför ofta tittar vi istället in i alla andras lådor och tycker att vi borde ha fått någon av deras gåvor istället.

Vi uppskattar inte det vi har fått, ofta för att vi inte har fått lära oss att se våra egna speciella styrkor och talanger. Det är vanligare att vi blir tillfrågade om våra svagheter och vad vi anses behöva förbättra, så att vi istället lägger tid på det som dränerar oss på energi.

Nej, jag är helt övertygad om att om vi bara kunde se alla våra speciella egenskaper som vi har fått med oss som outbytbara ingredienser i ett recept, som tillsammans skapar den mest delikata maträtt eller bakverk du kan tänka dig, så skulle vi både vara friskare, gladare, fredligare och få mer positivt gjort på den här jorden.

Det börjar, som alltid, med dig.

Vad uppskattar du hos dig själv? Vad älskar du att göra? Vad känns naturligt för dig, så naturligt att du kanske inte ens har tänkt på det som en styrka? Hur kan du använda det idag för att höja din egen (och därmed andras) energi?

Jag önskar dig allt gott!
Carolina

Välkommen till workshopen Gör din grej!PS. Varmt välkommen till min workshop GÖR DIN GREJ om du vill börja leta efter vad som är just din grej i livet!

Lördagen den 15 feb i Stockholm och lördagen den 1 mars i Göteborg.

Läs mer och anmäl dig här:
CarolinaGardheim.se.