“Jag kan inte leva mitt liv, för jag är sjuk.” Är det verkligen sant?

Ett kort ur Inspirationskort Gör din grej. (c) Kreativ Insikt.Hej värdefulla du!

Den här bilden ur Inspirationskort Gör din grej lade jag ut på facebook häromveckan. En av kommentarerna löd så här:

“:-) men ingen är fri leva som man vill om man inte har hälsan …”

Och så kan det ju kännas! Förstås.

Ändå tror jag att alla människor, både friska och sjuka, faktiskt kan leva sina egna liv.

För oavsett om du är frisk eller sjuk har du tusen val du ställs inför varje dag, och varje val kan du göra från hjärtat – eller inte. Varje val kan hjälpa dig ett steg närmare ditt eget liv – eller längre ifrån det, varje val kan ge dig mer kraft – eller dränera dig, varje val kan leda till att du sprider energi i världen – eller inte, varje val kan hjälpa dig att uppnå någon av dina drömmar – eller inte.

För allt beror på hur du väljer att se det.

Du kanske inte kan göra precis allt du vill, men vem kan å andra sidan det?

Alla har vi olika former av begränsningar i våra liv, om det så är antalet timmar på ett dygn, att vi har familj, att vi inte har familj, att vi har ett arbete, att vi inte har ett arbete, att vi har en partner, att vi inte har en partner, att vi är högkänsliga, att vi inte är högkänsliga, att vi inte har tillräckligt med pengar, att vi är för korta, att vi är för långa, att vi har för ljus hud, att vi har för mörk hud, att vi är för smärtkänsliga, att vi är för hårdhudade, att vi är sjuka, att vi är friska och så vidare.

Men alla människor är fria att välja hur vi tar emot det som händer oss, och vad vi väljer att göra med det. Vad vi lär oss på det, och hur vi låter det påverka oss. Hur stor det av livet det får “ta” och vad vi väljer att istället fokusera på, som får oss att må bättre.

I min värld går det alldeles utmärkt att välja ett liv som är helt och hållet MITT, även om jag har saker i mitt liv som begränsar vad jag faktiskt kan göra:

Jag kan ändå sträva efter att vara mig själv så mycket som möjligt, att vara närvarande och äkta i mina relationer, att göra det bästa av varje situation jag befinner mig i, att förlåta mig själv och andra så att jag får frid och ro i sinnet, att uppskatta de små sakerna i livet, och de stora, att känna tacksamhet så ofta jag kan för allt som ändå är gott i mitt liv, att lägga mitt fokus och min energi på det som gör mig glad och lite starkare, att ge mig själv och andra så mycket kärlek jag kan och klarar av i varje givet ögonblick.

Och att inte kritisera mig själv när jag inte orkar.

Alla människor, friska såväl som sjuka, har något att bidra med i världen, hur litet vi än själva upplever det vara. Vi påverkar världen på så många fler sätt än vi tror genom vår intention, vår vilja att vara oss själva så mycket vi kan, vårt inre ljus och all vår kärlek. Det är så värdefullt. Tro inget annat.

Jag tror också att vi själva är de som är snabbast att sätta upp begränsningarna. Bara att gå runt med tanken “Ingen är fri leva som man vill om man inte har hälsan” (en riktigt stark affirmation) är begränsande, det kan till och med vara mer begränsande än vad själva sjukdomen är.

Varför inte välja att istället dagligen gå runt med tanken “Jag väljer att leva mitt liv, oavsett vad som händer mig”, “Jag väljer alltid utifrån mitt eget hjärta”, “Jag är värdefull och har något att bidra med på jorden, oavsett hur mitt liv ser ut” eller “Jag är fri att leva mitt liv varje dag” – och se vad som händer.

Ingen kan ändå göra allt man vill i varje ögonblick. Men i varje ögonblick kan vi välja att leva vårt liv och ingen annans; i varje ögonblick kan vi välja att utgå från det egna hjärtat, och att lyssna mer på oss själva och vår visa kropp än på andra; att hedra den gåva som är livet och som vi alla har fått, hur det än gestaltar sig just nu; att ta tillvara på och låta våra egna speciella talanger, egenskaper och gåvor få lysa i världen; att välja det som ger oss energi istället för det som tar vår energi; att utgå från kärlek istället för rädsla så ofta vi känner att vi kan; och att älska och respektera oss själva, och det syfte som är vårt och bara vårt.

Önskar dig mycket kärlek och glädje och drömmar och energi och utmaningar och sol i ditt liv, alldeles oavsett hur det ser ut just nu!
Carolina

PS. Och så vill jag passa på att önska dig en riktigt härlig midsommar! ♥

Inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss

Kort Du är en inspiration! ur koll Ljus och kärlek. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ iInsikt.Hej allra vackraste du!

Att vara målinriktad är ju något som anses positivt i vårt samhälle idag.

Jag har funderat en hel del på det här med att arbeta mot ett mål som vi har bestämt oss för och satt upp, jämfört med att istället vara öppen för att låta oss drivas av inspirationen, som kommer inifrån.

I det första fallet finns risken att vi dels har bestämt oss för ett mål utan att stämma av med magen och hjärtat om det verkligen är en bra väg att gå, så att målet faktiskt är fel för oss.

Och dels att vi riskerar att köra på med målet för ögonen och skygglappar åt sidorna, så att vi dessutom missar alla signaler längs med vägen och hamnar ännu mer fel än vi hade behövt från början.

Tyvärr kan det för många av oss stressade människor idag kännas som det enda sättet att få något gjort. Vi tänker inte på konsekvensen, att vi kanske har satt upp fel mål eller är på väg åt fel håll, vi bara kör på, för vi har inte tid att känna efter.

Men för att vi ska kunna höra inspirationen – som talar till oss om vad det egentligen är tänkt och meningen att vi ska göra, det som vi egentligen är här för – så måste vi göra utrymme för den.

Vi kan inte planera in att “få inspiration” på en kafferast eller på bussen på väg till eller från jobbet. (Även om det naturligtvis kan hända där också – när vi väl har hittat flowet, inspirationen, så kan den komma precis när och var som helst!)

Vanligtvis, om vi är stressade som tyvärr så många av oss är idag, är det väldigt svårt att höra vår naturliga inspiration och intuition.

Första steget blir då att skapa utrymme för inspirationen att nå oss. Till exempel genom att planera in tid för reflektion under dagen (det kan räcka med 10-15 minuter varje morgon eller kväll), genom att arbeta lite mindre, planera in färre aktiviteter och mer vila, eller aktiviteter som ger avkoppling och energi, istället för sådana som tar vår energi.

När vi på det här sättet börjar bjuda in inspirationen, så är det sedan bara att lyssna. Och känna efter. Vad känns lite roligare än annat? Vad känns lite bättre än annat? Vilka idéer får jag? Vilka människor söker sig till mig? Vilka förslag stöter jag på?

Det gäller att ha stora öron och ögon, och ett stort hjärta, som känner igen inspirationen när den dyker upp.

Det blir som en dans, där vi tar ett steg och inspirationen tar nästa. Ett steg i taget närmar vi oss vad själva livet vill att vi ska göra, istället för vad vårt ego tycker att vi ska syssla med och vara.

Ibland kan reaktionen bli, när vi förstår vartåt det lutar: Vadå? Ska jag??! Neej, inte kan väl jag …?

Men någonstans inom oss så vet vi att, jo, så är det, vi kan. För inspirationen kommer från vår själ, inspiration är ett av själens sätt att kommunicera med oss. 

Så sluta inte lyssna för att du tycker att det känns för stort eller svårt eller till och med omöjligt, det som inspirationen visar dig, eller för att du inte tycker att du är där än. Inspirationen kommer att hjälpa dig ett steg i taget på din väg, så att du kommer att klara det. Även om det känns lite läskigt.

Ja, du kommer att klara det. Kanske inte så som DU tror, men precis så som din själ har tänkt sig. För du får inte inspiration till någonting som du inte klarar av.

Och när du gör det kommer du att känna en tillfredsställelse som är oändligt mycket större än den du känner när du har nått ett mål som ditt intellekt eller ego har satt upp. Ingen tomhet, inget “vad är nästa mål?”, bara tillfredsställelse över att du är ett med din process, ditt liv, och att din själ vet vad som är nästa steg. Du behöver bara lyssna.

För inspirationen leder dig aldrig enbart mot ett enda mål, den för dig genom en utvecklingsprocess som fortsätter hela livet, där varje steg är lite mer utmanande och ännu mer givande än nästa.

Det är som den bästa sortens åktur på tivolit. Och det är bara att hänga med, du behöver inte göra mer än att gå upp på morgonen och sätta ena foten framför den andra! Och: att ha tillit.

Så, jag utmanar dig att våga bjuda in inspirationen till dans och se vart den för dig.

För när du följer din inspiration, så gör och är du det som det är tänkt att du ska här i världen, och det kommer oss alla till del på allra bästa sätt. Så ser det ut i min värld.

Tack för att du finns.

Önskar dig mycket inspiration!
Carolina

Livet är en kärlekshistoria

Kort Mitt hjärta bankar på din dörr, ur kollektion Hjärtan & kramar. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.Hej vackra solros!

Den pirrande, varma känslan spred sig i hela kroppen tills den blommade ut i en fullständig explosion av lycka och förvirring och kärlek och rädsla och glädje och … ja, jag hade aldrig känt något liknande tidigare, så jag visste nog inte ens vad alla känslorna hette som bultade i min fjortonåriga kropp.

Men en sak visste jag, äntligen: Han tyckte om mig! Han ville träffa mig!

Jag läste än en gång meddelandet som var skrivet med blyertspenna på den skrynkliga lilla lappen jag hittat i min jackficka: JA. Svaret på den fråga jag själv skrivit på en annan lapp och lagt i hans ficka några dagar tidigare: Jag tycker om dig. Vill du fika med mig? (Åh, ångesten innan jag lyckats formulera den meningen! Åh, ångesten innan jag fick svaret! Åh, ångesten att vara en förälskad tonåring!)

Han ville! Jag höll på att brisera av lycka när jag förstod att mina starka känslor var besvarade, att han faktiskt hade sett mig, att alla mina dagdrömmar kanske skulle bli verklighet.

Eller?

I det ögonblicket stod jag på randen av att få allt jag hade önskat och så hett drömt om under de senaste två-tre åren när jag i hemlighet varit kär i min ett år äldre granne. All min längtan, alla timmarna med endast dagboken som förtrolig, blickarna, den elektriska känslan när jag “råkade” nudda honom, ögonblicken när vi var ensamma och allt outtalat låg emellan oss som en filt som ingen vågade lyfta på – all detta skulle nu få sin förlösning.

Jag behövde bara göra en sak: Prata med honom för att bestämma tid för den där fikan.

Det var det enda som låg mellan mig och min dröm. Inte mycket, kan tyckas.

Tror du att jag gjorde det?

Nej. Jag lät chansen rinna mellan fingrarna. (Och han också.)

Varför? Rädsla. Rädsla, rädsla, och åter rädsla.

Och ändå: Jag hade ju fått klartecken! Det borde ha varit så enkelt. Ändå vågade jag inte. Rädd för att ändå bli avvisad? Rädd för att inte räcka till? Rädd för att det inte skulle bli lika bra som jag hade drömt om? Rädd för att göra bort mig?

Så här i backspegeln kan det kännas som futtiga rädslor. Men jag kan än idag känna hur starkt de höll min kropp i sitt grepp, så starkt att jag blev helt förlamad.

Idag kan jag förstå den lilla tjejen, som läraren tyckte hade skinn på näsan, men som inte vågade följa sitt hjärta när det gällde kärlek. Men jag skulle också vilja, utifrån det jag lärt mig idag, med kärlek vilja säga till henne så här:

Lilla vän. Fina du. Älskade barn.

Du kan verkligen drömma. Du är SÅ bra på att drömma. Det betyder att du skulle kunna få allt du vill, allt du önskar, allt du dagdrömmer om. För att våga drömma är första steget mot att också uppnå sina drömmar.

Men att enbart drömma räcker inte. Som du just har märkt.

Du måste också göra något.

Och för att våga göra något, behöver du förstå att det inte finns något att vara rädd för.

Rädslan, som annars sätter käppar i hjulet, finns enbart i din hjärna och ingen annanstans. Den KÄNNS verkligen sann, men den ÄR inte verklig. Rädslan är inte verkligheten.

Det enda som är verkligt är KÄRLEK. Det enda som är sant är kärlek. Det enda som betyder något är kärlek.

Odla kärlek i ditt hjärta, så kommer du att uppnå ALLA dina drömmar. Odla kärlek till dig själv, till dina nära, till dina vänner, till skolan eller ditt arbete, till ditt hem, till ditt liv, till det du gör och till det du är.

Gör kärleken, och inte rädslan, till ditt viktigaste mål i livet. Gör allt du kan och vad du än måste för att kunna älska dig själv mer för varje dag som går. Då kommer allt, precis allt annat, att falla på plats för dig.

Så är det.

Önskar dig så mycket kärlek, och så mycket mod att växa in i dina drömmars liv!
Carolina

PS. Boken Kärlekens gåva – en liten bok om val, är en jättefin present till dig själv eller någon annan du tycker om, och den handlar om precis det här: Att välja kärleken framför rädslan.