Nytändning av nedkoppling

Kort Strålande. (c) Kreativ Insikt AB.Hej min lilla körsbärspaj!

Hur mår du idag? Själv tror jag inte att jag har mått så här bra sedan ….

… våren 2000! Då var jag störtförälskad och gravid för första gången. Vi hade just haft det finaste bröllop vi kunnat önska oss, och våren och sommaren fram till augusti, när vi så efterlängtat skulle bli föräldrar, låg orörda och skimrande framför oss. Vi gladde oss åt minnena från bröllopet, och planerade och lyste av glädje inför det som väntade. Livet var helt enkelt gyllenskimrande rosa!

Och nu går jag och känner något liknande – en förväntan, en glädje över att något nytt ska födas, en kreativitet som släpps loss i tankar och skapande. Det är kärlek i luften! Jag ser många likheter med den där kärleksvåren för tretton år sedan.

Så när jag tänker efter, vad är det som gör just den tiden och den här tiden så lika varandra i mitt sinne? Det ena är förväntan, längtan, något nytt som ska födas. Men där har jag ju varit även när andra barnet föddes, när vi öppnade vår butik, lanserade min bok, flyttade och vid flera andra tillfällen. Det handlar inte enbart om förväntan.

Och det är nu som polletten trillar ner: Anledningen är att jag har haft tid att njuta av den här förväntan.

Under åren här emellan, från millenieskiftet tills idag, så har vi varit småbarnsföräldrar, nystartade företagare, företagare, bygga om hela villan-fantaster, vi har öppnat butiker och stängt butiker, stått på mängder av mässor, byggt upp ett framgångsrikt företag från botten och vi har flyttat både hem och företag ett par gånger.

Allt det här blev så mycket att jag gick in i väggen igen för ett par år sedan, och så i höstas fick jag känningar som gjorde att jag bestämde mig slutgiltigt:

Nu räcker det. Jag är viktig. Jag får inte gå sönder, för det finns ingen ersättare för mig på jorden. Hur roligt jag än har på jobbet, så får det inte gå ut över mig själv och min familj. Jag får helt enkelt lov att sätta ett STOPP på mig själv, och därefter se till att lösa situationen.

Sagt och gjort. Sedan i januari jobbar jag varken kvällar eller helger. Alls. Det jag ska göra får jag snällt lov att hinna med mellan måndag och fredag, mellan frukost och middag. Jag tränar styrketräning, springer och promenerar. Jag går och lägger mig i tid så att jag får min sömn. Jag ser till att äta bra. Jag ser till att ha den egentid, som jag behöver så mycket av för att må bra. Och jag ser till att få inspiration! Så viktigt för energin i livet.

För jag är för viktig för att inte tas om hand. Jag har en unik plats i universum, ett värdefullt liv, som bara jag har att vårda. Precis som vi alla har.

Så vad har resultatet blivit? Har företaget rasat ihop? Har jag dött av uttråkning istället för utmattning?

Nej, företaget har fått en rejäl nytändning, och jag har fått så mycket nya, kreativa idéer och inspiration att jag inte haft så roligt på, som sagt, jättelänge!

Allt, för att jag tagit mig tid att koppla ner och koppla av. Intressant, eller hur?

Det jag vill säga med det här är att ibland är ett steg framåt faktiskt det som vi tror är ett steg bakåt – att stanna upp, börja reflektera, och att ta långa promenader för att låta hjärnan hinna ifatt, trots tvätthögar och diskar. Vi är viktiga, vi människor. Inte bara för oss själva, utan också för dem omkring oss.

Det är i mellanrummen som livet kan börja gro igen. Det är där de nya idéerna kommer, inspirationen och glädjeskutten.

Det är i pauserna som tankarna får sjunka in och processas så att de kommer ut ännu mer skinande och glänsande.

Det är i utandningen vi laddar om.

Unna dig det. För det är du värd, lilla paj!

Önskar dig allt gott och så mycket härlig, nytändande avkoppling.
Carolina

PS. Bara för att du är en ängel och prenumererar på min blogg så vill jag ge dig en present! Du får köpa de fina Jag väljer att vara-korten med 25% rabatt genom att skriva koden VÄLJA i kassan när du handlar i webbutiken. Gäller till och med den 31 maj 2013. Tack för att du finns! Och för att du VÄLJER att ta hand om dig.

Att ta sig upp ur Vem-tror-jag-egentligen-att-jag-är-gropen

Kort Var din egen stjärna, värm världen med ditt ljus. (c) Kreativ Insikt ABHej fantastiska du!

Som jag har berättat tidigare håller jag som bäst på att föda fram något nytt till världen, med allt vad det innebär av födslosmärtor, nya insikter och upplevda begränsningar att ta sig igenom. Det är underbart inspirerande och roligt – och samtidigt emellanåt fruktansvärt utmanande!

För ett tag sedan ramlade jag till exempel rakt ner i den där Vem tror jag egentligen att jag är- eller Vem är JAG att …-gropen. Den berömda!

Efter att ha flugit fram på säkra vingar och vetat vart jag var på väg så kraschlandade jag plötsligt rakt ner i träsket. Eller hur man ska uttrycka det. Plötsligt kändes det inte som om jag hade någonting alls att komma med. Du kanske också har varit där nere och vänt?

Min upplevelse är att de flesta av oss ligger där och sprattlar åtminstone någon gång då och då. En del lyckas med konststycket att bara kika över kanten, rysa till och dra sig undan i tid, men det finns också tyvärr några som föll ner för länge sedan och kanske aldrig över huvud taget kommer upp igen.

Hur gör du när du hamnar i det där Vem tror jag egentligen att jag är-ältandet? (Och här hoppas jag att vi är överens om att det är helt förkastligt att tänka så, eftersom vi alla verkligen ÄR någonting, och inte bara någonting litet, utan någonting helt makalöst fantasiskt!)

Jag tänkte i alla fall bjuda på några av mina bästa tips för att ta sig ur det här slukhålet, som annars kan förtära en snabbt. Jag tar gärna emot fler tips från dig! Det här är saker att samla på, för man vet ju aldrig när det kan vara dags för ett nytt besök i “gropen” …

Så här gör jag för att ta mig upp ur Vem tror du att du är-träsket:

  1. Påminner mig om varifrån Vem tror du att du är-mentaliteten (grunden i Jantelagen) kommer: Feodalherrar på medeltiden som högg huvudet av uppstudsiga undersåtar för att beteendet inte skulle sprida sig. Sådan mentalitet kan jag ju inte vara med och kultivera! Det behöver vi verkligen inte mer av i det här landet. (Men det kan förstås vara lättare sagt än gjort …)
  2. Pratar med en god vän, som jag vet ser det bästa och högsta i mig. Det kan inte vara vem som helst! Det måste vara en som jag VET bekräftar mig och mitt hjärta. Jag är välsignad med några sådana vänner, och mycket tacksam för det.
  3. Slutar titta på andra ett tag. För mig kommer den här Vem tror jag att jag är-ångesten oftast när jag jämför mig med andra duktiga människor. Jag ÄLSKAR att bli inspirerad av andra passionerade och fantastiska människor! Men då måste jag vara i min egen kärna, annars finns det risk för att jag börjar jämföra och tycka att de är bättre än jag (vilket ju egentligen är vansinnigt för det handlar ju inte om att vara bäst på att göra någonting – det handlar bara om att vara bäst på att vara sig själv … Men det är inte alltid så lätt att se det där nerifrån gropen). Så innan jag har hittat tillbaka till min egen kärna igen, kan det vara bra att helt enkelt sluta titta på andra ett tag, och istället bara vara i min egen lilla bubbla. (Det får man.)
  4. Mediterar. Detta är något jag alltid faller tillbaka till när jag är på väg att tappa bort mig själv och min kärna, för jag vet att där inuti mig, dit jag når enklast genom meditation, där vet jag allt, där är jag trygg och älskad och där får jag mod att göra det jag vet att jag behöver. Det är inte alltid jag lyckas ta mig dit, men jag försöker.
  5. Går tillbaka till min egen historia och söker mitt syfte. Var kommer jag ifrån? Hur hamnade jag här? Varför gör jag det jag gör? Vad är min röda tråd i livet? Vad är det som vill komma ut genom mig? Vad ger mig energi? Vad vill jag? Att hitta något som jag kan kalla mitt syfte, mitt tema eller min vision i livet kan hjälpa till att lyfta blicken från jaget eller egot, det som såras så lätt, till Självets eller Själens nivå, som är så mycket stabilare.
  6. Jag hämtar in min energi tillbaka till källan, till mig själv. Låter mitt medvetande husera i solar plexus, min mitt, mitt kloka inre, och inte ute hos andra, som inte känner mitt inre lika bra som jag. Jag är lite mer för mig själv. Lyssnar inte lika mycket till andra och försöker hämta tillbaka min balans och kraft till mig. Jag andas och känner fötterna mot marken, mot jorden. Här och nu. Här är jag. Jag är en gudomlig varelse, precis som alla andra på jorden. Vi är alla här för att utforska vår potential och vår glädje. Så ser det ut i min värld. Det påminner jag mig om.
  7. Påminner mig själv om varför jag är på väg att göra det jag gör – för att mitt hjärta säger det. Inte för att någon annan säger det, inte för att mitt ego vill det, inte för att det är “rätt” eller “statusfyllt” eller förväntat av någon annan, utan för att jag leds till det från mitt hjärta, min inre vägledning. Allt jag möter just nu pekar i den här riktningen, det måste vara av en anledning. Det är bara att fortsätta att gå, även om det ibland är lite läskigt …
  8. Upprepar mitt mantra: Jag är unik. Ingen annan är som jag. Även om många andra gör samma sak som jag så finns det ingen som gör det på exakt samma sätt som jag – och alla sätt behövs, för olika människor behöver höra samma sak på olika sätt från olika källor, och samma människor behöver höra samma sak på olika sätt under olika perioder i livet. Det finns alltid plats för passion!
  9. Påminner mig själv om mitt syfte och det jag brukar säger till andra: När det känns för stort för dig är det förmodligen rätt, för meningen med ditt syfte är att få dig att växa, gå utanför din bekvämlighetszon, utmana dina rädslor och stå upp för dig själv i världen. Det är läskigt! Och det ska vara det. Och ut ur det kommer något fantastiskt – precis som med fjärilen, som vågade växa, utvecklas och till slut spräcka sin puppa, så att den kunde lämna den trygga vrån och flyga ut i frihet i världen. Och så att världen kunde få njuta av dess skönhet!
  10. Jag faller tillbaka på min grundsten tacksamheten. När jag räknar upp allt jag är tacksam för i livet brukar det vara så mycket att jag dels bara inte kan fortsätta må dåligt, och dels börjar tycka att mina Vem tror jag att jag är-tankar är futtiga och löjliga i jämförelse med all den kärlek och glädje som finns att ägna sig åt och lägga energin på istället!

Med den här hjälpen har jag lyckats kravla mig upp ur det lömska hålet för den här gången. Puh!

Hur är det med dig? Trycker du ned dig själv, eller lyckas du hålla din låga brinnande och huvudet högt? Jag hejar i alla fall på dig, oavsett var du för tillfället är! Alla tar vi nog en tur ner i den där gropen då och då, och det kanske till och med kan vara nyttigt, om vi ser till att lära oss något av det.

Bara vi inte stannar för länge och därmed berövar världen vårt ljus. För vi behövs, alla och envar, med hela våra hjärtan och inte bara delar av dem.

Önskar dig allt gott, med mycket kärlek,
Carolina

Berlock Lyckofrö ESSENS (c) Kreativ Insikt ABPS. Jag kan också ta hjälp av vackra smycken för att stärka mig, till exempel mina nya berlocker Lyckofrö med texterna Lyckofrö, På väg, Energi eller Livskraft, Den jag är, Essens eller Oändlighet, Drömliv, Potential – alla lika passande för att följa sitt hjärta och leva sitt eget liv!

Energin kommer inifrån

Morgonpeppingkort ENERGI. (c) Kreativ InsiktHej fantastiska du!

Har du tänkt på att din kropp, med alla dess helt osannolikt genialiska processer och funktioner, som du kan åstadkomma nästan precis vad som helst med – älska, följa dina drömmar, erövra ditt tålamod, övervinna dina rädslor, sprida skratt och glädje, ta hand om dig själv och andra, springa många mil, resa till månen, skriva en bok, dansa, njuta av beröring och god mat, sjunga, flyga, ja, nästan vad du än drömmer om – drivs med ett minimum av energi, som kommer inifrån dina celler?

Inte ens det mest avancerade kraftverk skulle kunna utvinna så mycket energi ur något så litet, som din kropp gör varje dag för att du ska kunna leva ditt liv.

Är det inte helt fantastiskt?

Idag tänker jag på hur viktigt det är att ta hand om och vårda den här kroppen som är vår, och som gör så makalöst mycket saker åt oss. Därför har jag just inlett en detox, för första gången i mitt liv. Som för att ära min kropp genom att göra en storstädning inuti, så att den ännu lättare ska kunna hjälpa mig även i fortsättningen, och så att den ska känna att jag älskar den och är så på djupet tacksam för vad den gör för mig. Varje dag.

Men därmed inte sagt att alla behöver göra en detox för att tacka sin kropp! (Det är så här på tredje dagen fortfarande ganska jobbigt … längtar efter den där energi-kicken som ska komma så småningom!)

Vad kan du göra idag, för att låta din kropp veta att du uppskattar allt det den gör för dig? Att den ser till att du andas utan att du behöver tänka på det, att den snällt smälter maten du äter (vad du än stoppar i dig för tokigheter), att den levererar svar på de frågor du ställer dig själv, som till exempel frågan här ovan. Att du kan skratta, gråta och läsa poesi. Att du kan lyssna till dina egna tankar – och till ditt hjärta, din inre kraft och visdom.

Lyssna noga, så kommer din kropp att berätta för dig vad den behöver för att må bra, och för att kunna producera mycket energi till dig och dina drömmar.

Önskar dig och din kropp allt gott och massor av positiv energi!
Carolina

PS. Har du sett morgonpeppingkorten ENERGI? De ger dig en glad energiboost redan när du går upp, som följer dig genom hela dagen!

 

Love yourself up! – 10 galet kärleksfulla tips

Kort ur Inspirationskort Gör din grej. (c) Kreativ Insikt. Hej fantastiska du!

Jag stötte nyligen på ett amerikanskt uttryck som jag inte tror att jag har sett förut, men som jag redan älskar: Love yourself up! Eller, som det också kan användas, Love them up!, om till exempel människor som betyder något för dig.

Är det inte ett underbart uttryck! Hur skulle man säga på svenska: Älska dig själv riktigt ordentligt? Känns inte riktigt lika slagkraftigt … Vi får komma på något bra!

För innehållet är förstås detsamma. Se till att slösa kärlek på dig själv! De andra vi älskar har vi kanske lättare att slösa vår kärlek på. Men hur ser det ut med själv-kärleken? Den som möjliggör och förhöjer all den där andra kärleken?

För när du accepterar dig själv precis som du är, när du lär dig att älska det som är du, inifrån och ut, det är ju först då som du, på djupet, kan älska andra människor på samma sätt.

Min erfarenhet är att den som säger att de visst kan älska andra utan att älska sig själva har rätt. Men då älskar de andra på en annan nivå än på den nivå som det är möjligt att älska på om man först älskar sig själv villkorslöst.

Alla våra upplevelser i livet börjar inifrån oss själva. Samma händelse kan av två olika personer upplevas helt olika, och det beror på hur det ser ut inom oss. Så när vi ändrar oss inuti, så ändras hela vår upplevelse av livet, och av allt som händer oss, inklusive den kärlek vi ser i världen.

Det är inte det yttre som skapar vår värld, det är det inre.

När vi upplever större kärlek till oss själva kommer vi automatiskt att uppleva större kärlek också till andra, till det som omger oss, det som händer oss och till hela livet. Livet blir helt enkelt lite mer skimrande. Vi blir tryggare. Vi får mer kraft. Vi drar till oss fler goda saker. Vi blir en positiv förändringskraft i samhället. Vi kan ge mer energi, stöd och kärlek till andra, utan att dränera oss själva.

Det skulle kunna vara värt lite arbete att få uppleva det, eller vad tycker du?

Det finns massor av olika sätt att lära sig att acceptera och älska sig själv. Här har jag bara samlat några. Du väljer vad som känns bra för dig! Du kan också hitta på helt egna sätt, som passar dig. (Om du redan älskar dig själv villkorslöst, är det bara att vara tacksam och fortsätta på den vägen! Tack för att du finns.)

Love yourself up-tips!

  • Känner du att du inte hade den barndom som du hade önskat? Tycker du inte att dina föräldrar var tillräckligt kärleksfulla, att de inte såg dig för den du var, att du blev felbehandlad? Som någon sa: Det är aldrig för sent att skaffa sig en bra barndom! Så här är det: Din barndom är över, den finns inte mer – annat än i ditt eget huvud. Låt den inte förstöra mer av ditt liv än den redan har. Nu är det DU som är din egen förälder, nu är det DU som ger dig själv kärlek och bekräftelse och uppmuntran och stöd. Du behöver inte vänta på att någon annan ska ge dig det här, du kan ge det till dig själv. Bra, eller hur? Nej, det är FANTASTISKT! Gör övningarna i den här länken så kommer du en bra bit på väg: Kärleksboost från dina kärleksfulla föräldrar.
  • Gör en kärleksboost-bild av dig själv. Klistra upp ett foto på dig själv (eller rita av dig själv) i mitten av ett papper. Skriv allt du kan komma på runt om bilden som du gillar hos dig själv, och som du vet att andra gillar hos dig. Sätt massa hjärtan runt och färglägg om du vill, så att det blir en fin tavla att ta fram när du behöver påminna dig själv om att du alltid är omgiven av kärlek, oavsett hur det känns för tillfället!
  • Bli din egen bästa hejaklack! Ta för vana att alltid säga något snällt till dig själv varje gång du ser dig själv i spegeln. Skriv ner allt som du älskar och allt som är bra med dig – gör en så lång lista du kan. Sätt upp små lappar med hejarop överallt i ditt hem: Jag är bra! Tack till mig! osv. Få fler bra självpepping-tips här.
  • Gör saker som gör dig stolt över dig själv. Vilka är dina värderingar? Vad är viktigt för dig? Vad tycker du är rätt och fel? Agera efter det! Varje gång du gör något som är viktigt för dig, eller står upp för något som du tycker är rätt, så bygger du på din egen självkänsla och känner dig starkare och gladare, ja, du känner dig stolt över dig själv.
  • Affirmera. Välj ut några positivt formulerade meningar om något som du vill uppnå i livet. De ska vara formulerade som om du redan har uppnått det du önskar. Till exempel Jag accepterar mig själv, precis som jag är, Jag älskar mig själv, Jag accepterar alla sidor av mig själv, Jag är nöjd med mig själv osv. Säg dem högt för dig själv varje dag, till exempel innan eller efter du borstar tänderna. Tänk på dem under dagen, och somna med dem när du går och lägger dig. Läs mer om affirmationer här.
  • Om du känner motstånd mot att acceptera och älska dig själv, fundera över om du faktiskt kanske vinner något på att fortsätta att inte älska dig själv? Du kanske får sympati från andra? Du kanske hamnar i en offer-roll, som gör att andra tycker synd om dig och hjälper dig? Om du tycker att du har vissa fel och brister så kanske de bristerna gör att du inte tycker att du “behöver” ta dig an utmaningar i livet, du slipper göra saker som du tycker är lite läskiga, som att följa sina drömmar eller lyssna till sitt hjärta och skapa sitt liv? Var ärlig med dig själv! Det är det enda sättet att växa på. Så här är det: Varje rädsla som du INTE utmanar kommer att dränera dig på kraft. Och varje rädsla som du utmanar och tar dig an kommer att GE dig kraft, mer än du trodde var möjligt. Så utmana dig själv, försök att kliva ur offer-rollen och ta makten över ditt liv. Det är du värd!
  • Ta hjälp av andra! Se till att skaffa dig ett nätverk av kärlek. Det är det bästa stöd du kan få, förutom av dig själv.
  • Läs det här: Din skönhet bländar universum – och försök att ta emot det i ditt hjärta utan reservationer!
  • Och det här: Kärleksboost från mig till dig – ta in det i hjärtat och låt det vara sant för en stund. Och en stund till. Och en till. Ingen annan behöver veta att du tror att det här är sant! Bara du. Det räcker. Sen ska du få se.
  • Som en snabb-boost vilken morgon som helst, läs det här: Kom ihåg!

För du vet väl att om du älskar dig själv så kommer det alla, ALLA, oss andra till del? Din höga energi kommer att spridas vidare över jorden i cirklar som du inte ens kan ana. För vi är alla uppbyggda av energi och vi påverkar varandra mer än vi tror.

Så det är INTE egoistiskt att älska sig själv! Tvärtom. Det är det bästa du kan göra för mänskligheten.

Jag önskar dig allt gott och SÅ mycket kärlek i ditt liv!
Carolina