Gnistan som gör livet magiskt

Kort Livet är fullt av magi. (c) Kreativ Insikt ABIbland får jag känslan av att kreativitet betraktas som något avgränsat, något som bara reklamfolk och konstnärer håller på med – förutom då när det handlar om näringslivet och att “tänka utanför boxen”.

För mig är kreativitet själva livets inneboende motor. Vi människor är skapare, av födsel och, som man brukar säga, ohejdad vana. Vi skapar i allt vi gör och är, det är naturligt för oss. Vi förändrar, byter ut, provar nytt, tänker om, vill mer, har drömmar, skapar saker ur tomma intet – och detta sker konstant. (Ja, även människor som säger att de vill att allt ska vara som förut använder sin skaparkraft till exempel för att klara av att behålla och leva efter det gamla, när omgivningen förändrar sig.)

Det är min bestämda uppfattning att om vi människor inte tillåter oss att uttrycka vår inneboende kreativitet så kan vi bli sjuka, apatiska, bittra eller till och med hatiska.

Kreativitet och livskraft är för mig samma sak.

Men hur kommer jag i kontakt med min kreativitet – jag känner mig inte särskilt kreativ?
Prova det här: Försök att komma på ett tillfälle i livet då du kände dig lite mer levande än annars, då du kände en livskraft flöda (forsa eller möjligen porla) genom kroppen, en glädje, en slags upphöjdhet gentemot den vanliga vardagen, ja, kanske en känsla av att helt och hållet vara dig själv.

Har du hittat ett sådant tillfälle? Alla har någon gång varit med om en sådan upplevelse, även om det för en del var så länge sedan som i barndomen. Så tänk bakåt till när du var liten, om du inte kan komma på någon sådan upplevelse i vuxenlivet. Men jag lovar att du har haft den känslan även som vuxen – det behöver inte handla om något stort eller omvälvande, det kan vara en ganska liten förändring i energi, men den märks.

När du känner den känslan är du i kontakt med din kreativitet, det vill säga din livskraft. Gnistan som är du, din själ om du vill. Kontakten med det eviga, det som du kommer ifrån. Din kreativitet är ditt uttryckssätt i världen.

Så vad gjorde du, var var du eller vad kände du när du hade den här förhöjda livskänslan eller upplevelsen? Där har du hittat en nyckel till var eller hur du kan hitta den igen. Det är din väg till att öka kreativiteten i ditt liv, och det behöver som sagt inte handla enbart om konstnärligt skapande – att skapa en positiv atmosfär på arbetet är kreativt skapande, att planera och organisera kan vara kreativt, att vara förälder kräver oerhört mycket kreativitet och så vidare. Du kan hitta ditt sätt att använda din kreativitet, din livskraft, till det som passar dig.

För varje gång du tillåter dig att göra något som ger dig den här känslan ökar ditt självförtroende angående din egen kreativitet, och till slut kommer kranen ständigt att stå öppen och du har ett evigt kreativt flöde, du är ett med livskraften.

För du behöver den i ditt liv, den där känslan av skapande, av livskraft, av kreativitet. Det är den som gör livet så magiskt, roligt och meningsfullt.

Är du redo att söka din kreativitet idag? Yay! Härligt!

Önskar dig mycket gnista idag, ja, varför inte en hel eld!
Carolina

PS. Veckan som kommer tar jag ledigt från bloggen för att vara tillsammans med sportlovslediga barn – vi hörs i nästa vecka igen!

Vad vill komma till uttryck genom dig?

Kort Livets gåva. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt. Prova det här idag: Sätt dig ner, andas djupt, och slappna av i hela kroppen. Känn hur du blir alldeles tung och varm.

Känn nu efter om du kan få kontakt med vad det är i dig som vill ut, vad i din livskraft som vill uttrycka sig i världen.

Vill du skapa vackra saker? Vill du få människor att må bra? Vill du organisera och planera? Vill du hjälpa till att lösa problem? Vill du lösa konflikter? Vill du hjälpa barn eller gamla? Vill du forska? Vill du göra människor glada? Vill du vara en förebild? Vill du njuta av livet och inspirera andra att göra detsamma? Det kan vara precis vad som helst, som ger en genklang i dig. Vad är det som vill ut?

När du är i din livskraft, det som vill manifesteras genom dig, då lever du ditt syfte. Det behöver inte vara ditt yrke, men det är ditt sätt att leva ditt liv, det handlar om det som behöver få komma till uttryck genom just dig. Alla är vi unika, och har något unikt att presentera för världen. Det behöver inte (men kan vara) något i världens ögon “stort”. Det behöver bara ha resonans i ditt hjärta, vara det som är du.

Och det behöver inte vara något du enbart kommer i kontakt med genom meditation, den här insikten kan lika gärna komma till dig mitt i det du gör och är, i kontakt med andra – en känsla av förhöjd livsglädje, en känsla av att vara här och nu, att vara autentisk, vara dig själv rakt igenom, en känsla av något som vill ut i världen genom dig, skapas genom dig.

Om du inte får någon kontakt idag, prova igen imorgon. Det finns där, alltid, det är ditt eget syfte, det gäller bara att envisas med att vilja få syn på det, att vilja lyckas känna den där lilla darrningen som är du. För nästa gång är den lite starkare och lite tydligare, och nästa gång ännu lite tydligare.

Tack för att just du finns, unika människa.

Önskar dig allt gott!
Carolina

PS. Har du sett att vi har lanserat en app som bygger på Inspirationskort Livskonstnär? Du kan ställa in så att du får en Daglig inspiration från den, som kommer upp på din iPhone, iPad eller iPod på valfria dagar och tider. Den kan vara en bra hjälp i att söka ditt syfte! (Appen kommer även för Android under våren.)

Är hårt arbete värt applåder?

Morgonpeppingkort Livkonstnär. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.Såg häromveckan en imponerande ung kvinnlig politiker i tv. Det jag reagerade på var publikens starka applåder när hon sa att hon var uppfostrad till att alltid arbeta hårt. Hur starkt sitter inte det i våra lutherska själar, att det är fint och bra att “arbeta hårt”!

Det var mycket hon gjorde och sa som jag tyckte var värt att applådera, till exempel hennes starka politiska engagemang, att hon orkar och vågar stå på sig för det hon tror på och tycker är viktigt. Men just idealet att arbeta hårt har för mig inget egenvärde.

Det har däremot vad jag fyller mina dagar, och arbetsdagar, med. Vad syftet är med det jag gör. Och om jag är medveten om varför jag gör det jag gör.

Gör jag det jag gör, och är den jag är, för att få bekräftelse av andra – eller för att min själ sjunger när jag gör, och är, det?

Gör jag det jag gör, och är den jag är, av rädsla för vad som skulle hända om jag inte gjorde, eller var, det – eller för att jag inte kan tänka mig att göra eller vara något annat?

Gör jag det jag gör, och är den jag är, för att jag inte reflekterat över vad annat jag skulle kunna göra och vara, om jag började lyssna till min själ istället för till vad andra tycker att jag ska göra och vara?

Missförstå mig rätt här, jag är också uppfostrad i andan att arbeta hårt är det rätta och riktiga, och jag gör det också. Jag har arbetat så hårt att jag har gått in i väggen. Flera gånger.

Men jag har insett att om vi vänder på den tidigare ekvationen som löd “först arbeta hårt,  sedan vila och (om man då orkade) må bra” till att istället lyda “se till att må bra först, för att sedan kunna arbeta på det sätt som ger mest energi och bäst resultat”, så kan vi helt enkelt bidra bättre till vårt gemensamma samhälle, och på köpet må bättre själva.

Jag tycker därför att det är dags att sluta applådera den lutherska arbeta hårt-linjen, och istället börja applådera den som arbetar i den takt som ger bäst resultat, och med de saker som ger störst utdelning i form av gott på jorden. Om vi kan vända våra värderingar i den här frågan kanske vi kan få människor att blomstra istället för att bli utbrända, och på köpet minska belastningen på sjukvården.

Önskar dig ett menings- och lustfyllt liv!
Carolina

Har du erövrat ditt tålamod?

Kort Vi är alla en del av det allra vackraste. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Den frågan fick jag på en kurs häromdagen. Vilken bra fråga, tänkte jag.

För visst är det något vi verkligen får erövra – lära oss att bemästra och lyckas använda i rätt ögonblick? Eller finns det människor som har tålamodet på plats redan från början? Finns det människor som inte behöver erövra det?

Jag vet inte. Jag vet bara att jag själv har fått jobba hårt på att först hitta mitt tålamod, sedan förstå meningen och vikten av att använda det och till slut, underbart nog, verkligen uppskatta det och använda det nästan hela tiden, till stor glädje för mig själv (och min omgivning!).

Själv upptäckte jag vikten av att ha tålamod när jag märkte hur dåligt resultat det blev av att bli irriterad när jag upplevde att andra människor var långsamma. Eller hur?! Ingen vidare bra ledarstil, det. Varken mot sig själv eller mot andra.

För, som alltid, handlar det ju om oss själva först och främst. Jag upptäckte att jag ställde höga krav på andra, eftersom jag hade ännu högre krav på mig själv. Varför? För att jag inte trodde jag skulle duga annars.

Med acceptansen kommer tålamodet
Insikten kom att det ju inte bara handlade om själva tålamodet, utan i första hand om att börja älska mig själv, grunden till allt. När jag lärde mig att accepterar mig själv som jag är, fick jag automatiskt större tålamod med mig själv.

Och då fick jag också automatiskt större tålamod med andra, eftersom jag också kunde acceptera dem som de är.

… och med den medvetna erfarenheten
Det känns också som att tålamod är något som växer fram med erfarenhet. Insikten att det är bättre att hålla sig lugn och avvakta en stund än att agera direkt i känslostormen kommer ju av en direkt trial-and-error-process. Det ger helt enkelt bättre resultat!

Så jag tyckte att jag kunde svara ja på frågan om jag hade erövrat mitt tålamod.

Men sedan tänkte jag: Är jag högmodig nu? Visst händer det fortfarande någon gång ibland att jag tappar det, tålamodet alltså? Jo, det gör det ju faktiskt. Jag är ingen ängel. Så jag ändrade mitt svar:

Ja, jag har erövrat mitt tålamod – gång på gång på gång på gång. Jag gör det fortfarande ofta, och jag kommer förmodligen att få göra det i resten av mitt liv, men, hoppas jag, kanske lite mindre ofta i framtiden ändå, med tanke på den växande erfarenheten?

Har du erövrat ditt tålamod?

Önskar dig allt gott och en stor portion tålamod när du behöver det!
Carolina

PS. Sedan finns det ju tillfällen när vi inte ska ha för stort tålamod. Ibland behöver man sätta ner foten och säga ifrån. Eller byta spår. Göra något annat. Inte stå och vänta på något som aldrig kommer hända. Men det är inte egentligen det jag menar i resonemanget här ovan. Mer den där korta stubinen, som ibland kan ställa till det.

Stärk själens immunförsvar

Kort Öppna hjärtat för det som får själen att sjunga. Foto: Stig Kälvelid. (c) Kreativ Insikt.Samma panel som jag nämnde i onsdagens inlägg, pratade även om hur vi kan stärka det de kallade för själens immunförsvar. Kroppens immunförsvar vet vi ganska bra hur vi ska skydda (äta rätt, sova och röra på oss till exempel), men hur stärker vi vårt själsliga välmående?

Här var några av punkterna, som jag skriver under på allihop:

1. En inre tystnad
Att medvetet och regelbundet odla en inre tystnad, en slags vila för själen, en återhämtning.

Det kan man göra till exempel i meditation, men också under en skogspromenad eller simning. Du hittar dina sätt.

Det blir nästan som en förebyggande krockkudde, tänker jag, som att bygga upp ett skydd, som alltid finns där, men som kanske märks mest när något oväntat händer. Som en slags olycksfallsförsäkring?

2. Att känna sig meningsfull
Det finns ett uttryck på engelska som heter “to be of service”, som jag tycker är så bra, men jag vet inget motsvarande uttryck i svenskan (intressant!). Det närmaste jag kommer är just att känna sig meningsfull, men jag gillar “to be” i det engelska uttrycket. Det handlar ju inte bara om att känna sig meningsfull, utan att agera i detta. Att verkligen göra något som känns meningsfullt, att bidra på jorden.

Det här behöver inte handla om stora saker, tänker jag. Inte behöver man varje dag gå ut och skapa världsfred. Men kan jag skapa en liten fred i mitt eget sinne, mellan mina barn eller på jobbet, så kanske jag har gjort något meningsfullt idag? Spridit lite kärlek på jorden, tagit tag i en gammal surdeg och gjort något åt den, eller lyssnat på någon utan att värdera eller vara fördomsfull.

Att känna att det jag gör och är på jorden är meningsfullt stärker själens immunförsvar. Ja, det tror jag också!

3. Att regelbundet tanka inspiration
Den sista punkten handlade om att se till att hämta inspiration för själen så ofta jag kan. Och vad som är inspiration för din själ är det bara du som vet! För mig handlar det till exempel om att ta en promenad vid havet, att läsa böcker om personlig och andlig utveckling, att gå en kurs och lära mig något nytt eller att umgås med kärleksfulla och inspirerande människor.

Visst var det bra påminnelser? Inte bara kroppen behöver sitt, även själen har behov av påfyllnad för att må bra. Tack.

Önskar dig allt gott!
Carolina

Börja morgonen med att inspirera din själ

Kort Unna dig att njuta av själva livets andlösa skönhet. Foto: Anja Callius. (c) Kreativ Insikt.I förra veckan lyssnade jag på några kvinnor, som fick frågan: Hur kan man börja morgonen för att inspirera sin själ?

En bra fråga, tyckte jag och spetsade öronen. Detta fick jag mig till livs (de tipsade om en sak var, men de tre bildade en helhet som blir en fin ceremoni att göra då och då – eller varje morgon, om man vill):

1. Känn tacksamhet över livet
Börja redan när du vaknar och ligger kvar i sängen att tacka för livet. För även om vi inte kan hitta något annat att vara tacksamma för, som Buddha sa, så har vi i alla fall lärt oss något litet. Och har vi inte lärt oss något litet, så är vi i alla fall friska. Och är vi inte friska så är vi åtminstone vid liv.

Så att börja dagen med tacksamhet för att vi är vid liv är den första nyckeln för att bibehålla kontakten med själen. Det skriver jag under på! Jag gör samma sak, men fyller också på med allt annat jag kan komma på som jag också är tacksam för. Det gör man naturligtvis som man vill, och som det känns bra.

2. Andas i enhet med jorden
Det andra, och nu kanske du har stigit upp och sitter en stund på sängkanten tänker jag, är att ta några djupa andetag och riktigt känna kontakten med livet. Här tar du in att andetaget som du syresätter ditt blod med, nödvändigt för din överlevnad, har producerats i en komplex och helt genial process, där du själv, jorden, solen, naturen och djuren är inblandade, fotosyntesen. Allt för att du ska få syre att andas!

Det är en fin tanke, tycker jag. Naturligtvis sker fotosyntesen inte enbart för att vi ska få syre och leva, den gör ju att hela jorden kan leva, men påminnelsen om att vi inte skulle kunna leva utan den, och att den är ett resultat av ett samarbete och kretslopp i naturen som vi är en del av, är fin och ger en ödmjuk inställning så här i början av dagen.

Några andetag till, och vi går vidare till den sista punkten:

3. Grunda dig
Ställ dig nu upp på golvet. Sträck på ryggen, så att du känner dig så lång som du kan. Känn den värdighet som kommer av att sträcka på ryggraden. Föreställ dig att du fortsätter ner i jorden, till jordens innanmäte – och upp, upp till himlen och universum. Du står mitt emellan, i centrum.

Tänk dig nu att du breder ut kroppen åt sidorna istället, skjut ut din energi till vänster och höger och gör dig så bred som möjligt. Det här representerar dina relationer, så tänk lite på alla dem du har omkring dig, dem du älskar och har utbyte av.

Sedan vänder du din medvetenhet till din bak- och framsida. Börja med baksidan, som ofta är lite bortglömd (vi är kanske hela tiden på väg någonstans, framåt, framåt?). Känn hur du växer bakåt, känn din historia och var du kommer ifrån, dina förfäder och alla som möjliggjort att du är här på jorden idag. Vänd sedan fokus framåt och låt din framsida växa. Du får ett djup, och du står i centrum, här och nu, i mitten av alltet.

Slutligen vänder du uppmärksamheten mot din mage, din kärna, det som är du. Vad känns meningsfullt för dig just nu i ditt liv? Vad är viktigt? Vad vill du uttrycka?

Så där ja! Nu är du grundad och redo för livet.

Var inte det en fin ceremoni? Jag tyckte mycket om den, tack till de härliga kvinnor som delade med sig.

Önskar dig allt gott och många härliga skratt idag!
Carolina

Din skönhet bländar universum. Kan du se det?

Ur Inspirationskort Gör din grej. (c) Kreativ Insikt AB.Har naturen skapat något över huvud taget som är fult? Nej, ingenting. För allt i naturen har en funktion och det skapar skönhet; allt är så väl uttänkt och i samstämmighet med allt annat levande.

Vi människor är en del av naturen. Vi bär på samma skönhet, men verkar ha svårt att se den. Vi, som enda art på jorden, tvivlar på vårt värde, på vår funktion, vårt syfte, vår skönhet.

Varför? Varför är det så svårt för oss att uppfatta vår egen skönhet, vår funktion på jorden, vårt alldeles unika syfte? I min värld är vi alla fulländade för just vårt liv. Det betyder att alla också är helt unika och därmed icke jämförbara med varandra.

Jag vill uppmuntra till att se att vi människor är en del av den fantastiska naturen, där allt, precis allt, har ett syfte. Där allt, precis allt, är vackert och funktionellt. Där ingen del klarar sig utan den andra. Där allt hör ihop i ett sinnrikt system med oändliga förgreningar över hela universum, från solen, månen och alla stjärnorna ner till minsta småkryp och grässtrå.

Jag vill uppmuntra dig att se dig själv och andra från din själs utkikspunkt. Därifrån är det lätt att se det här – och det är vackert! Det är så genomträngande, makalöst, ljuvligt vackert att det ger tårar i ögonen.

Tänk om du kunde se att du är SÅ vacker. För det är du. Inifrån och ut, utifrån och in. Nu och för alltid, oavsett vad du har varit med om eller vad som kommer att hända i framtiden. Oavsett vad du gör, säger, tänker eller känner i detta nu.

Inget av detta – vad du tänker, gör, säger eller känner, vad som hänt dig och vad som kommer att hända dig – definierar dig, inget av detta ger dig ett värde. Ditt värde har varit intakt sedan du föddes. Om du inte känner ditt värde har du bara tillfälligt glömt det – det har aldrig försvunnit, det är alltid konstant.

Om du såg den här skönheten i dig själv skulle du aldrig mer tvlvla, vare sig på dig själv eller andra. Du skulle se på världen enbart med kärlekens ögon. Vad skulle hända då?

Jag önskar dig detta och mycket mera. Jag önskar dig själens och kärlekens ögon, och det som de gör för dig.

För det är du värd. Och så mycket mer.
Carolina