Härliga sommar- och bröllopsdag!

Kort Ögonblickslycka. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.vinterdagens längtan:
sommarljud

sommarkänsla
doft och syn

sommarsmak
i sommarsmäktat
sommarlila sommarljus

brinn i glädje
brinn i glöd
brinn i lust och
brinn i nöd

Igår hittade jag den här dikten, en tolkning jag gjort av en sång som heter just Härliga sommardag. Och jag skrattade till, för den passar ju så extra bra idag: Det är nämligen vår bröllopsdag och just den 29 april våren 2000 smällde till och blev överraskande nog en riktig sommardag – det var nästan 30 grader varmt och våra gäster gick hem från bröllopsfesten i bara skjortärmarna genom Stockholms-natten!

Det var en fantastisk känsla och vi kunde inte annat än tolka det varma vädret som en motsvarighet till våra känslor för varandra, för vår familj och alla våra vänner – eller hur!?

Idag, tolv år senare, är det också en varm och härlig dag, om än med mer vårkänsla än sommar-sådan. Min kära man är iväg med yngste sonen och hans kompisar till en skatepark och jag förbereder festmåltiden som barnen har beställt till kvällen, då vi ska fira den stora dagen tillsammans alla fyra.

Jag stannar upp och njuter en stund av att tänka på alla de fina år vi har haft tillsammans, den helt underbara tid vi lever i just nu och alla de härliga, spännande år vi har framför oss.

Tack, Dag, för att jag fick hitta dig. Du var min saknade pusselbit. Tack.

Carolina

Arbeta med dina delpersonligheter

Kort Skapande kraft. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.Så här kan du göra för att arbeta med dina delpersonligheter:

Identifiera delpersonligheterna
Tänk och känn efter om du kan se någon eller några delar av dig som skulle kunna vara en eller flera delpersonligheter. Ta gärna hjälp av exemplen, men lås dig inte vid dem utan tänk fritt.

Vilka delar av dig själv kämpar du med (de är naturligtvis mest intressanta att titta på)? Finns det tillfällen när du agerar på ett sätt som du inte egentligen vill eller som du inte riktigt förstår? Finns det delar av dig som du tycker mindre bra om eller skäms över?

Lär känna dem, acceptera och tacka dem
Titta på delpersonligheterna en i taget. Rita en bild av den och ge den ett passande namn. När tror du att den uppstod? Varifrån tror du att den kan ha kommit? Vad försökte den skydda dig ifrån? Vilka positiva respektive negativa sidor har den?

Skriv ett brev till den där du tackar den för allt som den har gjort för dig och berätta att den inte längre behövs för just det här jobbet. Kan du försöka utveckla dess positiva sida till något som tjänar dig bättre? Eller tror du att den kan tänka sig att ”pensioneras” eller bli ”mentor”?

Gör så här med alla delpersonligheter som du kan komma på att du har, så att du lär känna dem ordentligt. Tänk i din vardag på vilken delpersonlighet som du använder och inte. Föreställ dig att du är dirigenten som styr alla dessa delpersonligheter i rätt riktning. Du är ledaren!

Utveckla delpersonligheterna
Försök nu att se om det är några av dina delpersonligheter som är motsatser till varandra, som till exempel Stressaren och Soffliggaren eller Pajasen och Den introverte.

Föreställ dig ett möte mellan de två motsatserna. Tänk dig att ditt Jag står i mitten och försöker medla, som en god ledare som vill locka fram det bästa hos alla medarbetare och få dem att arbeta åt samma håll. Se om du kan uppnå en syntes av de två delpersonligheterna, det vill säga något som blir större och bättre än de två delarna tillsammans.

Kanske de inte alls vill närma sig varandra, då är det inte dags än utan du får vänta lite och jobba vidare med respektive del för sig. Men om de är med på det, så kunde till exempel Stressaren och Soffliggaren kanske utvecklas tillsammans till en ny delpersonlighet, Lagomjobbaren, som alltid vet när det är dags att springa och när det är dags att vila! Eller någonting helt annat, det är du som känner dina delpersonligheter bäst.

Stressaren blev Effektiva Lina
En av mina delpersonligheter som jag har lyckats utveckla till något bättre med hjälp av mitt Jag är den som jag från början kallade för just Stressaren. När jag upptäckte den här delen av mig kändes det som om den styrde hela mitt liv. Allt var det bråttom med! Stressaren fick mig att springa runt och göra allt så snabbt, så snabbt, så snabbt. Jag var helt slut!

Men när jag väl hade identifierat den här delpersonligheten så kunde jag ibland be den att sticka iväg och ta det lite lugnt en stund. Jag kunde resonera med den och berätta att jag kommer att vara mer effektiv sen om jag får vila eller träna lite nu. Jag kunde berömma den för att den, i sina bästa stunder, hjälpte mig att vara effektiv när jag verkligen behövde det.

Genom åren har jag utvecklat Stressaren till en delpersonlighet som jag istället kallar för Effektiva Lina. Henne kallar jag in när jag behöver göra någonting snabbt – men bara då! Hon är en jättebra hjälp för mig och har blivit mycket mer fokuserad nu när hon har fått en chef, mitt Jag, som säger till henne när och med vad hon ska jobba. Hon är mycket nöjdare också, det var ju jättetufft för henne att behöva springa på alla bollar … Hon tycker det är så skönt att ”chefen” säger till henne när hon ska rycka in och jobba!

Det är roligt att arbeta med delpersonligheter, för det sker med sådan respekt. Ingen del förtrycks eller ses som negativ, utan alla delar av oss kan utvecklas till någonting positivt som kan hjälpa oss. Och det får ta den tid det tar, inget ska pushas fram utan allt händer när du är redo för det.

Önskar dig, ditt Jag och alla dina delpersonligheter allt gott!
Carolina

PS. Texten ovan är hämtad från min bok Släpp loss din inre livskonstnär!. Om du blir nyfiken på att arbeta med delpersonligheter tillsammans med en terapeut, sök upp en som arbetar med psykosyntes.

Plocka fram din inre dirigent!

Plånbokskompis Du är konstnären - livet din pannå. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt.I måndags pratade jag om att inte tappa kontakten med Jaget, vår inre dirigent. Jag tänkte utveckla det resonemanget lite, för jag tycker det är så viktigt.

Delpersonligheterna och dirigenten
Redan från början av livet möter vi olika svårigheter som vi försöker att lösa. Hur vår omgivning ser ut, vilka situationer vi hamnar i och vår egen grundpersonlighet leder till att vi
utvecklar olika strategier för att ta oss an dessa utmaningar. Med tiden utvecklas våra strategier till att bli delpersonligheter, det vill säga delar av oss som angriper livet på lite olika sätt.

Delpersonligheterna triggas igång beroende på vilken situation vi är i. När vi hamnar
i en situation som liknar den där delpersonligheten en gång i tiden skapades så agerar vi,
omedvetet, på samma sätt som vi gjorde då.

De flesta av våra delpersonligheter är ”vanliga”, som till exempel Föräldern, Kollegan,
Vännen och så vidare. De brukar i de flesta fall fungera bra, så länge som de används i rätt
situation. Andra kan vi vara medvetna om, men kanske inte så gärna vill visa upp för vår omvärld.

Det kan till exempel handla om delpersonligheter som Rebellen eller Sökaren. Själv har jag en tydlig Rebell inom mig, som stack fram sitt huvud när jag till exempel som sjuåring vägrade tycka om ABBA bara för att alla andra gjorde det, när jag som tioåring inte ville följa reglerna i patiens och istället hittade på egna eller när jag valde teknisk linje på gymnasiet bara för att så få andra tjejer gjorde det. Anledningen till att min inre Rebell tog sig så här pass oskyldiga uttryck var att jag trots allt respekterade den här delen av mig själv och inte försökte dölja den. Många gånger har den faktiskt hjälpt mig att stå på mig och göra saker som jag annars inte hade vågat, som till exempel att starta mitt företag. Jag tror att om jag inte hade känts vid min inre Rebell, så hade det kunnat ge betydligt mindre lyckade resultat längre fram i livet. Jag hade kanske plötsligt lämnat man och barn och rymt till Paris med en cirkusdirektör eller något annat lika galet!

Åter andra delpersonligheter kan vi vara helt omedvetna om, till exempel Det inre barnet, Domaren, Offret eller Kritikern. De här dolda delpersonligheterna kan skapa inre konflikter i oss, plötsliga känsloutbrott eller leda till att vi handlar på sätt som vi inte riktigt förstår.

Alla delpersonligheter har positiva och negativa sidor
Alla delpersonligheter har både positiva och negativa sidor och en av uppgifterna blir att förstå hur jag bäst kan använda mig av deras positiva sidor.

I centrum av vår personlighet finns Jaget. Jaget är ingen delpersonlighet utan en observatör och ledare. Jaget är dirigenten som hjälper de olika delpersonligheterna att spela samma musikstycke.

Att arbeta med delpersonligheter innebär att först identifiera dem, lära känna dem,
acceptera dem och sedan, med hjälp av Jaget, utveckla dem så att de passar oss bättre. Lyckas vi bra med detta blir de olika delpersonligheterna ett team, där Jaget kan plocka fram och använda de olika delarna i de situationer där de fungerar bäst och hjälper oss mest.

Målet är att nå en sammansmältning, en syntes, av de olika delpersonligheterna så att det blir en sammanhållen grundpersonlighet, som styrs av Jaget.

När delpersonligheterna styr kan vi må dåligt – en övning
Nästa gång du känner dig förvirrad och varken vet ut eller in, prova att ställa dig mitt på golvet och tänka dig att du står i ditt Jag. Du ser ut över ett landskap (golvet eller marken) med olika delar av dig, dina delpersonligheter. Låt dem förstå att de alla har rätt att existera, men att det är du som är ledaren. Det är du som säger till när och hur de ska göra en insats. Känn dig som en god ledare som är trygg i sin roll.

Bara känslan av att du har fått kontakt med ditt Jag och satt dig i förarsätet kommer
göra att du mår bättre.

I nästa inlägg tänkte jag berätta lite mer om hur du, om du vill, kan identifiera och arbeta med dina delpersonligheter.

Önskar dig allt gott!
Carolina

PS. Texten ovan är hämtad från min bok Släpp loss din inre livskonstnär!. Uttrycken “Jaget” och “delpersonligheter” kommer från psykosyntesen, en oerhört kärleksfull och stödjande psykologi, som också erkänner vår andliga sida.

Du är viktig

Kort Du är alltid vägledd. Foto: Anja Callius. © Kreativ Insikt AB“Jag blir alltid så arg och irriterad på min man och mina barn, fastän jag inte vill. Varför blir det så och vad kan jag göra åt det?” Ungefär den frågan fick jag för några veckor sedan. Just då kände jag att jag inte kunde besvara den riktigt bra, men den har legat och grott i mig och nu vill jag återkomma till den.

Enligt min erfarenhet är det ofta så att när vi inte mår bra, beror det på att vi har kommit för långt ifrån vårt Jag – vårt innersta, det-som-är-vi, själen, hjärtat, kärnan, källan, vårt centrum eller vad du vill kalla det.

När vi har liten eller ingen kontakt med det som är vår kärna, då gör vi saker som vi inte egentligen tycker om att göra, vi säger saker som vi inte egentligen står för, vi känner känslor som vi inte egentligen tycker om och så vidare. Det i sin tur beror på att vi inte har kontakt med vår inre vägledning, den som leder oss på rätt väg, den väg som vi mår bra av.

Varje gång jag hamnar i en situation där jag inte mår bra och inte riktigt förstår varför, söker jag därför kontakt med min inre vägledning, min inre dirigent, mitt Jag, som jag kallar det. Jag frågar till exempel mig själv Vad saknar jag just nu? Vad behöver jag just nu? Vad vill jag just nu?

För oftast handlar det om att jag inte har tillgodosett mina egna behov, jag har inte lyssnat tillräckligt bra på mig själv, och om jag har lyssnat har jag kanske ändå inte gjort något åt det. Jag har inte respekterat mig själv och min väg. Jag har satt andras behov före mina egna, vilket aldrig blir bra i längden, för då tappar jag min energi.

Varje gång jag i ett sådant läge återför fokus till vad jag vill, vad jag mår bra av, vad jag behöver, så känner jag en lättnad, en glädje, jag får ny energi och en riktning. Jag tackar för den vägledning jag fått och försöker sedan göra något åt saken. Ibland är det små saker som återger balansen, ibland krävs det större åtgärder. Jag kanske behöver vara lite för mig själv en stund, träffa några vänner, äta eller röra på mig, kanske sova. Eller så behöver jag helt ändra inriktning på mitt liv och sätta mig själv i fokus.

Så det jag tänker på i ditt fall, du som skrev till mig tidigare, är: Har du frågat dig själv på sistone vad du vill och behöver? Familjeliv kan vara ganska krävande och ofta sätter man sig själv på undantag. Det är då det snart börjar pysa över och vi inte längre har energi att vara så tålmodiga och kärleksfulla som vi ju egentligen är, bara våra egna behov är uppfyllda.

Det var några ganska viktiga, tycker jag själv, måndagstankar från mig.

Önskar dig allt gott!
Carolina

Idag känner jag – lättnad

Kort En stjärna lyser med lätthet, det gör också du. Foto: Stig Kälvelid. © Kreativ InsiktJag gissar att du nu undrar: Varför då? Vad har hänt för fantastiskt som gör att du känner dig lättad? Mitt svar blir:

– Ingenting alls.

Jo, man kan faktiskt välja att känna sig lättad, utan att något har hänt. Det är en enormt skön känsla. Prova gärna nu på en gång! Känn hur lättad du känner dig, allt bara rinner av dig och du lyfter nästan en liten bit från marken. Allt känns enkelt och skönt och underbart. Du känner tacksamhet, nöjdhet och glädje. Tänk, att livet kunde vara så lätt!

Visst är det en helt underbar känsla! Även om du inte, som jag, tror att det är våra tankar och känslor som skapar våra liv och att det därför finns ytterligare en poäng i att försöka må så bra som möjligt (förutom den uppenbara, att det är så skönt!), så måste du erkänna att det vore en bra idé att oftare känna sig just lättad, eftersom det är så fantastiskt skönt. Och allra helst helt, till synes, utan anledning.

Det är ju det som är så fiffigt med känslor. Vi kan välja dem. Vi kan välja att känna oss lättade, precis när som helst. Vi kan också välja att känna oss som offer och martyrer, vi kan välja att känna oss illa behandlade eller förbigångna, övergivna eller trampade på. Om vi vill.

Men vi behöver inte.

Lika lite som jag idag behöver känna mig lättad. Men jag vill! Alltså gör jag det. Prova gärna du också!

Önskar dig allt gott!
Carolina

PS. Kommer du till vår mysiga lilla butik på Hornsgatan 29 i Stockholm på lördag kväll? Det är Kulturnatt och vi håller öppet kl 18-22 för alla som vill komma och mingla, få inspiration och hitta kärleksfulla presenter inför vårens alla festligheter. Handla för 250 kr och få en söt present! Checka in på Facebook och få 10% rabatt. Varmt välkommen!

Bli bäst på att släppa

Må alltid solens strålar nå ditt hjärtas rum. Foto: Stig Kälvelid. © Kreativ Insikt.Något av det viktigaste jag har lärt mig genom åren är konsten att släppa taget. Du vet, när något jobbigt händer, när något blir fel eller tokigt, när något inte känns bra. Att bara släppa det, inte älta, utan bara lämna och gå vidare. Mot det som känns bättre.

Råkar du ut för tråkiga saker, olyckor, sjukdomar och annat som du upplever som besvärligt? Är någon ilsken mot dig, gör dig illa eller behandlar dig fel? Du gör det du behöver för att ta dig ur situationen, men det viktigaste är sedan att bara att släppa, släppa, släppa.

Låt det inte fastna i huvudet och gå på repeat, försök istället att lägga så lite energi på det som möjligt, prata mindre om det än du skulle ha gjort förut och försök istället tänka på roliga saker och sådant du gillar. Släpp, släpp, släpp! Du vinner ingenting – det har jag lärt mig – på att fortsätta att älta det som inte känns bra.

För varje sak som händer oss händer bara EN gång. Sedan är det vi själva som plågar oss med att upprepa det som hänt hundratals, tusentals gånger genom att tänka på det om och om igen, och genom att prata om det om och om igen.

Vår hjärna kan nämligen inte skilja på en händelse som vi betraktar som “riktig”, det vill säga att den händer “i verkligheten”, och en som du “bara tänker”. Din hjärna och din kropp upplever samma (i det här fallet negativa) påfrestning varenda gång du tänker eller pratar om händelsen. Bespara dig själv det. Släpp så snart du kan!

(Observera att jag inte menar att du ska förtränga något här, stänga in dina känslor och bli en pysbomb – självklart ska du först känna dina känslor, gå igenom dem utan att döma dem, sedan klart och tydligt se på situationen utifrån ditt intellekt och hjälpa dig själv att analysera vad som egentligen hänt. Men därefter: sluta. Älta inte det som hänt. Släpp, släpp, släpp – för att bespara dig själv, och din omgivning, fortsatt negativ påverkan.)

Jag hade till exempel definitivt aldrig blivit (någon bra) entreprenör om jag inte hade lärt mig att släppa. Vi har mött så många motgångar och tidvis enormt jobbiga saker att om jag tänkte på det hela tiden skulle jag bara må dåligt. Jag väljer att släppa och gå vidare och istället fokusera på det som är positivt (det är inte enkelt, men det går).

Och det intressanta är att ju mer jag lärt mig att släppa och gå vidare, desto färre jobbiga saker har faktiskt hänt. Det är klart att ingen människa går genom livet utan svårigheter, det är det vi lär oss och växer av – och jag är absolut inte undantagen! – men jag väljer medvetet att ta hand om mig själv, min kropp och min omgivning genom att inte fortsätta älta sånt som bara sprider negativ energi.

Så det vill jag inspirera dig att göra idag: Släpp – och gå vidare! Mot ditt liv, din framtid. Det är du värd.

Önskar dig allt gott!
Carolina

För mycket kärlek?

Tändsticksask Välj glädje! © Kreativ InsiktBlev det lite mycket kärlek i förra veckan? Jag har full respekt för att en del har lite svårt för det här med kärlek, jag har själv varit där*. Om du känner igen dig i det, varför inte bara byta ut ordet kärlek mot glädje istället? Det är egentligen samma sak, men är kanske lite lättare att ta till sig, oavsett var man står i livet. Att börja med det som känns enklast är alltid bäst, för när det känns lätt, blir det av.

Så idag tänkte jag fokusera på att vara i glädje, välja glädje och försöka sprida glädje!

Önskar dig allt gott och roligt idag!
Carolina

* När jag inte tyckte lika bra om mig själv som jag gör idag blev det ett försvar att skjuta kärlek ifrån mig och göra det till något “larvigt”, som ett slags skydd – jag kanske inte uppfattade mig vara värd kärlek, trodde att jag måste prestera för att “få” kärlek, jag kanske inte vågade tro på kärleken för att jag hade blivit sårad eller så trodde jag att den ändå skulle försvinna, för det hade jag varit med om. Jag förstod inte att kärleken inte är något som kommer och går, något som vi får av andra, utan att den faktiskt redan finns i mig, bara jag väljer att se den. När jag upptäckte det blev kärlek inte längre något farligt, utan den starkaste och mest positiva förändringskraften i livet.